Delar bo

Då vi klarat av husfotografering, visningar och husförsäljning börjar det nu närma sig flytt. Först ut är jag som flyttar mitten av september, soon to be X flyttar mitten av oktober och nya ägarna av huset ska in sista oktober.

Lättnaden hos mig är enorm. Lättnad över att vi tillsammans, i samförstånd och nästan skämtsamt kan gå runt i huset och dela upp möbler. Vi tar hänsyn och vi utgår ifrån vad som passar in och får plats i de nya respektive hemmen. Idag har jag även börjat packa flyttkartonger och samförståndet fortsätter. Vi bråkar inte eller tjafsar om vem som ska ha vad. Vi ger och vi tar och när maken hade valt ut ett gäng kökshanddukar som han vill ha ledde det till skratt hos oss båda. Handdukarna han hade valt har nämligen min mormor broderat mitt namn på...för ca 35 år sedan. Nä, kanske inte just dom då...som ska hänga i hans nya kök...efter att vi separerat. 

Det finns inga bra skilsmässor, det är alltid en sorg att det man trott på inte blir som man tänkt sig. Men, det finns mindre hemska och smutsiga skilsmässor och jag känner absolut att vi går igenom en sådan. Vi är så totalt i överenskommelse att barnen inte får komma i kläm, vi respekterar fortfarande varandra som den andra föräldern till våra gemensamma barn och vi har fortfarande den största vilja att det faktiskt ska bli bra för den andra parten...även efteråt.

Dagen avslutades med att soon to be X på ett oerhört generöst och snällt sätt bytte glödlampa på min bil då jag frågade om han kunde visa mig hur man gör. Vi vill varandra väl och jag kommer absolut att hjälpa honom med vad det nu må vara framöver, för vi bryr oss fortfarande om varandra som människor.