Min äldsta tjej är 9 år, hon har de senaste månaderna fallit in i nåt pre-pubertalt stadie som gör att hon distanserar sig lite från mig. Hennes far däremot, verkar fortfarande ha en stor plats i hennes hjärta.
Jag vet att detta är helt normalt, att det är en naturlig del av hennes utveckling men det hugger ändå lite i mitt mamma-hjärta. Min truliga bebis vill inte sitta i knät och gosa med mamma längre, hon har helt plötsligt blivit stor gänglig små-tjej som stampar med fötterna och slänger igen dörren när hon blir arg.
Idag delar vi på barnen och maken och yngsta ska iväg på bio. Jag och äldsta ska käka lunch, åka och bada, fika och shoppa lite. Jag vill försöka hitta henne igen, hitta henne där hon befinner sig i livet.
Hon kommer fortfarande inte vilja sitta i knät och gosa men förhoppningsvis får vi en bra dag med mycket prat.
Ha en bra lördag, det ska jag. Tillsammans med min "bebis"!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det går över! Här i vårt hus är just 9-åringen den som nu kramas, klappar och gosar.
SvaraRaderaSen får man väl se till så man inte glömmer bort att ta initiativet själv...
/SilverSara
Åhhh jag vet hur det känns. Min snart femtonåring får man inte krama längre. Det är en sorg! Svårt att acceptera men det är bara att gilla läget. Han visar dock sin kärlek till sin mamma på annat vis tack och lov.
SvaraRaderaLycka till!
Jag tror våra ungdomar kommer tillbaka en vacker dag....
Tack tjejer! Jag vet att det går i vågor och att det är en naturlig del av deras utveckling. Vi hade en riktigt bra dag tillsammans och mycket "tjej-snack" blev det!
SvaraRadera