Två dagars julfirande börjar närma sig sitt slut. Mina döttrar får nog utnämnas till kommunens mest bortskämda tjejer. Tjejer till nyskilda föräldrar som försöker dämpa sitt "dåliga samvete" genom presenter. De har kammat hem både hamstrar, Playstation och egna surfplattor i år. En känsla av att vara bortskämda som de behöver i år. I år av alla år. Men, och det är jag mest glad över, framförallt så har de fått fira både julafton och juldagen tillsammans med båda sina föräldrar. X har varit här både idag och igår. Viktigt för både döttrarna och för mig i år. Att vi kan kan kommunicera och befinna oss i samma rum..i 6-7 timmar...för barnens och varandras skull. Att vi kan vara vuxna och bete oss som så. Då har ämnen som "ny kvinnlig bekantskap" och "ekonomisk bodelning" absolut undvikits. De ämnena är vi inte klara med men de hörde inte hemma här. De här dagarna. Vi får ta de senare.
Jag sväljer. Jag håller igen tankar och åsikter. Åsikter och tankar kring att X helt plötsligt får samtal, som han känner sig tvungen att gå ut och ta. Jag sväljer tankar kring att en X, som aldrig någonsin varit överhuvudtaget intresserad av kläder och aldrig handlat någon annanstans än Dressman, helt plötsligt dyker upp i tighta skjortor och tröjor av märket Bondelid. Jag betraktar, noterar och sväljer. Av den enkla anledningen att jag inte längre har ansvar för hur han väljer att leva sitt liv. Jag noterar att han uppenbarligen har ett behov av att komma in i mitt hem och visa att någon annan hjälpt honom handla "snygga" kläder. Jag noterar, sväljer och tänker att "jag hoppas han landar snart!"
Under omständigheterna en helt ok jul snart till ända!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar