I en bubbla

Vi lever lite utanför verkligheten just nu. I en egen bubbla som inte påverkas eller berörs av vår vanliga vardag. Vi har tillbringat den senaste veckan ute på två öar. Först Koh Samui i en enkel bungalow på stranden. Ön gav oss ro och roade oss, vi skrattade och njöt och livet var enkelt. Vi gjorde nya bekantskaper som tog oss båda tillbaka till yngre dagar. Världen är liten och maken träffade gammal kollega från förr och vi träffade även ett engelskt par som bor ca 2 mil ifrån där vi tidigare bott. Hjärtliga skratt och världsliga jämförelser.

Vi tog oss sen över till Koh Tau och där höjde vi nog medelåldern på ön med minst 15 år när vi steg iland. En hel ö full av 20-åriga dykare och backpackers. En avslappnad stämning och en fantastisk ö. Vi tillbringade en kväll på en strandbar, sittandes på sackosäckar och drickandes moijotos. Musiken dundrade över stranden och eldkastare underhöll den avslappnade publiken. Stället vi landat på slet hårt på 70-tals dängor och vi skrattade högt när vi insåg att vi var de enda på hela stranden som var födda när låtarna släpptes första gången.

Mina byxor börjar hänga över höfterna och jag kan konstatera att trots ihärdigt öldrickande så krymper jag i vikt. Minus 16 kg sedan 1 november och det känns. Jag har hittat både nyckel- och höftben igen. Tanken att jag aldrig ska behöva gå ner dessa kilon igen är svindlande.

Barnen har blivit odrägligt oförskämda under vår vistelse här. Upplevelser, bad, strand, elefantridning och snorkling börjar kännas som vardagsmat för dom och vi har svårt att få dom att inse det ofattbara de får vara med om. Vi kommer alla att ha ångest och känna det svårt när vi ska tillbaka till vardagen om två veckor. Två veckor. Det är så lång tid som vi tidigare tillbringat här, så om man vill kan man ju se det som att vi nu börjar vår tvåveckorssemester. Japp, det gör vi. NU är vi på semester.