MÅ GOTT!

söndag 31 oktober 2010

Korten på bordet!

Det här är min blogg och den handlar om mig. I morgon ska jag göra en viktoperation och det tänker jag inte hymla med (insåg nämligen att jag i tidigare inlägg varit aningen kryptisk). Jag har bantat i 19 år och säkert bantat bort över 100 kg under mitt vuxna liv. När jag i april ställde mig på vågen och insåg att jag exakt på kilot vägde lika mycket som jag gjorde när jag klev in på viktväktarna första gången, för 18 år sedan - då kände jag att nu räcker det! Jag kan inte fortsätta att misshandla min kropp med denna jojo-effekt på vågen.

Jag har inga som helst problem med att gå ner i vikt, mitt problem är att jag inte klarar av att inte gå upp igen och det är därför jag gör denna operation. Jag behöver ha verktyget just för att inte gå upp igen och för att slippa tillbringa mina nästa 20 år med att ständigt banta. Båda mina föräldrar är kraftigt överviktiga och om jag inte gör ett aktivt val så har jag både diabetes, gikt och högt blodtryck att se fram emot. Det handlar inte om "om" för min del, det handlar om "när". Jag fyller 40 nästa år och min övervikt har de senast åren gått från att ha handlat om utseende till att faktiskt handla om min hälsa.

Jag kommer att göra en Gastric Sleeve operation, det innebär att man genom titthålskirurgi gör om magsäcken till ett smalt rör. Till skillnad från Gastric Bypass så rör man inte tarmarna, både övre och undre magmun blir därför kvar intakta.

Jag har valt att betala själv för denna operation och göra den på en privatklinik. Det gör jag av olika anledningar, dels är jag 6kg för "lätt" för att fall in under landstingets kriterier och dels var det viktigt för mig att kunna styra när i tiden jag gör detta. Tiden efter operationen är oerhört viktig då matintag och beteende ska omprogrammeras, att ha möjligheten att göra detta under lugna former och med full fokus i Thailand kändes perfekt för min del. Vid kliniken jag har valt ingår ett treårsprogram med uppföljning, både dietist och psykolog kommer att följa mig under de närmaste åren och även det känns nödvändigt. Jag vet att mitt problem till stor del sitter i huvudet och inte i magsäckens storlek, operationen är ett verktyg men att ändra beteende och relationen till mat måste angripas även på det psykologiska planet.

Så, ni kan ju hålla en tumme eller två för mig imorgon. Panikångesten är stor just nu, inte för att jag ångrar mitt val utan för att jag har total ångest över att sövas. Jag har bara varit under narkos en gång tidigare och det var ett akut akut-snitt med min yngsta dotter. Då gick det sex minuter från beslut till att hon var född, så tid för dödsångest fanns liksom inte.

Jag räknar inte med att kunna sova så många minuter i natt, så jag kanske inte blir så svår-sövd i alla fall....

Djupa andetag



Hej o hå, nu kör vi.

Skitnervös

Imorgon ska jag göra en operation, en operation som kommer att förändra resten av mitt liv. Jag är skitnervös! Händerna skakar på tangentbordet och hjärnan kokar när jag försöker planera och packa inför morgondagen. Ikväll ska jag dessutom klara av att ge mig själv en spruta, i och för sig en väldigt liten nål som ska in i en väldigt stor mage - men ändå.

Om jag inte dör på operationsbordet imorgon så inbillar jag mig att kirurgen allra minst kommer hitta cancer när han är där inne och rotar, cancernojja, hej hej! Ja, ni märker ju hur rationell och sansad jag är just nu - not! Djupa andetag...........

lördag 30 oktober 2010

Dagen efter

Vaknade med olustkänslor i magen, och hade innan jag klivit upp ur sängen bestämt mig för att ta tag i gårdagens händelse. Efter lite utflykter och handlande så lyfte jag luren och ringde pojkens mamma. Hon lät överrumplad, chockad och nervös under samtalet, men försökte inte vid något tillfälle släta över eller ursäkta pojkens beteende. Hon hade tydligen inte fått klart för sig vilken flicka som drabbats, utan bara att det var en flicka i parallellklassen och därför inte hört av sig. Osäker på om jag helt tror på den förklaringen.

Det var bra att jag ringde, för jag tror helt ärligt inte de förstått exakt hur allvarligt det var. Jag beskrev för henne exakt hur nära det varit att min dotter fått sitt öga skadat, att näsan var svullen och hur blå hon var. Jag informerade henne om att min annars så tuffa och glada tjej idag varit väldigt dämpad och känslig samt att jag fotograferat hennes ansikte. De hade enligt henne haft långa samtal med pojken, men jag får ändå känslan av att de kanske inte helt ville ta till sig hela problematiken. Jag gick inte in i någon diskussion kring min dotters uppgifter om att pojken brukar slåss med andra barn, inte mitt ansvar att hantera deras situation.

Jag kommer inte att göra någon polisanmälan men jag kommer att skicka fotona på dotterns ansikte till hennes lärare och rektor. Jag kommer att beskriva situationen, att jag förutsätter att detta dokumenteras på skolan och att om det skulle hända igen kommer vi absolut att göra en anmälan.

fredag 29 oktober 2010

Misshandel?


Om en vuxen man tar en pinne och klipper till en kvinna i ansiktet, så hårt att näsan svullnar och ögonlocket blöder - då skulle han förhoppningsvis allra minst bötfällas för ringa misshandel. Om en åttaårig pojke gör detsamma på en åttaårig flicka på skolgården - vad händer då? När jag hämtade tjejerna idag så mötte fritidspedagogen mig i korridoren och ville prata med mig, hon förklarade situationen som uppstått och att min äldsta dotter alltså hamnat i mottagande ände av en aggressiv pojkes utfall. Pojken hade till och med först slitit av hennes glasögon för att sen slå med pinnen. Pedagogen berättar sen att min dotter i raseri över slaget gett igen genom att klösa honom i ansiktet. Lite chockad efter att ha sett hur hon såg ut i ansiktet kunde jag inte låta bli att undslippa "ibland känns det faktiskt ok att de ger igen"! Sen insåg jag att det handlat om rent självförsvar från hennes sida och det höll pedagogen med om.

Efter att ha pratat med min tjej under eftermiddagen om händelsen och fått förklarat för mig att den här pojken "slagits med pinnar och vapen ända sen förskoleklass" och att han "slåss jämt och med alla" så undrar jag hur man ska hantera detta? De går i andra klass och i min värld så har de växt ifrån sådant beteende, så något måste ju vara tokigt här?! Pedagogerna försäkrade mig om att de naturligtvis skulle hantera det med pojkens föräldrar, men förstår de? Naivt kanske, men jag hade åtminstone förväntat mig ett telefonsamtal från pojken och / eller hans föräldrar ikväll - det har inte kommit.

Jag har tagit kort på hennes ansikte, osäker på vad jag ska använda det till men det kändes viktigt att dokumentera hur hon faktiskt ser ut. Det är ingen vacker syn och mammahjärtat gråter. Min dotter är en tuff tjej så jag är inte så orolig för hennes del, jag är faktiskt mest orolig för pojkens del - han behöver ju något som han inte får.

onsdag 27 oktober 2010

Slut

När chefen kommer fram och frågar hur man mår och lägger till att "jag har sett dig, hm...se piggare och gladare ut!" - Då ser man ganska sliten ut va?

tisdag 26 oktober 2010

Älg var det här!



Sprang på de här i ett skyltfönster, kom att tänka på Mona. Undrar varför?

söndag 24 oktober 2010

Time Out


De senaste fem åren har vi tillbringat två veckor i Thailand varje vinter. Två veckor med sol, bad, värme, fantastisk mat, underbara upplevelser och allt annat som hör till en fantastisk semester. Men framförallt har vi upplevt att vi mår så oerhört bra som familj! Atmosfären, klimatet och lugnet har gjort att vi kommit varandra nära, och vi känns lugna och harmoniska tillsammans. Den känslan har gjort att vi tagit beslutet att göra en "once in a lifetime" resa i år. Jag har många gånger tänkt att det är fel att man ska behöva vänta tills man blir pensionär för att njuta längre ledighet, det är ju NU jag vill kunna njuta och umgås med mina barn.

Vår familj tar därför time-out i två månader i vinter, två månader då vi flyr vardag, stress, lämning, hämtning, gympapåsar, jobb, matsäckar, skola, snöskottning och tvång. Två månader som vi kommer att tillbringa tillsammans i Thailand!

Vardagen med tillhörande ekonomiska effekter av detta beslut kommer säkert ifatt oss, men just nu väljer vi se det som en investering. En investering i Företaget Familjen.

Längtar


Om 48 dagar är vi där.

Å det häftiga är att bilden inte är tagen från en resekatalog - det är ett foto jag tagit!

lördag 23 oktober 2010

Så mycket bättre

Sitter och tittar på TV4 och nya programsatsningen "Så mycket bättre". Härlig, ärlig och folklig underhållning. Ingen som blir utröstad och ingen förnedring. Osäker på om jag vet vem den blonda tjejen är, men i övrigt så torkar jag en tår när Lasse Berghagen blir känslosam. Så tillbringar vi lördagskvällen i Norrort!

fredag 22 oktober 2010

Förtroendefulla relationer

Har ikväll suttit och pratat med min äldsta dotter, riktigt pratat och lyssnat. Hon är åtta år och har ikväll varit på sitt första skoldisco. Förväntningarna var stora och hon skulle gå dit tillsammans med två kompisar. Klänningen var struken och håret fixat. Lite smink skulle kompisens mamma fixa innan hon följde tjejerna till det stora eventet. Tre timmar senare sitter min lilla stora tjej bredvid mig i soffan, rosig om kinderna och lycklig; hon har dansat och pussats "långtradare" med en pojke i klassen. En pojke som hon kanske är lite kär i, men som hon inte tänker fråga chans på - hon tänker vänta tills han frågar. Å gör han inte det så kommer hon inte bli ledsen för det, för hon har ju den där andra killen i klassen som hon också är ganska förtjust i. Åh nej mamma, det är klart att jag inte skulle pussas med en kille om jag inte själv ville det, jag gjorde det mest för att han sa att jag inte skulle våga! Varför skulle jag inte våga det?

Hon pratade, jag frågade och vi gosade i soffan tillsammans. Åtta år och har precis varit på sitt första skoldisco, älskade unge! Jag kan inte annat än hoppas att hon vill och vågar dela sina upplevelser med sin mamma i många år framöver!

Bloggar och människor

Jag läser en hel del bloggar och bakom varje inlägg finns en människa. Människor som man på ett eller annat sätt lär känna och som man börjar tycka om. Man ser naturligtvis bara den sida som personen i fråga väljer att visa och det finns i alla lägen sidor man inte ser. För exakt en vecka sedan var jag på bloggträff, det var Mona som anordnat och vi var ett gäng nervösa kvinnor som hade en fantastiskt rolig kväll tillsammans. Vissa utav dessa tjejer skriver bloggar som jag läst länge och andra var helt nya bekantskaper som jag börjat läsa sedan dess. En utav dessa nyare bekantskaper var Malde. Malde pratar med stor kärlek och ömhet om sina barn, hon gör det i bloggen och hon gjorde det när vi satt där på restaurangen för en vecka sedan. En vecka som för min del inneburit förkylning och gnäll och en vecka som för Malde inneburit att hela hennes liv har vänts upp och ner. Jag gick in hos Änglar i morse och läser orden som får mig att sluta andas för en stund. Jag känner inte Malde, vi har bara träffats en gång, ändå berör orden mig oerhört starkt. Malde och hennes familj har råkat ut för det absolut värsta man kan tänka sig som förälder. Människor och situationer påverkar och berör oss och just nu går mina tankar till Malde som ska tvingas gå igenom det hemska.

Slottsfru?


Tittar på BBC och "Monarch of the Glen", en myspys serie inspelad i Skottland. Tänker att i mitt nästa liv kan jag tänka mig att bo i det slottet. Bortser man från uppvärmningsproblemet med ett sånt hem och det faktum att man kanske skulle kännas sig lite isolerad där ute på det skottska höglandet så skulle det nog passa mig perfekt. Visst ser man framför sig hur man vandrar runt där i tweedkläder och gummistövlar, man påtar lite i trädgården om lusten faller på och sen tar man Landrovern och sladdar iväg till lokala bageriet. Hm, undrar om jag fortfarande har feber, för Skottland är nog inte rätt val om man vill slippa snön.

Surprise



Den kom i år också! Det där vita, kalla och obehagliga som gör att två månader i Thailand känns helt ok. Å den kom naturligtvis innan jag fått på vinterdäcken. Nu drar jag täcket över huvudet igen!

torsdag 21 oktober 2010

Ekonomisk förståelse

Vid köksbordet i morse:

Dotter 1; "Mamma, ska du gå till jobbet idag?
Jag (mellan hostandet); "Nej, jag är fortfarande sjuk så jag stannar hemma idag också"
Dotter 2: "orättvist, jag vill också vara hemma och gosa i soffan!"
Dotter 1; "men mamma, om du är hemma och inte jobbar, då får du inga pengar och då kan vi inte åka till Thailand!"

Jag tänker två saker; 1 - jag ska sätta mig ikväll och försöka förklara sjukförsäkringssystemet för min åttaåring och 2 - jag känner mig ganska trygg i att mina döttrar aldrig kommer ha samma attityd som den här tjejen! Min sju- och åttaåring har liksom större grepp om verkligheten än så redan nu.

onsdag 20 oktober 2010

Sia

Jamen då bänkar vi oss framför de däringa Kungarna av Tylösand och så tar vi en timme och funderar på hur anställningsbara dessa ungdomar kommer vara framöver. Japp, det gör vi!

Deja Vú

Herregud vad mycket skit det visas på TV på dagarna. Det är sånt man noterar när man ligger nerbäddad i soffan med rinnande näsa och hosta. Såporna och talkshows avlöser varandra, just nu försöker jag komma ikapp i Eastenders. När jag bodde i England brukade jag följa den skitserien och nu, 10 år senare, kan jag konstatera att det är samma gamla figurer som hånglar runt på "Albert Square". Så dagens tips är att det räcker att titta var 10:e år.

tisdag 19 oktober 2010

Desperat



Då kommer denna Bad Boy fram!

Kurera sig!



Alla sätt är bra förutom de dåliga. Jag tar inga risker, jag testar alla!

måndag 18 oktober 2010

Skit!

Ont i halsen och feber! Skit, skit, skit! Jag har helt enkelt varken tid eller möjlighet att vara sjuk nu. Om två veckor MÅSTE jag vara frisk och den här veckan har jag f-n inte tid att ligga nedbäddad. Skit!

söndag 17 oktober 2010

Motivation?

Eftersom jag har två döttrar som jag prioriterar högt innebär det att jag inte tillbringar några 40 timmar per vecka på kontoret. Det i sin tur innebär att jag, för att kunna leverera det jag förväntas leverera, måste jobba ett par timmar på kvällar och helger istället. Ikväll har jag mest lust att krypa upp i soffan med en kopp kaffe men verkligheten kräver att jag sitter nån timme eller två och knåpar ihop en presentation. En presentation jag förväntas hålla för ca 100 personer längre fram i veckan. Jag har verkligen ingen lust!

Presentationen? Ja, den handlar om arbetstillfredsställelse och motivation. Snacka om ironi!

Dagens husmorstips!



Illaluktande disktrasor är nåt av det värsta jag vet och maken tycks vara allergisk mot att skölja ur och hänga upp den. Då jag insett att jag aldrig kommer att kunna förändra hans beteende och att vi därför skulle behöva byta trasa två gånger om dan, har jag hittat lösningen; 2 minuter i micron o trasan blir som ny!

Planering



Fler som måste ha whiteboard i hallen för att få ihop livet?

Söndag i norrort

Söndag i det här huset innebär sovmorgon, massiv frukost med hela familjen, mysbyxor och slappa. Vanligtvis brukar maken ta döttrarna på fotbollsträning så jag behöver inte kamma till mig överhuvudtaget på hela dan om jag inte vill. Idag är det ingen träning och minsta tjejen ska helt plötsligt hem till kompis och leka. Maken är sjuk vilket innebär att jag bör skjutsa. Tror ni jag kan kasta av henne i farten så jag slipper kompisens "fd fotomodell-mamma" kritiska blickar för mitt flottiga hår och sunkiga mysbyxor? Å jag skojar inte - hon ÄR före detta fotomodell!

lördag 16 oktober 2010

Kvällens citat

Kvällens bästa kommentar kom förvånade nog inte från någon av alla ordbajsande bloggare, utan från killen på restaurangen; "om jag vore gäst skulle jag gå hem nu!" Måste testa om den funkar på hemmaplan, "om jag vore barn skulle jag göra mina läxor / städa mitt rum / gå och lägga mig nu!" Worth a try.

Livet på en pinne (eller lapp!)

Träffa 17 nya bekantskaper är kul! Härliga brudar hela gänget med humor, distans till livet och ett otroligt engagemang. Personligen klickade jag ganska direkt med Maria / Änglar - därför att you are my kind of väninna! Riktigt trevlig kväll med god mat, orgasmisk efterrätt och glada skratt. Å ett litet tal höll jag visst också - because I can och because Mona är värd it!

fredag 15 oktober 2010

På bussen


Oj oj lite nervös är man ju, en ladies night utan Stenmarck!

torsdag 14 oktober 2010

Piffad

Nyklippt och med nymålade naglar, då är man redo för bloggträff va? Har man värdinne-present med sig när man blivit inbjuden på sådan tillställning? Eller goodiebag till alla kanske?

tisdag 12 oktober 2010

Vem lurar jag?

Alltså, jag har ju en snygg ticker här på vänsterkanten, en ticker som påstår att det var 9 månader och 2 dagar sedan jag tog senaste ciggen. Hm, den ljuger rätt rejält kan man ju säga...jag höll upp i fyra månader men åkte dit på skiten igen i somras. Finns ju många problem med det i sig, men det mest retliga just nu är att jag inte hittar vart jag plockar bort den där jäkla tickern!

Jag kan leva med överdrifter, ironi, utelämnande av sanning och lite skoj på bloggen, men rent ljug vill jag inte se här. Någon?

söndag 10 oktober 2010

Inköp



Förutom de sjuka älgarna så hittade jag jäkligt snygga servettringar hos Mona. Stadiga saker i smide. I like!

lördag 9 oktober 2010

Här var det älg!



Hälsar på Mona och älgarna. Tycker hon marknadsfört de helt felaktigt, de är ju jävligt hippa i Hudson-stövlar!

Mot mässan!


På väg mot Älvsjö och mässan, risken finns att jag kommer hem med älgar i gummistövlar! Mona I'm on my way.

fredag 8 oktober 2010

Trolleri



Han trollade inte bort mig eller mitt sällskap. Det är vi glada för!

onsdag 6 oktober 2010

Inte mitt fel!



Det måste vara hennes fel att dessa strumpor jagade mig hela vägen hem. Läskigt hur nån man inte ens känner kan påverka ens vardag, kan jag tycka! Sen kan jag tycka att det var ett mycket osmickrande kort på mitt ben. Jag är en tjockis, men jag har faktiskt rätt snygga ben i verkligheten - de ser inte ut som förväxta falukorvar!

söndag 3 oktober 2010

Svampfest!



Två timmar i skogen och jag kom hem med en rejäl hög-lycka!

fredag 1 oktober 2010

1 oktober 2010

Hösten är här, ingen kan säga något annat. Löven färgas röda och luften är klar och kall. Mitt liv snurrar på i 180 men samtidigt så är paus-knappen intryckt. Om exakt en månad börjar ett nytt skede i mitt liv och jag längtar med skräckblandad förtjusning. Jag genomgår en oåterkallelig förändring och trots att jag inte ser någon annan utväg är jag förundrad över att jag hamnat i detta läge. Mycket tankar som snurrar samtidigt som jag känner att beslutet är taget och jag vet att detta är rätt för mig.