Hämta hem barnen -dagen

Pirr i magen och förväntan efter lång längtan
Utsträckta armar som möts av ett coolt "hej"
Söka kontakt och inse behovet är ensidigt

Stressa middag, träning och skjutsa hit o dit
Efter träning dags för försäljning av blommor
Klasskassan ska fyllas o mors sällskap inte önskvärt

Stora tjejer som motvilligt hänger med mamma
När mamma bjuder på fika och kakor

Separationsångest i relationen även vid närvaro
Stora tjejer som slår sig loss
Stora tjejer som står på egna ostadiga ben

Stolt mamma med transparent hjärta och tår i ögat
Stolt mamma som står bakom och stöttar
Stolt mamma som tror de kommer tillbaka

Så småningom kommer de tillbaka de älskade, finaste
Då finns jag här - jag väntar. För jag har inget val!

Leva lördag

Musiken fyller rummet men inte hjärtat
Hänger ljusslingor för grannarna att se
Ensamhet som en blöt filt över dagen

Tackar nej till inbjudan att delta i sammanhang
Tackar nej då jag inte är bra sällskap idag
Tackar nej då jag måste igenom, ensam.

Middag för två, där ena portionen blir fryst
Saknar och gråter, känner och lever
Självvald ensamhet som idag känns tung

Tänder ljus och låter musiken fylla rummet
Imorgon fyller den kanske hjärtat också...

Luddiga lördag

Vaknar vid halv elva tiden och inser att jag somnade på soffan igår kväll, släpade mig i säng vid 3-tiden men har alltså totalt sovit ca 12 timmar. Behövde det säkert men känner mig nu mest som en klubbad oxe. Ni vet när man sovit så hårt att det nästan känns som om någon klippt till en med en tegelsten, den känslan. Den känslan kräver många koppar kaffe för att skaka av sig. Jag är inne på tredje nu.

Sitter nu på min soffa och funderar på vad jag ska hitta på en lördag i november. Ensamhet är generellt inte ett problem för mig. Jag gillar mitt eget sällskap. Idag är jag däremot sällskapssjuk och jag vill göra något tillsammans med någon annan. Ta mig in till stan kanske, strosa runt och titta i affärer. Hoppa in på ett fik och mysa. Middag på nån trevlig restaurang. En drink på Södra Sällskapet. Det skulle jag vilja att lördagen innehöll. Det är bara sällskapet som saknas!

Just idag uppskattar jag inte ensamheten. Inte alls faktiskt.

Fria fina fredag

Som en del av den överenskommelse jag har med nuvarande arbetsgivare så såg jag till att förhandla till mig en arbetsbefriad dag per vecka. Betald naturligtvis. Idag är jag arbetsbefriad!

Startat dagen med kaffe i sängen och lite slösurf.  Tänker mig att efter frukost så ska jag kanske ta och söka mig lite nytt jobb, slänga in mitt CV på lite väl valda hemsidor och kanske dra i lite nätverkstrådar. Men framförallt ska dagen tillbringas med att att strosa i affärer. Tänker att jag kanske vill köpa mig ett eller annat nytt klädesplagg. Tänker att det är förbaskat grått o trist i november och att lite shopping-terapi förmodligen är precis vad läkaren ordinerar. Så tänker jag!

Ha finaste fredagen för det tänker jag ha!

Vardag i barnfri vecka

Omgiven av människor men ensamheten skriker högst
Rör mig mitt i verkligheten men bubblan är ogenomtränglig
Utför uppgifterna men tankarna är någon annanstans

Diskbänken är skinande ren men ingen där att se det
Sängen är nybäddad men ingen att dela den med
Middagen är lagad och äts med tv:n som sällskap

Känner, reflekterar och funderar - livet! 
Musiken tröstar, håller sällskap och sätter ord
Sätter ord på det som inte går att beskriva

Söndag i Bullerbyn

Hamsterbegravning och att inte se röken av döttrar
Fylla tvättmaskin och ta en dans med dammsugaren
Äpplen som passerat bäst före blir en smulpaj

Kotlettrad köpt på extrapris vitlöksspäckas och ugnssteks
Klump i magen över att lämna döttrar imorgon växer 
Sophie Zelmanis låt "My Daughter" framkallar fulgråt
och i Bullerbyn känner vi idag att vi lever.

Känslor av Söndagsångest omfamnar vi idag!

Att känna att man lever

Att leva är att känna
Sorg, glädje, saknad och kärlek
Lycka, oro, lugn och ilska
Känslor att omfamna
Känslor att leva ut

Att uppleva livet är att känna efter
Uppleva och ta lärdom
Lära och fortsätta resan

Jag upplever och känner efter
Jag omfamnar och lever ut

Jag lever!

Testa nya saker

Att prova nya saker och nya vägar i livet ska ju vara bra för synapserna i hjärnan påstås det...Jamen då så. Då har jag nu provat lite nya saker;

1.När jag ringde X i hans hem kl 21.30 igår för att fråga om tjejernas gympaskor så var det en kvinna som svarade. Det var nytt för mig! Vi pratar alltså om en X som i månader gått omkring som den största martyr som går i ett par skor, en X som varenda gång jag befunnit mig i närheten har sett ut som sju svåra år och "det är sååååå synd om mig"! (sen att bekanta och vänner berättat att när jag inte varit i närheten så har han sett allt annat än olycklig ut är en annan sak). Den X:en hade alltså igår kvinnligt besök i sitt hem, som han dessutom tyckte var lämpligt svarade i hans telefon. Efter att jag lagt på luren var jag tvungen att stanna upp. Stanna upp och känna efter - "hur kände jag inför det här?". Två reaktioner kom som ett brev på posten; Först; oerhört lättat och glad för hans skull över att han uppenbarligen träffat någon som han ville bjuda hem en måndagskväll och jag hoppas verkligen att det är någon som är rätt för honom. Sen: så fullkomligt, skogstokigt förbannad över att han låter denna kvinna svara i hans telefon då en av våra döttrar endast 20 minuter tidigare försökt ringa samma nummer. Det hade alltså lika gärna kunnat vara en av mina tjejer som bemötts av en kvinna i andra änden av telefonen när de försöker ringa sin far. Det är F-N inte ok någonstans!!! Inte nu. Inte på det sättet. Den åsikten delgav jag min X idag när vi träffades hos mäklaren. Ett besök som leder mig till nästa sak jag idag provat för första gången;

2. Idag har jag under ca 3 timmar kunnat benämna mig själv miljonär! Förmodligen för både första och sista gången. Under ett par fjuttiga timmar, innan banken gick in och gjorde det de skulle, så kunde jag stoltsera med drygt en miljon kronor på kontot. Sen att skatteverket ska ha en stor bit av kakan också försöker jag förtränga. Hårt!

Mina synapser har utvecklats hårt det senaste dygnet med andra ord. Kan räcka ett tag nu...om ni frågar mig.

Dagen efter kvällen före

Soffhäng är parollen idag! Sliten, trött och lite mörbultat men ändå med en hel del endorfin-depåer påfyllda ligger jag idag på soffan och lyssnar på musik. Bara det och inget annat. Mår toppen i mitt nya hem och mår bra i livet. Lite så.

Personligt eller privat?

Jag har många gånger i mitt yrkesverksamma liv reflekterat över skillnaden i att vara personlig eller privat med medarbetare och kollegor. I min roll som chef har jag naturligt valt att göra tydlig skillnad på mitt privat- och yrkesliv. Jag är absolut personlig med både mina medarbetare och mina chefskollegor, men aldrig privat! Anledningarna är många men en utav dom är att jag av erfarenhet vet att det på alla arbetsplatser finns människor som drivs utav, och gottar sig i, att skvallra om andra. Skvaller som i de allra flesta fall utvecklas som barnens viskningslek på dagis. En sak blir nåt helt annat längs vägen. Är informationen inte tillräcklig smaskig från början så finns det alltid de som hejdlöst bygger på den med egna fantasier och väldigt kreativt fyller i luckorna.

I de flesta fall kan det uppfattas som oskyldiga saker som sprids men då jag inte anser att någon annan människa har rätten att avgöra vad som kan anses vara oskyldigt i mitt liv så håller jag mitt privatliv just privat. Idag har jag tyvärr fått uppleva att det inte alltid hjälper. En fin person, som har samma ståndpunkt som jag i frågan, fick idag en rent fräck och väldigt privat fråga av en kollega. En kollega som skapat ett eget rykte baserat på lösryckt andrahandsinformation från mig. Information som spätts på längs vägen. Oavsett om det var oskyldig och ointressant information så kan jag inte låta bli att både förundras och bli förbannad över fenomenet. Vad ger denna person rätt att gräva i andras privatliv? Och med vilket syfte? Även om det i just det här specifika fallet knappast handlade om något skadligt eller smaskigt rykte så kan jag inte låta bli att fundera på hur många människor som faktiskt blir sårade och skadade längs vägen av just sådana här obetänksamma djungeltrummor.

Jag försöker lära mina döttrar att har de inte något snällt eller konstruktivt att säga till eller om någon annan så kan de hålla tyst! Det borde fler vuxna lära sig också.