Åka hem-ångest!

Om ca 24 timmar börjar färden hem till Stockholm och kylan igen. Hur i hela friden två veckor kan gå så fort är ju en gåta, samma gåta vi försöker lösa varje år. Vi mår så bra när vi är här och har sån ångest när vi måste åka hem igen. Varför ska det behöva vara så? Vem har bestämt att man måste vänta tills man fyller 65, går i pension och ungarna är utflugna innan man ska få njuta livet så här?! Det här är femte året i rad vi är här och varje år säger vi till oss själva att vi skulle vilja stanna längre. Verkligheten med jobb, skola och huslån gör sig påmind och så glömmer man det igen - den här gången tänker jag faktiskt helt seriöst försöka börja planera för en längre vistelse nästa år; tjänstledigt, föräldraledigt eller vad det nu kan krävas men ett par månader i den här miljön mår hela min familj bra av! Jag vill inte leva för att jobba utan jobba för att leva och det är dags att börja leva efter det nu!