MÅ GOTT!

lördag 22 september 2012

Landat

Jag har kanske en två tre kartonger kvar att packa upp men i stort sett så har jag läget under kontroll. Jag har landat. Landat i mitt nya hem där jag vet att jag kommer att trivas. Jag andas obehindrat för första gången på väldigt länge och axlarna har sjunkit ner i den position de ska vara.

fredag 14 september 2012

Skulder, pengar och nya tag

Har idag varit på banken och skuldsatt mig upp över öronen. I gengäld fick jag idag nycklarna till min alldeles egna lägenhet, en lägenhet som ska målas lite i helgen för att vara redo för flyttlasset som går på torsdag.

I samma ämne, pengar, kan jag konstatera att det är just pengar som kommer bli konfliktämnet i den här skilsmässan...tyvärr! Å andra sidan, hellre att att vi bråkar om pengar än om barnen. Lite så. Tid hos bodelningsman ska bokas snarast så att det blir rätt o riktigt, enligt lagstiftning. Soon to be X har nämligen egna idéer för hur han ska kompenseras för att jag alltid, under vårt äktenskap, gjort av med mer pengar än vad han gjort. Sen att det oftast är pengar som lagts på barnens kläder, skor, julklappar, kalaspresenter etc etc...verkar han inte riktigt greppa. Men, ilskan ska ut någonstans och just nu väljer han att lägga energin på just pengarna. Det är ok och kommer att lösa sig även det....

torsdag 6 september 2012

Målbild

Jag har oerhört många uttryck eller motton som jag tar till i alla möjliga och omöjliga lägen. Bl.a "Vad är det värsta som kan hända?", "keep it simple!" eller "allt är relativt". Meningar som kan uppfattas som floskler men som, om man faktiskt applicerar dom på rätt sätt, ger både ledning och styrka inför beslut.

Ett annat uttryck som jag främst använder i yrkessammanhang är "om man inte vet var man ska, hur ska man då veta när man är framme?" Det kopplar jag oftast till målstyrning och det självklara i att alla medarbetare på en arbetsplats måste veta åt vilket håll företaget är på väg och vad som är målet.

Nu jobbar jag en hel del med målstyrning även privat och just nu har jag en väldigt kortsiktig målbild i huvudet; när jag flyttat in i mitt nya boende och landat lite, kanske packat upp nån kartong eller två och känner att stället är beboeligt. DÅ. Då ska jag köpa den finaste champagnen jag kan hitta, ställa på kylning och hälla upp ett bad. Ett bad fyllt med bubblor och väldoft. Badrummet ska jag fylla med ljus och Spotify ska fylla lägenheten med min musik. Där i badet ska jag ligga med ett glas champagne och fira. Fira att jag är modig och att en ny fas i mitt liv har börjat. På allvar och på riktigt.

Det är min målbild just nu - då kommer jag veta att jag är framme! Sen börjar en ny resa....

tisdag 4 september 2012

Den flygande pallen

Ni vet de där tre benen? De tre benen som en pall behöver för att stå stadigt. De tre benen på pallen som kallas livet består av; familj / relationer, arbete och hälsa. Det sägs att det är ok att det skakar och är lite ostadigt i ett av de där benen, i taget. De andra två brukar påverkas ändå. Men de allra flesta människor klarar ändå att det skakar lite, i det ena benet...så länge de två andra känns stabila.

För min del kan sägas att pallen hänger i luften just nu, flygande liksom.

Familj / relationer - jag är mitt i skilsmässa och flytt, kommentarer överflödiga.

Arbete - skriver imorgon under gemensam överenskommelse med min arbetsgivare om att vi ska gå skilda vägar. Har tid på mig, men faktum kvarstår; 2013 måste jag hitta mig ett nytt jobb. Mycket osäker just nu, på vad jag vill göra härnäst.

Hälsa - Rejält förkyld just nu, men det kan man ju leva med. Lite mer allvarligt är att jag nästa vecka ska på ett läkarbesök. Ett läkarbesök där jag med största sannolikhet kommer få en diagnos. En diagnos som jag fick första gången för 16 år sedan men som sedan mer eller mindre drogs tillbaka för man var inte helt säker. En diagnos på en obotlig autoimmun sjukdom. En sjukdom som man inte har någon aning om hur den kommer att påverka framtiden för min del men som det med största sannolikhet är dags att börja medicinera mot nu.

Ja, så där uppe i luften hänger min pall som kallas livet just nu. Det lustiga är att jag känner mig mer mentalt stark än på länge, jag har ett lugn i min själ och jag mår faktiskt ganska bra! Jag tror det är väldigt starkt kopplat till min förmåga att gå rakt in i känslor, bearbeta och älta när tid är och hantera när det är dags. Jag har bearbetat sorg, rädsla och oro över både skilsmässo- och hälsodelen redan, under flera års tid. Arbetet är jag inte heller så bekymrad över, jag är duktig på det jag gör och har förmågan att kommunicera det. Det löser sig liksom!

Min pall flyger just nu, men jag finner lugn i att veta att den kommer landa igen. Jag landar alltid på fötterna och jag är säker på att min pall kommer landa på benen igen!