Språkförbistring

Har ju tillbringat två dagar i Helsingfors för att förbereda för kommande etableringar där. I mitt jobb innebär det att jag ska rekrytera i Finland framöver, rekrytera med annonser och ansökningar på finska. Annonserna har jag fått översatta, men det känns ändå väldigt underligt. Skitskum känsla att publicera annonser som jag inte har en aning om vad de egentligen säger, kan ju lika gärna vara recept på gulasch-soppa liksom....jag vet ju inte!

Finska är verkligen ett väldigt speciellt språk. Alla ord är ju minst tre gånger så långa jämfört med de svenska!

Söndag i norrort...

...tillbringas med att laga absolut bästa Chilin och packa inför veckan. Chilin ska koka länge och förutom galet mycket vitlök och färsk chili så är den hemliga ingrediensen kakao. Prova - supergott!

Stor-skrutt ska på sin första klassresa i veckan, under två dygn ska de leva stenåldersliv ute i skogen. Leta och tillreda sin egen mat och sen sova över i hydda, packning pågår för fullt. Själv ska jag ta ett skutt åt öster och försöka få lite ordning på Helsingfors. Flyger över imorgon bitti och tillbaka på tisdag kväll. Möten bokade från morgon till kväll båda dagarna, förhoppningsvis kommer jag tillbaka full av inspiration och information.

Det bästa? Det bästa är att min fd medarbetare numera också arbetar med ansvar för Finland och hon ska också dit imorgon, vi bor på hotellen bredvid varandra och middagsdaten är bokad!

Brunch....

...kändes som en bra idé en dag som denna. Hittat lokalt café som säljer fantastiskt bröd och makalösa bullar!

Dagens kap!

Åkte till lokala centrat för att handla nya gympakläder till stor-skrutt. Själv har jag köpstopp pga stundande shoppingresa till New York (om inte stan blåser bort förstås) men allvarligt?! Med rea, medlemspriser och rabatter så fick jag ett par cigarettbyxor och en blus för mindre än 300 kronor totalt...och båda i storlek 38! Bara det var värt pengarna för mig.....Sjukt nöjd!

Fredag...

...är det imorgon. Tack för det! Första skolveckan har känts som minst dubbelt så lång än vanligt. Jag har så mycket i huvudet att jag tror risken är överhängande att hjärnan kommer explodera snart. Mycket på jobb och mycket privat...samtidigt...och den kombinationen brukar inte vara så bra. Då kan man ju fundera lite på varför man tar på sig att plocka med sig dubbelt antal barn hem efter fritids, det kan man verkligen fundera på. För att man är lite dum i huvudet förmodligen..nåja, barnen har roat sig med att leka "dunken" i trädgården samtidigt som jag försökt sammanfatta den upphandling jag håller på med på jobbet just nu.

Fredag imorgon va? Tack! Helgen? Ja, den är fullbokad utav barnens aktiviteter; Gröna Lund, fotbollsträning och match, övernattningar hos kompisar och ett eller annat kalas...Visst är det härligt med avkopplande helg?!

På måndag drar jag till Helsingfors och får en hotellövernattning - DET är avkoppling! Hotell-lakan är det bästa jag vet........

Verkligheten slår hårt!

Japp, skolstart i måndags och häcken full på jobbet för både mig o maken - verkligheten har slagit till och det hårt! Whiteboard-tavlan i hallen är återigen fullklottrad med aktiviteter, matsäckar, idrott, jobb-resor och kalas. Kylskåpet är fullt av informationslappar från tjejernas lärare angående blanketter, utflykter och viktiga datum. Jag försöker hålla näsan över vattenytan på jobbet samtidigt som jag springer runt och försöker inhandla plastmappar, extraklädes-lådor och limstift som ungarna ska ha med sig till skolan....Pust - ge mig jullov!

Kalasmiddag

Idag fyller min yngsta skrutt 8 år, det är både stort och konstigt! Stort för henne och konstigt för mig. Väldigt konstigt eftersom det dels känns som att hon föddes typ igår och dels eftersom jag verkligen inte kan tänka mig att jag blivit 8 år äldre sedan den där dagen. Den där dagen som började tidigt med värkar och sen ett akutsnitt kl 12.47. Mina tankar går idag, precis som alla hennes födelsedagar tidigare, till den underbara barnmorska som bidrog till att lill-skrutt överhuvudtaget finns idag. Hade det inte varit för henne är det inte helt säkert att vi firat födelsedag i det här huset idag...

Lill-skrutt har beställt middagsmaten som sig bör och de fantastiska smakkombinationerna blir; räksoppa, spaghetti & köttfärssås och sen blåbärsprinsesstårta till efterrätt.

Stort grattis till min "bebis" idag! Älskar dig, till månen och tillbaka!

Win - win

Jag har ju sedan min viktresa startade rensat ur garderoben ett par gånger, men har liksom hängt kvar i en hel del plagg som någon slags nödutgång. De där plaggen som jag någonstans längst bak i huvudet trott att jag måste ta till när jag går upp igen. Min hjärna har fortfarande inte helt greppat att risken är minimal den här gången; med min nya magsäck så kommer jag inte att gå upp alla kilona igen!

Nu har jag landat på målvikt och stått still i ca 2-3 månader (bara känslan av att efter semestern kunna ställa sig på vågen och EXAKT på hektot väga detsamma som innan är obeskrivbar, tidigare år har jag lagt på mig minst 3-4 kg på sommaren) och börjar våga tro att det är här jag ska vara.

Om fyra veckor åker jag med en väninna till New York med enda syftet att shoppa och dricka champagne. För att göra plats för nya kläder har nu de sista "nödutgångs-kläderna" packats ihop och lämnas imorgon till Stadsmissionen. Win-win, helt enkelt!

Nästa projekt blir att lägga ut mina Odd Mollysar på Tradera (sorry Stadsmissionen, men de får ni inte...) för att förhoppningsvis kunna ropa hem lite nya i mindre storlek.

Mellis

Jäkligt less på knäckebröd och helt plötsligt lite inspirerad slängde jag ihop en mellis-sallad; tomat, kikärtor, lök, oliver, gurka, kapris, halloumi och lite parmesan. Lite balsamico o Sofias olivolja och mellis de kommande dagarna är räddat!

Många bollar i luften...

...är ju klassisk floskel. Just nu har jag inte bara många bollar i luften samtidigt, jag försöker plocka ner dom en efter en och helst i rätt ordning. Det företag jag jobbar för ska etablera sig på en ny marknad och det innebär en hel del utmaningar för mig i min roll. Jag ligger först i värdekedjan i det här fallet och herregud vad jag drar i trådar, nätverkar, söker information, förhandlar med leverantörer och försöker läsa mig in på vad som gäller.

Det är absolut en rolig utmaning men när jag går hem efter en dag på kontoret är jag mest osäker på om jag tagit ett steg framåt eller två steg bakåt?!

Haha!

Väninna har tagit barnen ett dygn för att ge mig och maken lite utrymme att umgås och prata. Maken sover på soffan och jag sitter ute och läser.....Boktiteln är oslagbar i sammanhanget!

Nån gång ska vara den första...

Obs, äckelvarning! Sedan jag började fundera på min viktoperation har jag hängt på många olika forum för att samla in så mycket information som möjligt. Det finns ett helt amerikanskt forum tillägnat just den operationen jag gjort; Sleeve. Jag har många gånger läst om sk. "slider-foods" och inte riktig förstått vad som menas. Man pratar alltså om mat som pga sin konsistens slinker ner lite för fort för att det ska vara bra för oss opererade. Antingen får man i sig för mycket för fort och därmed mår illa eller också så passerar det magsäcken för fort och man känner sig hungrig igen alldeles för snabbt. Idag, snart 10 månader efter min operation, har jag upplevt detta för första gången.....och urk!

Spaghetti och köttfärssås av alla saker, ner i magsäcken alldeles för snabbt och i för stor mängd....mycket underlig upplevelse måste jag säga. Kallsvettig och omedelbart illamående, med efterföljande besök på toaletten blev konsekvensen. För att verkligen grotta i äckligheten så kan jag konstatera att ganska exakt de två matskedar som blev för mycket för min lilla magsäck, var de som kom upp igen. 10 minuter senare mår jag toppen igen! Väldigt speciellt....men nu vet jag vad de menar när de pratar om "slider-foods"!

Efter-sommaren känslor!

Ända sen jag gick i skolan har jag haft en förväntansfull och spännande känsla inför varje skolstart. Något nytt börjar och man har alla möjligheter att påverka sin framtid. Jag har, även i vuxen, ålder fortsatt att ha den känslan...att vid varje terminsstart efter sommarlovet så finns alla möjligheter till förändring!

I år är inget undantag...jag går in i hösten med en nyfiken, förväntansfull, men samtidigt skrämmande, känsla av att mycket kommer att förändras i mitt liv i höst.....

Fördomar?

Vi har alla fördomar, vi gör klassificeringar av människor baserade på första intryck eller information som vi får. Vi gör en bedömning och vi placerar in människor i fack! Det handlar om att vår hjärna behöver hjälp att placera saker på "rätt" plats, vi är så simpla som varelser att vi annars skulle totalt få kortslutning. I min värld är inte fördomar något negativt! Jag anser att fördomar ofta hjälper oss simpla människor att socialt umgås med andra människor.

Det här säger jag därför att i min värld så betyder inte en fördom att man lägger någon värdering på personen eller dess personlighet. Om jag möter en ny människa och min intuition och information jag får innebär att jag klassificerar den personen som t.ex. homosexuell så lägger jag ingen värdering i det. Precis som jag inte värderar heterosexuella personer på ett visst sätt. Jag, som den enkla person jag är, tar till mina fördomar och placerar in personen i fråga i ett fack. Återigen, jag lägger ingen värdering i detta, min värdering kommer in i ett senare skede. Är PERSONEN en människa som jag uppfattar som trevlig? En person som jag känner att jag vill umgås med? En människa som ger mig något och som jag känner att jag har något gemensamt med?

Om man däremot använder fördomar till att automatiskt lägga negativa värderingar i knät på andra människor...då är man illa ute!

Under kniven..?

Bästa Ting funderar på det här med viktnedgång och gäddhäng.. Efter att ha jojo-bantat i 20 år, fött två barn och nu en gång för alla landat på en normalvikt kan jag ju säga att min kropp ser allt annat än perfekt ut. Jag har gäddhäng på armarna, gardiner på låren, gamnacke på halsen och rejält förkläde på magen! Närmare 30 kilos viktnedgång sätter sina spår och en 40-årig kropp återhämtar sig inte såsom en 20-årings kanske skulle göra. Jag mår toppen både kroppslig och själsligt så detta daller är egentligen inget som stör mig jättemycket, det enda jag skulle kunna tänka mig att faktiskt kirurgiskt göra något åt är magen. De säger att man ska vänta ett år efter man nått målvikt innan man börjar fundera på plastikkirurgi och det tänker jag göra, fram tills dess så drar huden fortfarande ihop sig. Ser min mage likadan ut om ett år så tänker jag nog lägga lite av mina besparingar på en bukplastik, för min egen skull och för att gå in i andra halvan av mitt liv snyggare än någonsin - rent själviskt och fåfängt! Because I'm worth it!

Inskolning

Nej då, det är inte barnen som ska skolas in på dagis eller i förskoleklass. Det är jag som kräver lite inskolning på jobbet så här efter semestern. Kommer sent och går tidigt är parollen som gäller och lagom till fredag kanske jag fått igång hjärnkontoret igen....kanske!