torsdag 13 maj 2010
6-års trots
Hur kan en sån liten söt tjej driva en till sånt totalt vansinne? Yngsta dottern har en period just nu då hon trotsar, skriker, bråkar, vägrar, tjurar, surar och skapar kaos i hushållet. I går morse fick hon mina tinningar att bulta och jag skrek så att jag tappade rösten. Jag är inte stolt och pedagogisk mamma i de här lägena, jag fick total hjärnblödning och hade jag inte räknat till tusen och stängt in mig på toa tror jag seriöst att jag hade strypt ungen! Samtidigt så ser jag ju på henne att hon också tycker att det är jobbigt, hon målar in sig själv i ett hörn och har inte förmågan att ta sig ur situationen. Det är ju här jag ska vara den vuxna och mogna föräldern, ta ett djupt andetag ge henne en kram och försöka reda ut soppan med coachande dialog. Varför funkar det i jobbet men inte med min egen dotter? Usch! Ledsna hundögon, darrande underläpp och ett viskande "förlåt, mamma!" gjorde att vi försonades men herregud vilken huvudvärk jag hade resten av dagen. Jag hoppas vi slipper fler sådana här situationer, jag behöver inte öva mer på konflikthantering i mitt eget kök!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om det är en tröst så har jag det lika!Pissjobbigt är det. .....och du, Mona säger att man inte får skrika men det får man!!
SvaraRaderaTack du, och det är ju faktiskt så att det är en liten tröst att höra att andra går igenom samma sak. Visst får man skrika ibland, men just i det här fallet tror jag att jag tog i så att stämbanden sprack - kanske inte helt konstruktivt! :-S Må gott/NinaPX
SvaraRadera