MÅ GOTT!

söndag 30 december 2012

Titta i backspegeln...

Imorgon är sista dagen på 2012. Jag har som sagt för vana att göra lite "månadsbokslut" innan jag vänder blad i kalendern till ny månad. Nu känns det som att det är läge för ett helt "årsbokslut". Ett bokslut eller titt i backspegeln om man hellre vill som känns viktigt att göra innan jag blickar in i framrutan. Framrutan som består av 2013. Ett år som jag sedan länge bestämt ska bli ett riktigt, riktigt bra år för min del. 2012 har nämligen till stora delar varit ett förbannat "bajs-år" för min del. Mycket bra, positivt och fint har hänt också och de delarna väljer jag att nu ta med mig. Ta med mig in i det nya året.

Lämnar bakom mig;
Äktenskap
Kris
Gråt
Känslostormar
Flytt
Såra mina barn genom livsförändring de inte valt själva
Nuvarande arbetsgivare
Lögnare
Besvikelse över X beteende
Ensamhet i tvåsamhet
Energi-tjuvar i mitt liv
Diagnos på obotlig neurologisk sjukdom
Cigaretter 

Tar med mig:
Nya och gamla vänner
Fina relationer
Ny arbetsgivare
Mina barns kärlek och min kärlek för dom
En känsla av att allt är möjligt
Ensam i ensamhet & vara bekväm med det
Inre mental styrka som slår det mesta
Viljan att hitta fungerande relation med X
Livslång medicinering mot obotlig sjukdom
Tro
Hopp
Kärlek

Imorgon åker jag hem till min allra bästa väninna med familj för nyårsfirande som kommer präglas av god mat, god dryck, kärlek och skratt! Lämnar därmed skit-året 2012 bakom mig i de finaste av omgivningar, men framförallt blickar jag fram mot 2013 i det bästa sällskapet och i den mysigaste miljön. Det bådar gott för framtiden tänker jag!


Gott slut och gott nytt till er alla!

"Låt framrutan vara större än backspegeln" - Olov Röhlander 

tisdag 25 december 2012

Hålla igen, leva ut och må bra!

Två dagars julfirande börjar närma sig sitt slut. Mina döttrar får nog utnämnas till kommunens mest bortskämda tjejer. Tjejer till nyskilda föräldrar som försöker dämpa sitt "dåliga samvete" genom presenter. De har kammat hem både hamstrar, Playstation och egna surfplattor i år. En känsla av att vara bortskämda som de behöver i år. I år av alla år. Men, och det är jag mest glad över, framförallt så har de fått fira både julafton och juldagen tillsammans med båda sina föräldrar. X har varit här både idag och igår. Viktigt för både döttrarna och för mig i år. Att vi kan kan kommunicera och befinna oss i samma rum..i 6-7 timmar...för barnens och varandras skull. Att vi kan vara vuxna och bete oss som så. Då har ämnen som "ny kvinnlig bekantskap" och "ekonomisk bodelning" absolut undvikits. De ämnena är vi inte klara med men de hörde inte hemma här. De här dagarna. Vi får ta de senare.

Jag sväljer. Jag håller igen tankar och åsikter. Åsikter och tankar kring att X helt plötsligt får samtal, som han känner sig tvungen att gå ut och ta. Jag sväljer tankar kring att en X, som aldrig någonsin varit överhuvudtaget intresserad av kläder och aldrig handlat någon annanstans än Dressman, helt plötsligt dyker upp i tighta skjortor och tröjor av märket Bondelid. Jag betraktar, noterar och sväljer. Av den enkla anledningen att jag inte längre har ansvar för hur han väljer att leva sitt liv. Jag noterar att han uppenbarligen har ett behov av att komma in i mitt hem och visa att någon annan hjälpt honom handla "snygga" kläder. Jag noterar, sväljer och tänker att "jag hoppas han landar snart!"

Under omständigheterna en helt ok jul snart till ända!

fredag 7 december 2012

Brinner....

...i peruken och det rejält! Så arg, ledsen, besviken och frustrerad att jag fullkomligt skakar. Tyvärr är det X som skapat dessa känslor. Tyvärr trodde jag att vi var större än så här. Tyvärr trodde jag att vi båda satte våra barn först och att det var en gemensam ståndpunkt vi hade. Ikväll har jag tyvärr fått förstå att så inte är fallet och därmed får hantera våra döttrars känslor, reaktioner och funderingar kring det, Allt medans jag fått bita mig i tungan och visa god min inför dom.

Jag har ikväll fått hantera efterdyningarna från att mina döttrar tydligen igår blev introducerade för sin pappas nya flickvän!

Jag har gjort det med deras bästa för mina ögon, jag har gjort det med en önskan om att de ska ha en bra bild av och en god relation med sin far. Men jag har gjort det med en ilska större än universum! Att han inte hade vett att vänta lite...att han inte hade vett att ge mig en förvarning...att han inte......tänkte! Skakar min värld just nu, skakar mina döttrars värld och det gör mig så oerhört påverkad!

Går till sängs med tårar i ögonen och sorg i hjärtat!

lördag 1 december 2012

Månadsbokslut

Innan jag vänder blad i almanackan till ny månad har jag för vana att reflektera en stund över månaden som gått. Tittar tillbaka på vad som hänt, hur jag mått och om det finns något jag kan lära mig och ta med mig in i nästa månad. Oftast gör jag detta i huvudet, ibland skriver jag några ord i kalendern men idag väljer jag att skriva ner mina tankar kring November 2012 här;

Jag fyllde år i början av månaden och jag hade en fantastisk födelsedag, eller födelsehelg egentligen. Med nära och kära, människor som betyder allt för mig. Människor som funnits, finns och kommer att fortsätta finnas i mitt liv! Gamla, ny-gamla och helt nya bekantskaper i en salig, härlig blandning.

Jag har så smått kommit in i hela "varannan-vecka" livet med allt vad det innebär kring oerhörd saknad av barnen till helt fria och lediga veckor då jag gör precis som jag vill. Tu-delade känslor..och en skruvad tillvaro...egentligen.

Jag har så smått klivit in i på "dejting-scenen". En spännande, skrämmande och lärorik sak att ta sig an vid 40+. Mina funderingar kring just "människor & relationer" testas och utmanas. Kommunikation, ärlighet och förväntningar ställs på sin spets och man inser snabbt att det finns alla sorters människor och att alla inte passar mig, varken på kort- eller lång sikt.

Betänketiden för min skilsmässa tog slut och just det skapade reaktion hos mig själv som jag inte förväntade Gick helt under isen i 48 timmar. Grät, grät, grät och grät lite till. Min vana trogen gick jag rakt in i känslorna och bara levde ut. Tog mig igenom och ut på andra sidan.

Jag och X har enats om att vi tillbringar julafton tillsammans. Dels för barnen men faktiskt också för varandras skull. Vi är båda tämligen ensamma i livet, utan annan släkt och att sitta ensam på julafton känns inte som något vi vill utsätta varandra för heller. Det är "min" vecka med barnen så X kommer hem till mig, vi äter julmat och öppnar julklappar tillsammans. Det känns i år som det rätta att göra och faktiskt inte helt olikt de jular vi firat ihop de senaste 3-4 åren.

Jag har hamnat i nåt oförklarligt och underligt lugn i att jag träffat rätt person men att tid och plats är fel. Det lugna finns i att jag så gärna väntar. Om det är meningen så kommer även tid och plats att bli rätt, så småningom. Om och när!

Jag har hittat och sökt en del nya jobb och känner fortfarande ett oerhört lugn i att "det löser sig". Jag brukar landa på fötterna och kommer nog göra det även denna gång.

November 2012 är slut, december 2012 har börjat och jag känner på något sätt en viss förväntan kring att lägga detta "bajs-år" bakom mig. 2013 kommer att bli MITT år, då saker och ting kommer att falla på plats. Jag tror det och jag känner att det kommer att bli så!

Då så, då kör vi december 2012!

måndag 26 november 2012

Hämta hem barnen -dagen

Pirr i magen och förväntan efter lång längtan
Utsträckta armar som möts av ett coolt "hej"
Söka kontakt och inse behovet är ensidigt

Stressa middag, träning och skjutsa hit o dit
Efter träning dags för försäljning av blommor
Klasskassan ska fyllas o mors sällskap inte önskvärt

Stora tjejer som motvilligt hänger med mamma
När mamma bjuder på fika och kakor

Separationsångest i relationen även vid närvaro
Stora tjejer som slår sig loss
Stora tjejer som står på egna ostadiga ben

Stolt mamma med transparent hjärta och tår i ögat
Stolt mamma som står bakom och stöttar
Stolt mamma som tror de kommer tillbaka

Så småningom kommer de tillbaka de älskade, finaste
Då finns jag här - jag väntar. För jag har inget val!


lördag 24 november 2012

Leva lördag

Musiken fyller rummet men inte hjärtat
Hänger ljusslingor för grannarna att se
Ensamhet som en blöt filt över dagen

Tackar nej till inbjudan att delta i sammanhang
Tackar nej då jag inte är bra sällskap idag
Tackar nej då jag måste igenom, ensam.

Middag för två, där ena portionen blir fryst
Saknar och gråter, känner och lever
Självvald ensamhet som idag känns tung

Tänder ljus och låter musiken fylla rummet
Imorgon fyller den kanske hjärtat också...


Luddiga lördag

Vaknar vid halv elva tiden och inser att jag somnade på soffan igår kväll, släpade mig i säng vid 3-tiden men har alltså totalt sovit ca 12 timmar. Behövde det säkert men känner mig nu mest som en klubbad oxe. Ni vet när man sovit så hårt att det nästan känns som om någon klippt till en med en tegelsten, den känslan. Den känslan kräver många koppar kaffe för att skaka av sig. Jag är inne på tredje nu.

Sitter nu på min soffa och funderar på vad jag ska hitta på en lördag i november. Ensamhet är generellt inte ett problem för mig. Jag gillar mitt eget sällskap. Idag är jag däremot sällskapssjuk och jag vill göra något tillsammans med någon annan. Ta mig in till stan kanske, strosa runt och titta i affärer. Hoppa in på ett fik och mysa. Middag på nån trevlig restaurang. En drink på Södra Sällskapet. Det skulle jag vilja att lördagen innehöll. Det är bara sällskapet som saknas!

Just idag uppskattar jag inte ensamheten. Inte alls faktiskt.

fredag 23 november 2012

Fria fina fredag

Som en del av den överenskommelse jag har med nuvarande arbetsgivare så såg jag till att förhandla till mig en arbetsbefriad dag per vecka. Betald naturligtvis. Idag är jag arbetsbefriad!

Startat dagen med kaffe i sängen och lite slösurf.  Tänker mig att efter frukost så ska jag kanske ta och söka mig lite nytt jobb, slänga in mitt CV på lite väl valda hemsidor och kanske dra i lite nätverkstrådar. Men framförallt ska dagen tillbringas med att att strosa i affärer. Tänker att jag kanske vill köpa mig ett eller annat nytt klädesplagg. Tänker att det är förbaskat grått o trist i november och att lite shopping-terapi förmodligen är precis vad läkaren ordinerar. Så tänker jag!

Ha finaste fredagen för det tänker jag ha!

onsdag 21 november 2012

Vardag i barnfri vecka

Omgiven av människor men ensamheten skriker högst
Rör mig mitt i verkligheten men bubblan är ogenomtränglig
Utför uppgifterna men tankarna är någon annanstans

Diskbänken är skinande ren men ingen där att se det
Sängen är nybäddad men ingen att dela den med
Middagen är lagad och äts med tv:n som sällskap

Känner, reflekterar och funderar - livet! 
Musiken tröstar, håller sällskap och sätter ord
Sätter ord på det som inte går att beskriva





söndag 4 november 2012

Söndag i Bullerbyn

Hamsterbegravning och att inte se röken av döttrar
Fylla tvättmaskin och ta en dans med dammsugaren
Äpplen som passerat bäst före blir en smulpaj

Kotlettrad köpt på extrapris vitlöksspäckas och ugnssteks
Klump i magen över att lämna döttrar imorgon växer 
Sophie Zelmanis låt "My Daughter" framkallar fulgråt
och i Bullerbyn känner vi idag att vi lever.

Känslor av Söndagsångest omfamnar vi idag!

Att känna att man lever

Att leva är att känna
Sorg, glädje, saknad och kärlek
Lycka, oro, lugn och ilska
Känslor att omfamna
Känslor att leva ut

Att uppleva livet är att känna efter
Uppleva och ta lärdom
Lära och fortsätta resan

Jag upplever och känner efter
Jag omfamnar och lever ut

Jag lever!


tisdag 30 oktober 2012

Testa nya saker

Att prova nya saker och nya vägar i livet ska ju vara bra för synapserna i hjärnan påstås det...Jamen då så. Då har jag nu provat lite nya saker;

1.När jag ringde X i hans hem kl 21.30 igår för att fråga om tjejernas gympaskor så var det en kvinna som svarade. Det var nytt för mig! Vi pratar alltså om en X som i månader gått omkring som den största martyr som går i ett par skor, en X som varenda gång jag befunnit mig i närheten har sett ut som sju svåra år och "det är sååååå synd om mig"! (sen att bekanta och vänner berättat att när jag inte varit i närheten så har han sett allt annat än olycklig ut är en annan sak). Den X:en hade alltså igår kvinnligt besök i sitt hem, som han dessutom tyckte var lämpligt svarade i hans telefon. Efter att jag lagt på luren var jag tvungen att stanna upp. Stanna upp och känna efter - "hur kände jag inför det här?". Två reaktioner kom som ett brev på posten; Först; oerhört lättat och glad för hans skull över att han uppenbarligen träffat någon som han ville bjuda hem en måndagskväll och jag hoppas verkligen att det är någon som är rätt för honom. Sen: så fullkomligt, skogstokigt förbannad över att han låter denna kvinna svara i hans telefon då en av våra döttrar endast 20 minuter tidigare försökt ringa samma nummer. Det hade alltså lika gärna kunnat vara en av mina tjejer som bemötts av en kvinna i andra änden av telefonen när de försöker ringa sin far. Det är F-N inte ok någonstans!!! Inte nu. Inte på det sättet. Den åsikten delgav jag min X idag när vi träffades hos mäklaren. Ett besök som leder mig till nästa sak jag idag provat för första gången;

2. Idag har jag under ca 3 timmar kunnat benämna mig själv miljonär! Förmodligen för både första och sista gången. Under ett par fjuttiga timmar, innan banken gick in och gjorde det de skulle, så kunde jag stoltsera med drygt en miljon kronor på kontot. Sen att skatteverket ska ha en stor bit av kakan också försöker jag förtränga. Hårt!

Mina synapser har utvecklats hårt det senaste dygnet med andra ord. Kan räcka ett tag nu...om ni frågar mig.

lördag 27 oktober 2012

Dagen efter kvällen före

Soffhäng är parollen idag! Sliten, trött och lite mörbultat men ändå med en hel del endorfin-depåer påfyllda ligger jag idag på soffan och lyssnar på musik. Bara det och inget annat. Mår toppen i mitt nya hem och mår bra i livet. Lite så.

onsdag 17 oktober 2012

Personligt eller privat?

Jag har många gånger i mitt yrkesverksamma liv reflekterat över skillnaden i att vara personlig eller privat med medarbetare och kollegor. I min roll som chef har jag naturligt valt att göra tydlig skillnad på mitt privat- och yrkesliv. Jag är absolut personlig med både mina medarbetare och mina chefskollegor, men aldrig privat! Anledningarna är många men en utav dom är att jag av erfarenhet vet att det på alla arbetsplatser finns människor som drivs utav, och gottar sig i, att skvallra om andra. Skvaller som i de allra flesta fall utvecklas som barnens viskningslek på dagis. En sak blir nåt helt annat längs vägen. Är informationen inte tillräcklig smaskig från början så finns det alltid de som hejdlöst bygger på den med egna fantasier och väldigt kreativt fyller i luckorna.

I de flesta fall kan det uppfattas som oskyldiga saker som sprids men då jag inte anser att någon annan människa har rätten att avgöra vad som kan anses vara oskyldigt i mitt liv så håller jag mitt privatliv just privat. Idag har jag tyvärr fått uppleva att det inte alltid hjälper. En fin person, som har samma ståndpunkt som jag i frågan, fick idag en rent fräck och väldigt privat fråga av en kollega. En kollega som skapat ett eget rykte baserat på lösryckt andrahandsinformation från mig. Information som spätts på längs vägen. Oavsett om det var oskyldig och ointressant information så kan jag inte låta bli att både förundras och bli förbannad över fenomenet. Vad ger denna person rätt att gräva i andras privatliv? Och med vilket syfte? Även om det i just det här specifika fallet knappast handlade om något skadligt eller smaskigt rykte så kan jag inte låta bli att fundera på hur många människor som faktiskt blir sårade och skadade längs vägen av just sådana här obetänksamma djungeltrummor.

Jag försöker lära mina döttrar att har de inte något snällt eller konstruktivt att säga till eller om någon annan så kan de hålla tyst! Det borde fler vuxna lära sig också. 

onsdag 10 oktober 2012

Resa, landa och vänner

Man vet att man är känslomänniska när man blir tårögd av att skriva en inbjudan till sina vänner. Vänner som är ovärderliga för mig och som jag nu vill ge tillbaka till.

"Underbara, fantastiska vänner!


Att leva är att resa, att ständigt vara på väg. Ibland går man vilse och ibland är man tvungen att stanna upp en stund för att se åt vilket håll man ska gå. Ibland är man tvungen att be om hjälp för att hitta vägen och ibland räcker det gott med att veta att någon följer en längs stigen som sällskap.

Ibland stormar det rejält under resans gång och då är det extra värdefullt att veta att hjälp finns inom räckhåll om man behöver det. Att om man ropar på hjälp så har man människor runt omkring sig som skulle släppa allt för att komma till undsättning! Tillslut hamnar man någonstans som förhoppningsvis känns som hemma, hemma i kropp och själ och man får möjlighet att stanna och vila upp sig en stund innan nästa resa börjar.

Jag har gjort en oerhört tuff resa det senast året, det har stormat rejält och jag har många gånger funderat på om jag är på rätt väg överhuvudtaget. Ni, just ni kära vänner, har funnits i min närhet och följt mig på stigen. Ni har lyssnat, stöttat, ifrågasatt, bekräftat och bidragit med både boenden, goda råd och skratt. Det är jag så oerhört tacksam för! Nu har jag hittat hem! Jag har landat med ro i själen och mår bättre än jag gjort på väldigt länge.

Därför vill jag fira! Fira att jag har landat, fira att jag har så fantastiska vänner, fira att jag har flyttat in i nytt boende och fira (lite grann i alla fall) att jag har den stora ynnesten att få bli ett år äldre. Stanna upp och fira innan jag tar mig an nästa resa, vad den nu än må bli.

Så, den 10 november kl 18.00 är ni välkomna hem till mig på vad vi väl kan kalla FIRANDE! Vänner, tjejer, kvinnor - låt oss fira styrkan i vänskap och vad den betyder för oss alla under resans gång. Låt oss dricka champagne, skratta högt och länge och dansa på bordet om vi känner för det!

OSA senast 31 oktober och sängplatser finns för den som stupar av champagnedrickandet och dansandet."


fredag 5 oktober 2012

Det nya livet

Mitt nya liv har börjat. Livet där jag har barnen varannan vecka och de andra veckorna får fokusera på att aktivera mig för att inte sakna ihjäl mig. Just nu flexar vi lite däremot så även nästa vecka, vilket egentligen är X's vecka, kommer jag att ha dom hos mig onsdag - fredag. Vi försöker hitta lösningar för att hjälpa varandra med bokade resor och jobbaktiviteter, det känns bra att vi kan ha den kommunikationen.

Den andra, sk "barnfria" veckan har jag mest tillbringat med att fixa i lägenheten, Det är mycket nytt man får prova på som skild kvinna; tapetsera, koppla lampor, skruva upp hyllor med hjälp av gipsexpanders etc etc. Jag har inte tummen mitt i handen som tur är, och tycker att det är skönt att veta att man klarar det mesta - om man bara vågar prova! Sen kör jag lite på devisen att det mesta går att ordna med byggsilikon och gipsskruv!

Nu har jag och tjejerna fredagsmys med kanelbullar och saft...eller ja, det är vin i mitt glas. Det känns som att även de landat i vårt nya hem och trivs ganska bra, oerhört skönt att se dom acklimatisera sig till det nya.

lördag 22 september 2012

Landat

Jag har kanske en två tre kartonger kvar att packa upp men i stort sett så har jag läget under kontroll. Jag har landat. Landat i mitt nya hem där jag vet att jag kommer att trivas. Jag andas obehindrat för första gången på väldigt länge och axlarna har sjunkit ner i den position de ska vara.

fredag 14 september 2012

Skulder, pengar och nya tag

Har idag varit på banken och skuldsatt mig upp över öronen. I gengäld fick jag idag nycklarna till min alldeles egna lägenhet, en lägenhet som ska målas lite i helgen för att vara redo för flyttlasset som går på torsdag.

I samma ämne, pengar, kan jag konstatera att det är just pengar som kommer bli konfliktämnet i den här skilsmässan...tyvärr! Å andra sidan, hellre att att vi bråkar om pengar än om barnen. Lite så. Tid hos bodelningsman ska bokas snarast så att det blir rätt o riktigt, enligt lagstiftning. Soon to be X har nämligen egna idéer för hur han ska kompenseras för att jag alltid, under vårt äktenskap, gjort av med mer pengar än vad han gjort. Sen att det oftast är pengar som lagts på barnens kläder, skor, julklappar, kalaspresenter etc etc...verkar han inte riktigt greppa. Men, ilskan ska ut någonstans och just nu väljer han att lägga energin på just pengarna. Det är ok och kommer att lösa sig även det....

torsdag 6 september 2012

Målbild

Jag har oerhört många uttryck eller motton som jag tar till i alla möjliga och omöjliga lägen. Bl.a "Vad är det värsta som kan hända?", "keep it simple!" eller "allt är relativt". Meningar som kan uppfattas som floskler men som, om man faktiskt applicerar dom på rätt sätt, ger både ledning och styrka inför beslut.

Ett annat uttryck som jag främst använder i yrkessammanhang är "om man inte vet var man ska, hur ska man då veta när man är framme?" Det kopplar jag oftast till målstyrning och det självklara i att alla medarbetare på en arbetsplats måste veta åt vilket håll företaget är på väg och vad som är målet.

Nu jobbar jag en hel del med målstyrning även privat och just nu har jag en väldigt kortsiktig målbild i huvudet; när jag flyttat in i mitt nya boende och landat lite, kanske packat upp nån kartong eller två och känner att stället är beboeligt. DÅ. Då ska jag köpa den finaste champagnen jag kan hitta, ställa på kylning och hälla upp ett bad. Ett bad fyllt med bubblor och väldoft. Badrummet ska jag fylla med ljus och Spotify ska fylla lägenheten med min musik. Där i badet ska jag ligga med ett glas champagne och fira. Fira att jag är modig och att en ny fas i mitt liv har börjat. På allvar och på riktigt.

Det är min målbild just nu - då kommer jag veta att jag är framme! Sen börjar en ny resa....

tisdag 4 september 2012

Den flygande pallen

Ni vet de där tre benen? De tre benen som en pall behöver för att stå stadigt. De tre benen på pallen som kallas livet består av; familj / relationer, arbete och hälsa. Det sägs att det är ok att det skakar och är lite ostadigt i ett av de där benen, i taget. De andra två brukar påverkas ändå. Men de allra flesta människor klarar ändå att det skakar lite, i det ena benet...så länge de två andra känns stabila.

För min del kan sägas att pallen hänger i luften just nu, flygande liksom.

Familj / relationer - jag är mitt i skilsmässa och flytt, kommentarer överflödiga.

Arbete - skriver imorgon under gemensam överenskommelse med min arbetsgivare om att vi ska gå skilda vägar. Har tid på mig, men faktum kvarstår; 2013 måste jag hitta mig ett nytt jobb. Mycket osäker just nu, på vad jag vill göra härnäst.

Hälsa - Rejält förkyld just nu, men det kan man ju leva med. Lite mer allvarligt är att jag nästa vecka ska på ett läkarbesök. Ett läkarbesök där jag med största sannolikhet kommer få en diagnos. En diagnos som jag fick första gången för 16 år sedan men som sedan mer eller mindre drogs tillbaka för man var inte helt säker. En diagnos på en obotlig autoimmun sjukdom. En sjukdom som man inte har någon aning om hur den kommer att påverka framtiden för min del men som det med största sannolikhet är dags att börja medicinera mot nu.

Ja, så där uppe i luften hänger min pall som kallas livet just nu. Det lustiga är att jag känner mig mer mentalt stark än på länge, jag har ett lugn i min själ och jag mår faktiskt ganska bra! Jag tror det är väldigt starkt kopplat till min förmåga att gå rakt in i känslor, bearbeta och älta när tid är och hantera när det är dags. Jag har bearbetat sorg, rädsla och oro över både skilsmässo- och hälsodelen redan, under flera års tid. Arbetet är jag inte heller så bekymrad över, jag är duktig på det jag gör och har förmågan att kommunicera det. Det löser sig liksom!

Min pall flyger just nu, men jag finner lugn i att veta att den kommer landa igen. Jag landar alltid på fötterna och jag är säker på att min pall kommer landa på benen igen!


lördag 25 augusti 2012

Delar bo

Då vi klarat av husfotografering, visningar och husförsäljning börjar det nu närma sig flytt. Först ut är jag som flyttar mitten av september, soon to be X flyttar mitten av oktober och nya ägarna av huset ska in sista oktober.

Lättnaden hos mig är enorm. Lättnad över att vi tillsammans, i samförstånd och nästan skämtsamt kan gå runt i huset och dela upp möbler. Vi tar hänsyn och vi utgår ifrån vad som passar in och får plats i de nya respektive hemmen. Idag har jag även börjat packa flyttkartonger och samförståndet fortsätter. Vi bråkar inte eller tjafsar om vem som ska ha vad. Vi ger och vi tar och när maken hade valt ut ett gäng kökshanddukar som han vill ha ledde det till skratt hos oss båda. Handdukarna han hade valt har nämligen min mormor broderat mitt namn på...för ca 35 år sedan. Nä, kanske inte just dom då...som ska hänga i hans nya kök...efter att vi separerat. 

Det finns inga bra skilsmässor, det är alltid en sorg att det man trott på inte blir som man tänkt sig. Men, det finns mindre hemska och smutsiga skilsmässor och jag känner absolut att vi går igenom en sådan. Vi är så totalt i överenskommelse att barnen inte får komma i kläm, vi respekterar fortfarande varandra som den andra föräldern till våra gemensamma barn och vi har fortfarande den största vilja att det faktiskt ska bli bra för den andra parten...även efteråt.

Dagen avslutades med att soon to be X på ett oerhört generöst och snällt sätt bytte glödlampa på min bil då jag frågade om han kunde visa mig hur man gör. Vi vill varandra väl och jag kommer absolut att hjälpa honom med vad det nu må vara framöver, för vi bryr oss fortfarande om varandra som människor.

fredag 24 augusti 2012

Allt eller inget!

Lite så funkar jag, allt eller inget! Jag är ingen mellanmjölks-människa liksom. Så när jag är av är jag helt av, och när jag är på då är jag 110% PÅ! Jag är även av den fullkomliga övertygelsen att saker o ting oftast sker med en mening och att det oftast är bäst att bara "go with the flow!"

Så, när jag nu sitter här och tänker att jag de senaste åren har tagit tag i två utav de tre stommarna i livet, nämligen hälsan och familj/relation genom bl.a viktoperation och separation - så är det väl dags att ta tag i den tredje. Jobbet.

Nu visar det sig att jag får lite hjälp på vägen just kring den biten. Företaget jag jobbar på har bestämt sig för en annan strategi. Något som innebär att jag inte längre passar in i organisationen. Ägaren informerade mig häromdagen att de vill gemensamt komma överens med mig om att vi ska gå skilda vägar. "Gemensamt komma överens" innebär att de har full koll på att de inte har arbetsrättsliga grunder att säga upp mig på, vilket i sin tur innebär att jag idag informerat dom om hur jag ser att upplägget ska se ut. Det blir bra det här! Hur det än blir, så blir det bra...

söndag 19 augusti 2012

Människor, relationer och guldkant i livet!

Jag har skrivit om det förut, det här med människor och relationer. Om hur svårt det kan vara och samtidigt något av det häftigaste som finns. Relationer med rätt människor i sin omgivning är ju det som gör livet värt att leva. Jag tycker oerhört mycket om att bli överraskad av nya bekantskaper, människor som totalt ställer mina eventuella fördomar på ända och som i positiv bemärkelse visar sig vara nåt helt annat än man först trodde. Sådana människor stöter man inte på så ofta, men när man gör det så är det så otroligt spännande att starta en ny relation. En relation som man nästan kan garantera kommer att tillföra positiva saker i ens liv!

När man dessutom stöter på en sådan människa i det mest oväntade och osannolika sammanhang, och när man efter två veckors bekantskap inte avslutar varandras meningar utan faktiskt säger EXAKT samma saker EXAKT samtidigt - då känns det som riktig guldkant i livet! När man oplanerat ramlar över en person som man helt naturligt och okonstlat, från dag 1, kan skratta, diskutera, reflektera, skämta och gråta tillsammans med - då tror jag inte man ska analysera allt för mycket utan bara omfamna och njuta av känslan som sprider sig i kroppen. Lite så...

torsdag 16 augusti 2012

När saker faller på plats!

Ikväll firar vi med champagne här i huset, soon to be X-maken och jag, tillsammans skålar vi för att vi idag skrivit kontrakt på husförsäljningen. Bara det att han och jag kan stå tillsammans i köket, höja glasen och konversera är så gigantiska steg framåt i den här processen att det är galet. Jag är så glad över att han släppt ilskan och hittat någon slags harmoni i det här. Han skrev dessutom på för en lägenhet i morse, så även det skålade vi för. En jättefin lägenhet som ligger i samma område som jag kommer att bo i, tillräckligt nära för att vara praktiskt och bra för barnen men fortfarande tillräckligt långt ifrån för att vara bekvämt för oss vuxna.

Efter ett skakigt dygn med bara ett par som la bud på utgångspriset så var det gudskelov ett par till som gav sig in i leken i morse. De började med att öka 125 000 i första budet och sen rullade det på ett tag. Slutade med att första paret la sig högst och vi har nu skrivit kontraktet. Vinsten ger mig och soon to be X en rejäl ekonomisk buffert att dela på, även efter insatser i nya lägenheter. Skönt! Det ger oss båda en viss trygghet i framtiden.

Sen höjer jag även glaset för mig själv för att jag helt oplanerat, oförhappandes hittat en väldigt fin guldkant i livet. En makalöst fin guldkant!

tisdag 14 augusti 2012

Nu...

...är äntligen visningarna av huset över. Första visningen i söndags och den andra ikväll. I söndags ramlade folk in 40 minuter innan utsatt tid och eftersom mäklaren inte hunnit på plats än så såg jag ingen annan råd än att släppa in dom. Tjugoåtta par kom i söndags och 11 skrev upp sig som intressenter. Ikväll kom 11 nya par och några av söndagens, fler skrev upp sig. Jag har inget att jämföra med, men mäklaren verkar nöjd och tror "att det ska nog gå bra det här". Imorgon förutsätter jag han gör skäl för sitt arvode och får förhoppningsvis igång en riktigt bra budgivning. Allt som krävs är ju 3-4 stycken som faktiskt är genuint intresserade av att bo här.

NU kan vi leva i huset igen. Nu kan jag slappna av lite kring det anala plockandet och städande jag hållt på med de senaste veckorna - Pust!

Håll en tumme eller två för oss nu, för att det går bra imorgon!

onsdag 8 augusti 2012

Jag lever..

..det gör jag. Men med fotografering av huset förra veckan och visning nu på söndag så är det knappt. Tur man hittar andra saker (eller människor i det här fallet) som kan ge en energi. Mår under omständigheterna rätt bra och veckan på Kreta var lika underbar i år som förra året. Den gav också energi!

måndag 16 juli 2012

Favorit i repris

Jag och samma väninna drar till Kreta i år igen, tillsammans med våra barn. På fredag lyfter vi mot solen och värmen. Dags att plocka fram den här listan igen!

söndag 8 juli 2012

Dagens projekt

Efter gårdagens koma-liknande tillstånd så har jag idag satt lite fart. Tillbringade ju början av veckan med att röja i tjejernas rum och städa undan så mycket som möjligt. En tripp till Ikea för lite uppiffnings-attiraljer blev det i tisdags. Försöker gå runt o titta på rummen och huset som en eventuell spekulant och flyttar saker. Insåg att tjejernas rum naturligtvis kommer att fotas från dörren och inåt och eftersom de självklart ska fotas som sovrum så är det ju bra om sängen syns. Idag har jag därför möblerat om bådas rum och piffat det sista. Nu är det ju så att de faktiskt ska bo i sina rum ett par nätter innan fotografering och visning så jag lär få ta ett par tag till sen...

Du vet att du skiljer dig...

när du trots dina 40 år börjar bete dig som 14 igen. Det är normalt och en del av processen påstår mina vänner som genomgått samma sak. Men herregud.....festa till kl 6 på morgonen?! Det är mer än vad den 40-åriga kroppen klarar. Gårdagen tillbringades på soffan...i koma!

torsdag 5 juli 2012

Att sakna

Imorgon reser mina barn bort, tillsammans med sin far till hans hemland och hälsar på farmor & farfar. De ska vara borta i 11 dagar. På 11 dagar ska jag inte få träffa mina tjejer. Jag inser att det blir bra övning inför det "varannan-vecka" system som ska införas längre fram, men fy f-n vad jag kommer att sakna dom! Jag har aldrig varit ifrån mina döttrar så många dagar i sträck förut.

Jag vet att de kommer att ha det bra och att de kommer bli förskräckligt bortskämda av "nanna & grumpy", men det gör ont i mamma-hjärtat. Så ont!

tisdag 3 juli 2012

Sliter, packar och gråter

I lördags kom jag hem från landet, lämnade över tjejerna till deras far som nu tillbringar några dagar i lugnet med sina döttrar. Dagarna hemma i ensamhet har jag tillbringat med att packa, städa, röja, möblera om och slita som ett djur! Jag förbereder inför fotografering och visning av huset och helvete vad prylar man har som ska plockas undan. Jag lovade tjejerna att jag inte skulle slänga en enda pryl i deras rum utan bara packa ner i kartonger, de måste ges möjlighet att själva gå igenom sina saker tänker jag.

När jag står här och packar undan 20 års relation, 11 års äktenskap och 10 år av barnminnen så gör jag det inte med en klump i halsen - jag gör det med krokodiltårar rinnande nerför kinderna. Det känns som att jag våldför mig min familj och vårt hus! Det känns inte som vårt hem längre utan som ett visningshus, ingenting personligt finns kvar någonstans.

Men...mäklaren kommer nog bli nöjd för huset ser jäkligt stylat ut och borde göra sig bra på foton...bittersweet!

fredag 29 juni 2012

Lokalkultur

Jag o tjejerna är ensamma på landet och tillbringar dagarna med att rida, åka fyrhjuling, läsa och rita. Igår fick vi för oss att vi skulle prova lite lokal utomhusteater. Rakt ut i skogen, mitt i obygden presenterades ett mordmysterie. Kunde man bortse från myggen så hade vi en fantastisk kväll tillsammans!! Imorgon kommer mannen och avlöser och jag åker hemåt igen. Det har varit en händelserik vecka som också varit fylld av reflektion och eftertanke för min del.


söndag 24 juni 2012

Skatter

Min mormors gamla fotoalbum är som en fantastisk skattkista. Varje gång jag är här åker de fram. Jag bläddrar och bläddrar och tjejerna tjuter av skratt när de ser kort på mig när jag var liten. Själv sitter jag och förundras över hur vacker min mormor var när hon var ung.


lördag 23 juni 2012

Ljuset

Befinner mig ganska mitt i Sverige. Ett Sverige som är fantastiskt så här års. Ljuset och luften här uppe är som droger för mig och jag känner hur jag fylls av energi!


onsdag 20 juni 2012

Stress o avkoppling

Pratade med mäklaren idag och 12 augusti vill han ha visning på huset. Det innebär fotografering runt sista juli. Fastställt datum gav lite puls och lite stress över allt som fortfarande behöver göras för att huset ska visas från sin bästa sida. Från och med imorgon kommer jag och mannen gå växelvis på semester vilket innebär att koordination kring uppgifter måste ske, och det är jag som måste ta ansvaret. Som sagt, lite puls på den.

Imorgon däremot sätter jag mig i bilen och drar norrut, mot ljuset och lugnet och framförallt mot mina tjejer som jag inte sett sedan i söndags. Midsommar firas på landsstället, min mormors gamla stuga där jag tillbringat alla mina barndomssomrar. Stugan där jag mår så bra!

tisdag 19 juni 2012

Multi-tasking

Vår städerska kommer imorgon så jag springer runt och plockar undan..samtidigt som jag försöker packa lite inför stundande vecka uppe i Norrland...samtidigt som jag googlar på surfplattor...samtidigt som...Nä - det blir varken hackat eller malet just nu! Nåja, två dagar kvar sen tar jag semester och den är välbehövlig, jag är mentalt slut och helt omotiverad att göra nåt vettigt på jobbet. Semester!!

måndag 18 juni 2012

Socialt geni!

När man inser att man dels kommer att vara ensam hela veckan och dels glömt att avboka veckans matleverans då får man vara lite kreativ. Dumt att sitta med middagsmat för 3 personer ensam liksom (särskilt som viktopererad...),. Kasta sig ut en blänkare på Facebook och hey presto så har man middagsbjudning på en måndag! Trevligt!

söndag 17 juni 2012

Fixa, fixa, måla, måla..

Inser att tiden går fort och veckorna rusar fram så det är lika bra att sätta fart med det som ska göras. Vardagsrummet på bottenvåningen behövde målas innan fotografering och visning så det tog jag tag i idag. Blev lite bättra på i resten av huset också, fördelen med att ha målat samma vita nyans i hela huset är att det är lätt att måla över skavanker som oftast är skapade av döttrarna.

Röjer och städar undan, allt för att få den där kliniskt rena känslan som tydligen säljer hus lättare. Folk vill inte se familjefoton, barnteckningar och annat personligt när de kommer på visning så just nu börjar det kännas som att jag bor i någon annans hus...

Nåja, får väl gå ett tag. Tänk er lite frukt i faten på bordet så har ni bilden klar inför fotografering!


lördag 16 juni 2012

Testa livet som ensamstående

Imorgon åker barnen med sin mormor och morfar upp till landstället och jag åker efter på torsdag. Mannen åker iväg på jobb-resa söndag till onsdag så jag blir helt ensam i huset ett par dagar. Jag är en social och rastlös person, så jag känner redan nu att jag kommer klättra på väggarna. Å andra sidan är det väl lika bra att börja öva på att vara ensam, i höst kommer jag ju att vara "ensamstående med barn varannan vecka" med allt vad det innebär....

Gårdagens lärdom..

..blir att när man är mentalt ostabil samt inte äter tillräckligt så ska man inte dricka vin! Så, nu vet jag det!

torsdag 14 juni 2012

Dagens känsla...

..är "frustrerad". Japp, vi kan summera dagen i ett enda ord; frustrerad! Frustrerad över:
  • mig själv (alltid slå lite på sig själv först liksom...) som inte gör ett särskilt bra jobb på arbetet just nu.
  • dåliga chefskollegor som inte vågar ta obekväma beslut
  • dåliga chefer som inte ser att deras medarbetare (mina chefskollegor) håller på att tjur-rusa rakt in i väggen
  • att jag ska behöva styra med ALLT praktiskt kring husförsäljningen
  • att trots att bilen varit på verkstan två gånger de senaste månaderna så ska jag behöva lämna in den ännu en gång då AC:n fortfarande inte funkar
  • att trots två besök på polisstationen så ska jag behöva dit en tredje gång imorgon för att försöka fixa nytt pass åt äldsta dottern
  • att jag är så jävla otränad att 1 timmes rensning av ogräs igår gett mig träningsvärk i låren
  • människor som tar dåliga beslut pga de är fega och inte vågar prova nåt nytt, "vi provar en gång till med samma koncept, tredje gången det kanske funkar...typ!
  • att jag aldrig kommer få min man att läsa nedan bok....han skulle behöva det...typ jättemycket!

onsdag 13 juni 2012

Musik

Musik är helande, musik är känslor. Alla sorts känslor. I kaoset hittar jag styrka och gråt i musik. Spotify har blivit min bästa vän just nu. I datorn, i telefonen och i bilen körs spellistor som hjälper mig och lyfter mig. Jag har just nu snöat in på en holländsk sångerska vid namn Anouk. Hon har en röst som får mig att rysa av välbehag, my kind of musik! Nedan gör hon en reggae-version av en av sina bästa rock-låtar, fantastisk sångerska!

Det kommer att bli bra...

För någon som har gråten konstant lurande under ögonlocken är skolavslutning med de två döttrarna ingen lätt match kan jag säga. Stora säcken med näsdukar packades i handväskan och det var tur det. Äldsta dottern slutar 3:an och i samband med det måste de skiljas från sin älskade, fantastiska, underbara och allra bästa lärare. Herregud - jag har gråtit och snorat non-stop i tre timmar nu, "den blomstertid nu kommer" var startskotten och sen har det bara fortsatt.

När jag skulle krama dotterns fröken och tacka för hennes fantastiska arbete (vilket jag i och för sig har gjort regelbundet i tre år, då hon verkligen har varit helt makalös med både barn och oss föräldrar) så skakade jag bara och fick inte fram ett ord. Då hon är väl insatt i vår situation så klappade hon mig bara på ryggen, kramade hårt, hårt och sa "det kommer att bli bra....sen!"

Jag vet det och jag finner styrka i hennes ord "DET KOMMER ATT BLI BRA..SEN!"

tisdag 12 juni 2012

Kl 04.16..

..kan man ligga sömnlös i sängen, lyssna på fågelkvitter och tänka på hur mycket man kommer sakna sina barn när de åker med sin far till hans hemland i 11 dagar i sommar....

...eller också kan man kliva upp, göra sig en kaffe, trycka in Spotify i öronen och börja skriva lista på alla småsaker som bör göras i huset innan fotografering inför försäljning...

..oavsett så gör man inte det man bör göra kl 04.16...nämligen sova!

måndag 11 juni 2012

Vad motiverar?

Jag har idag haft prestations-, utvecklings- och lönesamtal med min chef. Under omständigheterna i mitt privatliv just nu, vilka jag har varit helt öppen om med min chef, tyckte han att jag presterat bra och de individuella bonusmålen faller ut till betalning. Skönt med förstående chef som ger mig utrymme och möjlighet att fokusera på den privata sidan just nu. När vi kom till lönebiten i samtalet ställde han frågan vad jag hade för förväntningar och mitt svar blev nog lite oväntat;

-Jag vill inte ha någon procentuell löneförhöjning i år, jag vill ha möjlighet att gå ner på deltid under sex månader med bibehållen lön istället!

Hål i huvudet kanske vissa tycker, men faktum är att jag tjänar helt ok redan och just nu lockar ledig tid mer än något annat. Jag behöver kunna landa i livet och för det behöver jag tid utan att ha behöva ha prestationsångest på jobbet.

Han tog med sig förslaget så får vi se vad han kommer tillbaka med.

söndag 10 juni 2012

När man har en hudsjukdom...

..som heter Rosacea så kan den yttra sig på olika sätt. Jag har fått den i form av ytliga blodkärl i ansiktet, som jag behandlar med riktigt smärtsam laser med jämna mellanrum, samt varfyllda blåsor / bölder. Bölderna får jag oftast i hårbotten och i ansiktet och de kommer som ett brev på posten när jag upplever stress.

Jag kan ju säga att min kropp nu talar om för mig på ett väldigt, väldigt tydligt sätt att jag just nu upplever en inre stress. Herregud, så som jag ser ut i ansiktet just nu! Inte nog med att jag bär känslorna på utsidan kroppen, jag bär min stress i ansiktet!

lördag 9 juni 2012

Skruvat

Sedan min viktoperation för ett och ett halvt år sedan har jag inga hungerkänslor alls utan jag måste äta efter klockan. Varannan timme är det som gäller för att jag ska få i mig rätt mängd kalorier och näringsämnen. Jag landade på målvikt i höstas och har sedan dess legat stabilt på 64-65 kilo. Nu har jag helt plötsligt rasat 3 kg på två månader, då jag mitt i kaoset glömmer bort att äta. Vänner och släkt börjar kommentera att nu börjar jag se ohälsosamt smal ut... Jag måste alltså nu prioritera att få ordning på matintaget och försöka "äta upp" mig lite.

För någon som tillbringat över 20 år med att banta och kämpa med övervikt är detta en helt sjukt skruvad känsla...

fredag 8 juni 2012

Tillknölad!

Vilken munter blogg detta är just nu... NOT! Jag är just nu en totalt up-fuckad, tillknölad och sårbar bitterfitta (ursäkta uttrycket). Jag ger mig hän åt hela känsloregistret men i processen så är jag också ilsk, arg, bitter, sarkastisk och ironisk Tyvärr drabbar detta människor som inte förtjänar det. Min enda förhoppning är att de har överseende med att jag, som i normala fall faktiskt är en jävligt trevlig och stabil person, just nu har antagit rollen som temporär bitterfitta (å där kom det igen...). Det går över, det kommer bli bra...en kvart i taget!

onsdag 6 juni 2012

Bajs!

Livet är förbannat mycket bajs ibland! Min skilsmässa och medföljande kris har hamnat i skymundan. Jag har mottagit besked som helt plötsligt placerar skilsmässokänslor i kategorin "bagateller". FY FAN! Jag försöker hantera information och sortera känslor och tankar...

söndag 3 juni 2012

Fokuserat krisande...

..har nu kommit till slutet. Det låter väl kanske helt rubbat, men jag kan faktiskt mer eller mindre bestämma mig för när jag ska braka ihop och krisa, och det har jag nu tillbringat en vecka med att göra 100%. För ett par år sedan var jag och nosade på den "berömda väggen", jag var på god väg att braka rakt in med huvudet före. Jag lyckades stoppa i tid den gången och bestämde mig för att aldrig mer! Aldrig mer kommer jag utsätta mig själv för att må så dåligt. Den erfarenheten har gjort att jag nu känner mina egna signaler, jag vet hur min kropp fungerar och jag vet när jag måste dra i nödbromsen....och har därför möjlighet att stoppa upp innan jag totalt kollapsar. Jag vet att när jag börjar få problem med sömnen, när jag plötsligt har kört bilen från A till B utan att komma ihåg själva resan och när jag börjar befinna mig i en bubbla utan att vara närvarande med människorna runt omkring mig - DÅ! Då måste jag ta det på allvar och prioritera att hitta tillbaka igen.

Då tar jag ett par dagar och bara går in för att leva ut känslorna, lyssnar på musik, fokuserar på välmående och framförallt komma ikapp med sömnen. Jag gråter och jag skrattar och jag går helt och fullt in för att "krisa" ett tag. Jag är övertygad om att det kommer bli fler tillfällen i den här skilsmässoprocessen då jag måste ta time-out, men för den här gången känns det som jag har hittat tillbaka lite grann. Nu är det "min" vecka med barnen och jag går helt och fullt in för att vara närvarande med dom samt att faktiskt fungera på jobbet!

"Where the focus goes - the energy flows!"

lördag 2 juni 2012

Vänner...igen!

Herregud vad jag är rik! Rik på vänner som fångar upp mig i kaoset. Vänner som ringer och pratar och lyssnar. Vänner som kastar sig på bussen in till stan för att de tycker att jag behöver middagssällskap. Tror det kommer att bli en riktigt trevlig kväll i kväll också!

När man söker kontakt..

...kan man använda sig av både Facebook och bloggar. Igår kväll skulle jag bara gå ut och äta nåt för att sen krypa ner under täcket igen. Men, via FB såg jag att bästa bloggaren Sus befann sig på en pub bara runt hörnet. Blyg är man ju inte så jag stolpade dit och våldgästade hennes AW. Det slutade med att jag fick hänga med till Kungsträdgården där Eldkvarn spelade. Trevlig, mycket trevligt men hade varit ännu trevligare om jag hade haft kläder för vädret. Tyvärr bjöd ju inte Stockholm på sommarvärme, utan ca 9 grader och hällregn. Ett glas champagne och några bra låtar senare höll jag på att frysa ihjäl så jag gav upp och pallrade mig i säng med en kopp kaffe och medköpt Max-burgare. Tack Sus för peppande ord och för att jag fick hänga med en stund!

fredag 1 juni 2012

Vatten, vatten, vatten...

Det regnar ute och tårarna rinner inomhus. Planen att strosa på stan idag känns sådär lagom lockande just nu faktiskt....

torsdag 31 maj 2012

Torsdag i krisveckan..

Fortsätter mitt fokuserade krisande med en tämlligen händelselös torsdag. Jag har idag varit en sväng på jobbet för att hämta datorsladd, varit på gymmet och sagt upp mitt kort - varför betala nästan 500 kr per månad för ingenting? - varit på banken för att träffa min rådgivare inför lägenhetsköpet, varit på skolan för att krama tjejerna och informera dom om att jag flyttar in till stan och är hemma igen på söndag. När jag var där träffade jag även lill-tjejens pedagog som drabbats så hårt, så hårt. Jag gav henne den varmaste och innerligaste kramen jag kunde och jag beklagade sorgen med tårar i ögonen. Hon finner styrka i barnen i skolan och känner att deras frågor och funderingar hjälper henne att bearbeta och förstå. "Livet är bajs ibland" kunde vi enas om!! Livet ska inte ta slut vid 20-års ålder, så är det bara!

Packade sen väskan och drog till min tillflyktslägenhet i stan. Käkat middag, lyssnar på musik,surfar och äter lösgodis....känns som att jag kommer somna tidigt, tidigt ikväll och förhoppningsvis vakna utvilad och pigg imorgon. Jag tänker mig en heldag på stan; strosa runt, caféer, affärer och titta på folk.

onsdag 30 maj 2012

När det kommer ett mejl...

..som säger att yngsta tjejens favoritpedagog i skolan har råkat ut för det värsta, värsta man som förälder kan tänka sig då fullkomligt brister det. Hon har förlorat sin son i en tågolycka i helgen och det sätter naturligtvis mitt eget jävla känslomässiga kaos i perspektiv. Men jag gråter och jag gråter och jag gråter...tårarna tar aldrig slut. Jag gråter för hennes skull och jag gråter för att tårarna måste ut!

tisdag 29 maj 2012

När dottern...

..kommer hem med försenad morsdags-present som hon tillverkat i slöjden och förklarar att jag kan sätta upp hängarna i min nya lägenhet samt att den ena kroken är min, den andra är hennes, den tredje är lillasysters och ...."ja, den fjärde får väl bli till gäster då pappa inte ska bo där" - ja då kan man ju också släppa på tårarna. Herregud vad jag bölar okontrollerat just nu!

De vänner man förtjänar...

När livet krisar och man sjukskriver sig en vecka för att försöka leva ut hela jävla känsloregistret på en gång, då är det fantastiskt att ha vänner. Vänner som sluter upp och fångar in, vänner som man vet att man kan ringa mitt i natten och gråta ut hos. Vänner som inte skulle tveka en sekund att kasta sig i bilen, på flyget eller i en taxi för att komma om det behövdes. Sådana vänner har jag, och jag har inte bara en sån underbar människa i min närhet. Jag har fyra stycken! Fyra både gamla och nya väninnor som jag kan omsluta mig med och de är som bomull för mina själsliga sår just nu. Den ena fantastiska människan har varit min allra bästa vän sedan vi var 6 år och henne vände jag mig till igår. Jag behövde inte säga många ord innan hon bara sa "kom hit!". Hon och hennes familj bor på ett fantastiskt ställe, ett ställe där jag fick landa ett dygn och bara vara. Ett ställe att checka-in på mitt i gråten.
Väninnan och hennes döttrar hade bäddat fint åt mig, ställt champagne på bordet och lagt choklad på kudden.

Jag vaknade i morse till den här utsikten och frukosten serverades på altanen.
Om man har de vänner man förtjänar så har jag gjort mycket gott i livet som har så helt makalösa, fantastiska, underbara och genuina vänner!!

söndag 27 maj 2012

Rensning...

Dagen började med blomma och kaffe på sängen av döttrarna och tårarna låg nära redan där. Resten av dagen har tillbringats med att röja ut förråd och friggebod. Maken har varit med och hjälpt till han också, vilket är tur för jag hade inte orkat helt själv. Däremot är han så arg, så arg på mig att han har svårt att dölja sitt förakt. Det i kombination med att gå igenom gamla minnen, barnens dagis-teckningar, barnvagnar och gamla foton har gjort att tårarna har runnit i stort sett hela dagen. Tjejerna är och leker med kompisar så de slipper i alla fall se sin gråtande mamma som bryter ihop i tid o otid. Idag är jag nog nere på "en kvart i taget" faktiskt.

Nu har vi i stort sett fyllt hela carporten med skräp så nästa uppgift blir att hitta ett företag som kan komma och hämta sakerna och ta till tippen...det får kosta vad det kosta vill för jag har inte energi att ta hand om skiten en gång till!

lördag 26 maj 2012

En timme i taget...

...innebär att när man väl bäddad ner döttrar som somnat mitt i Eurovision Song Contest släpper efter och låter tårarna rinna. Man gråter och hulkar och man kämpar inte emot...man låter känslorna svepa över en i starka vågor...och man gråter helt ohämmat!! Det gör man...

En kvart i taget...

Att ta "en dag i taget" är ju ett vanligt uttryck. När man befinner sig i lite utav ett livskaos, såsom jag gör nu, så kan man behöva bryta ner det i mindre bitar för att kunna hantera. När man befinner sig i en situation där man är osäker på om man har kontroll eller man mår riktigt dåligt då kan man behöva fokusera på "en timme i taget". När man, som de flesta människor ändå känner, inte tycker att lägga sig ner och dö är ett alternativ - då kan man faktiskt till och med behöva fokusera på att ta sig igenom "en kvart i taget". En kvart i taget tar man sig igenom, och sen tar men en kvart till och en kvart till. När man gjort det fyra gånger så har man liksom tagit sig igenom en timme och då är det bara att börja om.

Jag är nog på "en timme i taget" just nu och mitt enda fokus är att ta mig igenom en timme och vara så närvarande jag bara kan med mina barn. Det är så lätt att sätta sig själv i en bubbla när man inte har kontroll, en bubbla där man är helt ensam och inte närvarande över huvudtaget. Jag kan inte tillåta mig själv att inte vara närvarande med mina barn just nu, de behöver det och jag behöver det också.

Kvittot på att jag faktiskt klarar av att hantera "en timme i taget" fick jag igår kväll. När 10-åringen lite generat, men ändå bubblande av lycka, kröp upp i knät på mig och viskade att hon minsann frågat chans på en kille i klassen hon var förtjust i...och att han sagt JA! Vi pratade om varför han var så speciell och vad som gjorde att hon var så förtjust i honom, vi pratade om att det är klart att även tjejer kan fråga chans om de känner för det men att man också måste kunna acceptera ett "nej". Vi hade ett otroligt häftigt och närvarande mamma-dotter samtal och jag kände att det här är livet! Att sitta med sin dotter och kunna guida henne genom hennes funderingar, precis DÄR hon är, precis JUST nu! Jag var närvarande! Om det sen bara var för "en timme i taget" gör inte så mycket, det kommer fler....timmar!

fredag 25 maj 2012

Människor och relationer...

Herregud vad jag ältat just de orden det senaste året; det är f-n inte alltid lätt med människor och relationer! Jag är i början av en skilsmässoprocess och då blir det naturligt att man analyserar just relationer med andra människor. Man landar någonstans i insikten att just människor och relationer med andra är det absolut viktigaste i livet och det som ger en mest i utbyte och i ökat välmående. Visst är mat och tak över huvudet väsentligt och visst vill man absolut ha hälsan i behåll. Men tämligen långt ner på min behovstrappa kommer ändå mötet med människor och den värme man kan känna och få i en relation. Det handlar om vänner, föräldrar, barn, kollegor - ja alla de människor som man omges utav. Vad man ger och vad man får utav dessa individer. Många har man haft i sitt sociala umgänge under lång tid och andra kanske är nyare bekantskaper.

Ibland snubblar man över nya bekantskaper som blir nåt helt annat än vad man trott från början. Ett flyktigt slumpartat möte som utvecklas till något större och betydligt mer värdefullt än vad första instinkten kanske sa. Det är något av det häftigaste jag vet - när man blir överraskad och berörs av en helt ny människa! 

När en relation, oavsett vilken, tar slut eller ändrar form då måste man tillåta sig själv att sörja det som inte blir som man trott. Sörja för att läka och för att sen gå vidare. Ikväll sörjer jag en smula över en ny bekantskap som inte blev det jag trodde. Imorgon börjar jag läka och jag har hela livet framför mig för att gå vidare!

Människor och relationer är det krångligaste och ändå häftigaste man har förmånen att uppleva i livet!

torsdag 24 maj 2012

Torkade tårarna....

..och bestämde mig för att använda dagen och känslorna till något annat istället. Huset ska säljas efter sommaren och innan dess är det en hel del pyssel som ska göras. Inga stora renoveringar, men listan är ändå lång över saker att ta tag i för att förhoppningsvis locka så många intressenter som möjligt.

Jag har en kompis som jobbar med sk. homestyling och hon kommer hjälpa mig med sista piffet, men att det ska vara rent och undanplockat fattar ju till och med jag. Dagens projekt fick därför bli balkongen utanför tjejernas rum. Den har aldrig använts till annat än förvaring av skit och frömjöl....

Ångrar att jag inte tog en före-bild, men det som ligger där nere är vad jag hittade därute och som nu ska till tippen.

Efter lite damma, tvätta, olja in trädäcket och en tur till affären senare ser balkongen ut så här istället.
 Tänker mig något grönt i Höganäskrukan senare, men det köper jag inte nu för då hinner jag ta död på det flera gånger om innan Augusti....

En sak att stryka från listan och känslorna gick från ledsamhet till att vara nöjd. Känslan av att få hiva massa skit över ett balkongräcke var jäkligt förlösande måste jag säga - kan rekommenderas!

Känslorna på utsidan...

Jag har aldrig inbillat mig att en skilsmässoprocess ska vara enkel eller något man bara glider igenom på ett bananskal, och trots att detta är mitt val så är det en skitprocess även för mig. Just nu har jag känslomässig berg o dalbana och alla mina känslor ligger på utsidan kroppen känns det som. Ena dagen är jag nästan euforisk och på sjukt gott humör, det spritter i kroppen och jag känner mig stark. Dagen efter vaknar jag med en stor blöt grå filt över hela humöret och jag känner mig nedstämd och ledsen. Jag lever ut alla mina känslor och skratt och tårar ligger så nära till hands hela tiden att minsta lilla upplevelse, kommentar eller situation får igång mig! Jag har inget som helst känslomässigt skydd eller filter just nu..

Igår fick äldsta dotterns utvecklingssamtal igång så mycket känslor att tårarna bara rann, jag kunde inte stoppa dom och jag fick tillbringa tid med att förklara för henne att jag endast grät för att jag var så oerhört, oerhört stolt över henne. Jag har två fantastiska döttrar och jag älskar dom och är så stolt över dom att det gör ont i hela kroppen! De är intelligenta, kreativa, sociala och framförallt är de omtänksamma och schyssta mot sina vänner. Äldsta hade dessutom rockat sina nationella prov och hennes lärare hade bara lovord att säga om henne - då började tårarna rinna hos den superstolta mamman!

Jag vet att de båda är trygga och stabila nog att komma igenom vår separation i slutändan, men fy f-n vad jag önskar att jag slapp utsätta dom för denna tid i deras liv.....med så mycket frågor och funderingar.

Idag har jag tagit time-out från jobbet och låter tårarna rinna fritt....


söndag 20 maj 2012

Tillbaka i verkligheten...

Oj, vilken långhelg jag haft. Total ego-helg i fantastiskt sällskap alla dagar och kvällar. Caféer, restauranger och butiker har besökts i full skala och jag har laddat energi inför veckan som kommer. På fredagskvällen hade det via Facebook anordnats en träff för gamla klasskompisar, alltså de som jag gick i skolan med 1:an till 9:an. Vissa har jag stött på under åren, men vissa har jag inte träffat på.....vad blir det nu... 25 år?! Helt galet roligt och trevligt! Sjukt kul att stöta på blonda killen nedan,  han gick i min klass och var killen som alla tjejer var kära i...ni vet... kört hårdrockslivet med allt vad det innebär men har nu landat i papparollen. Riktig duktig och supermysig kille!



onsdag 16 maj 2012

Landa lite...

Min värld snurrar på i 180 knyck just nu, jag kommer att tvingas driva hela denna separation på egen hand. Maken bråkar inte, men han har inte energin eller viljan att delta i de praktiska sakerna som måste på plats längre fram. Jag kontaktar mäklare, jag har hittat nytt boende, jag fångar upp barnen i deras funderingar, jag ringer bank, jag tar fram papper, jag ser till att maken skriver på, jag städar och röjer inför mäklarbesök, jag, jag, jag, jag...jag gör! Mitt i detta så förväntas jag jobba också...det går sådär kan jag säga! Jag har stor förståelse hos både chef, kollegor och medarbetare så det känns ok men känslan av att bara vara fysiskt närvarande är tärande den också. Mentalt är jag överhuvudtaget inte med i matchen på jobbet...

Vi (eller jag då) har bestämt att vi kör lite "varannan-vecka" med barnen här hemma i huset till att börja med, för att vänja både oss själva och dom med tanken att ta ensamt ansvar. Den här veckan är makens vecka med tjejerna och jag kommer imorgon att "flytta ut", jag får låna en lägenhet inne i stan där jag kommer att bo fram tills på söndag.

Jag behöver det! Jag behöver komma iväg ett par dagar och landa lite från mina 180 knyck. Maken behöver det, för oavsett vad han själv tror så ser jag och alla andra runt omkring att han mår mycket bättre och har det roligare med barnen när jag inte är i närheten. Det har varit tydligt för så många...så länge...

För att ladda energi har jag bokat upp trevligheter hela långhelgen, middagar med väninnor, träff med gamla klasskompisar och promenader med fd kollegor. Total ego-helg i storstan alltså!

torsdag 3 maj 2012

"Bara" göra..

Att komma fram till beslut om skilsmässa är en lång process, en process som pågått i mitt huvud ett par år från och till. Ett beslut som är oerhört läskigt att ta och som jag gjort allt jag kunnat för att skjuta ifrån mig i perioder. När man trots försök till dialog, både på egen hand och med hjälp av terapeut, ändå landar i att man faktiskt inte älskar sin partner längre - då måste man agera. Jag tycker oerhört mycket om min man, han är en underbar människa på många sätt och han är en fantastisk pappa till våra barn, men - den kärlek som ska finnas mellan två människor i ett äktenskap finns inte kvar. Vi har levt separata liv under lång tid, utan kärlek och mer som två företagsledare i "logistik-firman". Praktiskt och bra men utan kärleksfullhet.

Jag kan inte leva så! Får jag inte verbal och fysisk uppskattning och närhet så känner jag att dör på insidan, lite mer för varje dag. Jag lever därför hellre ensam än ensam i tvåsamhet, vilket har varit fallet under en längre tid. Nu har jag landat i beslutet och uttalat det - stor sten som lättat från mitt hjärta! Nu är jag i fasen "bara" göra; planera för framtiden, både kort- och långsiktigt. Varannan vecka ansvar för barnen här hemma i huset, leta nytt boende, sälja huset? etc etc. Jag är målmedveten och fokuserad. Däremot är jag fullkomligt medveten om att min man, och framförallt barnen, inte är i samma fas som jag. Jag måste därför låta dom komma ikapp lite grann och förstå vad som händer. Barnen har jag lättare att hantera, för de kommunicerar med mig - ställer frågor och undrar. Maken däremot, han har stängt av helt och vill överhuvudtaget inte diskutera. Jag lider av att han mår dåligt och att jag sårar honom, men jag kan inte ta ansvar för hans liv - det måste han göra själv. Inte bara för sin egen skull, utan även för sina barns skull!

"Bara" göra...är inte så bara!

söndag 29 april 2012

Tårar, känslor och reaktioner...

Jag är utbildad i att hålla så kallade svåra samtal. Jag har otaliga gånger suttit med människor och levererat dålig information. Jag har sagt upp mer än 60 personer under mina yrkesverksamma år. Men...idag har jag haft det svåraste samtal jag någonsin upplevt. Ett samtal som jag så gärna sluppit och som jag inte önskar min värsta fiende behöva uppleva. Ett samtal som trots det var nödvändigt och som jag planerat för ett tag nu. Ett samtal som ändå gick helt ok men som kommer att kräva att jag fångar upp reaktioner en bra tid framöver.

Idag har jag suttit med mina älskade, älskade döttrar och tvingats tala om för dom att deras mamma och pappa ska skiljas.

Sorg i hela mitt hjärta. Sorg över att något man tidigare trott på inte är vad det varit. Sorg över att behöva såra min man och sorg över att behöva utsätta mina barn för denna process. Sorg i kombination med en stor lättnad. Lättnad över att jag tagit rätt beslut och lättnad över att jag ändå har tagit tag i detta. Väldigt blandade känslor med andra ord......

torsdag 5 april 2012

Ladda energi

Påsklovet är här! Eftersom vi, för första gången på 7 år, inte tillbringat två veckor i Thailand denna vinter så känns ledigheten extra välkommen. Vi ska åka till fjälls! Tjejerna ska för första gången i sina liv stå på ett par slalomskidor (å ja - skidskola bokat!) och själv ska jag kränga på mig slalompjäxor för första gången på över tjugo år....wish me luck liksom!

Miljöombytet är mer än välkommet och det i kombination med mycket frisk luft och kära vänner hoppas jag ger mig energi. Energi som jag kommer att behöva framöver då stora förändringar i privatlivet ska drivas igenom i vår. Jag ska igenom skärselden men räknar kallt och stark med att komma ut på andra sidan igen. En process som pågått i mitt huvud i över två år ska nu genomdrivas i verkligheten. Sorgen kommer att vara stor och reaktioner kan inte förutses.Jag är stark och står stadigt, den känslan ska jag nu ta med mig och lägga fokus på de andra viktigaste personerna i mitt liv - mina barn!

söndag 1 april 2012

Headache from hell!

I torsdag gjorde jag en lumbalpunktion, ett sk. ryggmärgsprov. Det är något jag fasat länge då tanken på att någon ska sticka en nål i ryggen på mig får mig att kräkas lite..jag tackade till och med nej till ryggmärgsbedövning under mina förlossningar pga rädslan.

Nåja, provtagningen gick över förväntan bra, riktigt duktig läkare som utförde den och det gjorde knappast ont. En av effekterna är att vissa kan få huvudvärk efteråt. Gissa om jag är en utav de "vissa"..?! Helvete vilken pannknack jag har haft sedan fredag! Det känns bättre i liggläge så här ligger jag...fullproppad med Citodon i horisontalläge. Det sägs att huvudvärken kan sitta i upp till en vecka, ni kan väl hålla tummarna för att jag slipper ligga här i fyra dagar till, det börjar bli tämligen trist att stirra på taket!

lördag 17 mars 2012

Livet

..är det där som passerar medan du planerar morgondagen..det är så lätt att fastna i det ekorrhjulet och inse att när du dör så kommer det typ stå på din gravsten "hon som var lojal på jobbet och var snäll mot alla andra!". Jag har kommit till insikt att jag är viktigare än så och att jag endast kan ta ansvar för mig själv och mina barn!

Jag är en individ som är viktig, jag har bara ett liv och det är mitt ansvar att se till att jag tar tillvara på det. Utöver det så har jag två barn som jag har satt till livet och jag har även personligt ansvar för att se till att de mår så bra som möjligt. Jag kan inte ta ansvar för någonting mer än det! Min makes situation, hans välmående, hans lycka och balans i livet kan inte ligga på mig att ta ansvar för. Jag är ansvarig för MIG och MINA BARN!

Insikter som är jobbiga och som i förlängningen med all sannolikhet kommer innebär vissa förändringar...

måndag 6 februari 2012

Gräsänka..

Maken, som är chef för 16 medarbetare i södra Sverige, har årets utvecklingssamtal att ta sig igenom och tillbringar därför veckodagarna i Göteborg och Malmö just nu. Jag och tjejerna råddar därför logistikföretaget på egen hand. Lämna, hämta (ja med lite effektivt arbete däremellan) laga mat, äta, tömma / fylla diskmaskin, hjälpa med läxor, påminna om  packning till morgondagen, tjata om pyjamas och tandborstning, dubbelkolla (och tjata lite till) om packning av innebandykläder, tjata om packning av läxböcker, tjata lite till om tandborstning...pust!

Jag älskar mina tjejer över allt annat, men jag funderar starkt på om de skulle behöva en hörselkontroll hos läkare...min röst verkar liksom inte tränga in!

söndag 22 januari 2012

Balans i familjen

Tjejerna är ute hela dagen och leker i snön.
Maken skottar snö, tvättar och åker till affären
Jag? Jag har fortfarande pyjamasen på och ligger på soffan med värmefilten över knäna.

Jag gjorde ett försök till att vara organiserad och började fylla i familjealmanackan. Fick inte riktigt ihop det med dagarna och insåg snart att vi inte köpt någon ny kalender för 2012...januari 2011 funkar inte med verkligheten liksom.

Tillbaka till soffan helt enkelt!




fredag 13 januari 2012

Hej till publiken

Ser att det är några som hälsar på varje dag: stort hej till er! Jag har inte hittat blogg-lusten ännu så jag håller mig i utkanten helt enkelt. Fullt upp med riktiga livet där jag försöker ladda om lite på jobbet och hitta lust och engagemang igen, försöker även hitta balans i livet med maken och barnen och det kräver både tid och energi. Jul- och nyårshelgerna har varit lugna och sköna, tillbringade tillsammans med familj och vänner.

Förra helgen var allt annat än lugn och tillbringades i Uppsala på Storvreta-cupen, mina tjejer spelade bra båda två så de slapp gå hem! *galghumor*