MÅ GOTT!

tisdag 4 september 2012

Den flygande pallen

Ni vet de där tre benen? De tre benen som en pall behöver för att stå stadigt. De tre benen på pallen som kallas livet består av; familj / relationer, arbete och hälsa. Det sägs att det är ok att det skakar och är lite ostadigt i ett av de där benen, i taget. De andra två brukar påverkas ändå. Men de allra flesta människor klarar ändå att det skakar lite, i det ena benet...så länge de två andra känns stabila.

För min del kan sägas att pallen hänger i luften just nu, flygande liksom.

Familj / relationer - jag är mitt i skilsmässa och flytt, kommentarer överflödiga.

Arbete - skriver imorgon under gemensam överenskommelse med min arbetsgivare om att vi ska gå skilda vägar. Har tid på mig, men faktum kvarstår; 2013 måste jag hitta mig ett nytt jobb. Mycket osäker just nu, på vad jag vill göra härnäst.

Hälsa - Rejält förkyld just nu, men det kan man ju leva med. Lite mer allvarligt är att jag nästa vecka ska på ett läkarbesök. Ett läkarbesök där jag med största sannolikhet kommer få en diagnos. En diagnos som jag fick första gången för 16 år sedan men som sedan mer eller mindre drogs tillbaka för man var inte helt säker. En diagnos på en obotlig autoimmun sjukdom. En sjukdom som man inte har någon aning om hur den kommer att påverka framtiden för min del men som det med största sannolikhet är dags att börja medicinera mot nu.

Ja, så där uppe i luften hänger min pall som kallas livet just nu. Det lustiga är att jag känner mig mer mentalt stark än på länge, jag har ett lugn i min själ och jag mår faktiskt ganska bra! Jag tror det är väldigt starkt kopplat till min förmåga att gå rakt in i känslor, bearbeta och älta när tid är och hantera när det är dags. Jag har bearbetat sorg, rädsla och oro över både skilsmässo- och hälsodelen redan, under flera års tid. Arbetet är jag inte heller så bekymrad över, jag är duktig på det jag gör och har förmågan att kommunicera det. Det löser sig liksom!

Min pall flyger just nu, men jag finner lugn i att veta att den kommer landa igen. Jag landar alltid på fötterna och jag är säker på att min pall kommer landa på benen igen!


2 kommentarer:

  1. Jag halkade in på din blogg här på kvällskvisten och läser i kapp för fulla muggar och med stora ögon.
    Jösses..
    Det har hänt grejer i ditt liv! :-/
    Jag började lite i fel ände och har backat och ska nu läsa "framåt".
    Det som känns som en röd tråd är att du är en mycket stark kvinna!
    (nu ska jag fortsätta och läsa....)
    Allt gott till dig!

    SvaraRadera
  2. Hej Nina (fint namn :-) ) och tack för din fina kommentar! Jodå, det har hänt och händer fortfarande mycket i mitt liv, lite så jag funkar - allt eller inget liksom. Stark vet jag inte om jag alltid är men jag är absolut väldigt mentalt stabil och känner mig själv och mina begränsningar väl. Jag vet när jag måste dra i nödbromsen och när jag kan gå "all in". :-)
    Allt gott även till dig!

    SvaraRadera