I maskopi

Barnens mormor och morfar ska ta hand om dom när jag och maken drar iväg på hans överraskningsresa. De var även här på middag ikväll. Lagom till efterrätten vänder sig min far till yngsta dottern och frågar "vad ska vi hitta på hela den helgen då, helgen då mamma och pappa ska ut och åka buss?" Ha ha! Buss?! Makens ansiktsuttryck var oslagbart. Min far har humor!

Herregud

Finns det någon som kan se förlossningar på TV utan att gråta? Jisses! Tittar på "Livet på BB" på kanal 5 och bölar som en galning. Kan knappt andas och lever in i varje värk, blir skitförbannad på idiot-pappan med sina dumma (men förmodligen bara nervösa) kommentarer och tycker som alltid att barnmorskor borde vara de mest välbetalda människorna i världen. Vilka superhjältar! Det är snart sju år sedan jag var där senast men känslorna ligger inte långt borta; om fantastiska, underbara, intelligenta och kompetenta Superbarnmorskan inte funnits där och kämpat mot läkare så hade med all sannolikhet inte min yngsta skrutt funnits idag! Tanken svindlar och håren reser sig på mig när jag tänker på den dagen.....oerhört tacksam!

F-n vad snäll jag är!

Trött, redan efter 3 dagar på jobbet. Nåja, som sagt - på fredag är jag igång igen. Döttrarnas fritids är stängt denna vecka så eftersom jag och maken måste jobba får de hänga med mormor och morfar ett par dagar. I morse drog de iväg till Kolmården med övernattning i Nyköping. Inte ett dugg synd om dom alltså! Vi pratade med dom tidigare ikväll och fick en lång beskrivning av exakt hur giraffen hade slickat på backspegeln när de åkte igenom safarin - spännande värre!

Nåja, idag har jag bokat en överraskningsresa till maken. Han hade nämligen jämn födelsedag för ett par veckor sedan och min present var en barnfri helg med charmiga frun (läs mig!)- mer information fick han inte. Han är så nyfiken att han klättrar på väggarna och han behöver ju inte nödvändigtvis veta att det var först idag jag bestämde resmålet..... Hihi - kan säga att destinationen borde passa honom som hand i handsken - sjutton gubbar vad jag är snäll!

Ångest

Imorgon är det åter till jobbet som gäller, semestern är slut för denna gång och söndagsångesten är därmed större än någonsin. En klok kvinna sa en gång att det tar fyra dagar innan man kan förväntas prestera något vettigt på jobbet efter att man haft semester. Det stämmer nog. På fredag är det alltså lagom för mig att börja planera höstens aktiviteter och projekt, innan dess är det liksom ingen idé.

Länkad!

Wiho! Då är man stor i bloggvärlden va? När någon annan länkar till ens blogg, eller hur? Va, va, va? Hur stor är jag nu? Kan jag tjäna stora pengar på min blogg nu? Kan jag sluta mitt "day job" och bli bloggare på heltid nu? Säg att det är så, snälla!

Loppisfynd

Bubblar fint i glaset för en tia!

Skillnad

Hur länge tror ni en sån här skulle få stå kvar utanför banken hemma i stan?

Semesterpaus?

Ett inlägg i veckan räcker när man har semester, va? Vi har haft fullt upp med släktingar, kubb, krocket, rosé, grilla, bada, sola, läsa böcker, spotify, spela kort, fiska och andra väsentliga semesteraktiviteter. Tiden räcker inte till att varken läsa eller skriva blogg. Det gör inte så mycket faktiskt.

När man leker bondmora

Då sitter man på trappen och hackar rabarber.

Njuter

Åh, herregud som jag njuter just nu; ungarna är ute med sin far samt släkt och fiskar (iförda flytväst herregud!), jag har precis tagit ett kvällsdopp i poolen och sitter nu ensam med en kopp kaffe på verandan! De lokala bönderna (varav en har en obekräftad kärlek för mig! Tihi!) är ute och kör sina traktorer för att få in höet innan regnet och tåget tjuter sin varningssignal i bakgrunden. Dagen har bjudit på strålande sol och +25 grader och har tillbringats med en deckare i handen i solstolen. Livet blir liksom inte mer semester än så här!