Brinner....

...i peruken och det rejält! Så arg, ledsen, besviken och frustrerad att jag fullkomligt skakar. Tyvärr är det X som skapat dessa känslor. Tyvärr trodde jag att vi var större än så här. Tyvärr trodde jag att vi båda satte våra barn först och att det var en gemensam ståndpunkt vi hade. Ikväll har jag tyvärr fått förstå att så inte är fallet och därmed får hantera våra döttrars känslor, reaktioner och funderingar kring det, Allt medans jag fått bita mig i tungan och visa god min inför dom.

Jag har ikväll fått hantera efterdyningarna från att mina döttrar tydligen igår blev introducerade för sin pappas nya flickvän!

Jag har gjort det med deras bästa för mina ögon, jag har gjort det med en önskan om att de ska ha en bra bild av och en god relation med sin far. Men jag har gjort det med en ilska större än universum! Att han inte hade vett att vänta lite...att han inte hade vett att ge mig en förvarning...att han inte......tänkte! Skakar min värld just nu, skakar mina döttrars värld och det gör mig så oerhört påverkad!

Går till sängs med tårar i ögonen och sorg i hjärtat!