Månadsbokslut

Innan jag vänder blad i almanackan till ny månad har jag för vana att reflektera en stund över månaden som gått. Tittar tillbaka på vad som hänt, hur jag mått och om det finns något jag kan lära mig och ta med mig in i nästa månad. Oftast gör jag detta i huvudet, ibland skriver jag några ord i kalendern men idag väljer jag att skriva ner mina tankar kring November 2012 här;

Jag fyllde år i början av månaden och jag hade en fantastisk födelsedag, eller födelsehelg egentligen. Med nära och kära, människor som betyder allt för mig. Människor som funnits, finns och kommer att fortsätta finnas i mitt liv! Gamla, ny-gamla och helt nya bekantskaper i en salig, härlig blandning.

Jag har så smått kommit in i hela "varannan-vecka" livet med allt vad det innebär kring oerhörd saknad av barnen till helt fria och lediga veckor då jag gör precis som jag vill. Tu-delade känslor..och en skruvad tillvaro...egentligen.

Jag har så smått klivit in i på "dejting-scenen". En spännande, skrämmande och lärorik sak att ta sig an vid 40+. Mina funderingar kring just "människor & relationer" testas och utmanas. Kommunikation, ärlighet och förväntningar ställs på sin spets och man inser snabbt att det finns alla sorters människor och att alla inte passar mig, varken på kort- eller lång sikt.

Betänketiden för min skilsmässa tog slut och just det skapade reaktion hos mig själv som jag inte förväntade Gick helt under isen i 48 timmar. Grät, grät, grät och grät lite till. Min vana trogen gick jag rakt in i känslorna och bara levde ut. Tog mig igenom och ut på andra sidan.

Jag och X har enats om att vi tillbringar julafton tillsammans. Dels för barnen men faktiskt också för varandras skull. Vi är båda tämligen ensamma i livet, utan annan släkt och att sitta ensam på julafton känns inte som något vi vill utsätta varandra för heller. Det är "min" vecka med barnen så X kommer hem till mig, vi äter julmat och öppnar julklappar tillsammans. Det känns i år som det rätta att göra och faktiskt inte helt olikt de jular vi firat ihop de senaste 3-4 åren.

Jag har hamnat i nåt oförklarligt och underligt lugn i att jag träffat rätt person men att tid och plats är fel. Det lugna finns i att jag så gärna väntar. Om det är meningen så kommer även tid och plats att bli rätt, så småningom. Om och när!

Jag har hittat och sökt en del nya jobb och känner fortfarande ett oerhört lugn i att "det löser sig". Jag brukar landa på fötterna och kommer nog göra det även denna gång.

November 2012 är slut, december 2012 har börjat och jag känner på något sätt en viss förväntan kring att lägga detta "bajs-år" bakom mig. 2013 kommer att bli MITT år, då saker och ting kommer att falla på plats. Jag tror det och jag känner att det kommer att bli så!

Då så, då kör vi december 2012!