Tårar, känslor och reaktioner...

Jag är utbildad i att hålla så kallade svåra samtal. Jag har otaliga gånger suttit med människor och levererat dålig information. Jag har sagt upp mer än 60 personer under mina yrkesverksamma år. Men...idag har jag haft det svåraste samtal jag någonsin upplevt. Ett samtal som jag så gärna sluppit och som jag inte önskar min värsta fiende behöva uppleva. Ett samtal som trots det var nödvändigt och som jag planerat för ett tag nu. Ett samtal som ändå gick helt ok men som kommer att kräva att jag fångar upp reaktioner en bra tid framöver.

Idag har jag suttit med mina älskade, älskade döttrar och tvingats tala om för dom att deras mamma och pappa ska skiljas.

Sorg i hela mitt hjärta. Sorg över att något man tidigare trott på inte är vad det varit. Sorg över att behöva såra min man och sorg över att behöva utsätta mina barn för denna process. Sorg i kombination med en stor lättnad. Lättnad över att jag tagit rätt beslut och lättnad över att jag ändå har tagit tag i detta. Väldigt blandade känslor med andra ord......

Ladda energi

Påsklovet är här! Eftersom vi, för första gången på 7 år, inte tillbringat två veckor i Thailand denna vinter så känns ledigheten extra välkommen. Vi ska åka till fjälls! Tjejerna ska för första gången i sina liv stå på ett par slalomskidor (å ja - skidskola bokat!) och själv ska jag kränga på mig slalompjäxor för första gången på över tjugo år....wish me luck liksom!

Miljöombytet är mer än välkommet och det i kombination med mycket frisk luft och kära vänner hoppas jag ger mig energi. Energi som jag kommer att behöva framöver då stora förändringar i privatlivet ska drivas igenom i vår. Jag ska igenom skärselden men räknar kallt och stark med att komma ut på andra sidan igen. En process som pågått i mitt huvud i över två år ska nu genomdrivas i verkligheten. Sorgen kommer att vara stor och reaktioner kan inte förutses.Jag är stark och står stadigt, den känslan ska jag nu ta med mig och lägga fokus på de andra viktigaste personerna i mitt liv - mina barn!

Headache from hell!

I torsdag gjorde jag en lumbalpunktion, ett sk. ryggmärgsprov. Det är något jag fasat länge då tanken på att någon ska sticka en nål i ryggen på mig får mig att kräkas lite..jag tackade till och med nej till ryggmärgsbedövning under mina förlossningar pga rädslan.

Nåja, provtagningen gick över förväntan bra, riktigt duktig läkare som utförde den och det gjorde knappast ont. En av effekterna är att vissa kan få huvudvärk efteråt. Gissa om jag är en utav de "vissa"..?! Helvete vilken pannknack jag har haft sedan fredag! Det känns bättre i liggläge så här ligger jag...fullproppad med Citodon i horisontalläge. Det sägs att huvudvärken kan sitta i upp till en vecka, ni kan väl hålla tummarna för att jag slipper ligga här i fyra dagar till, det börjar bli tämligen trist att stirra på taket!