Dom påstår ju att enda sättet att bli av med dom är att döda dom. Sagt o gjort, blunda o kör liksom. Klipp itu dom med sax, var visst ett av tipsen - skulle inte tro det! Ska jag ta livet av äckliga, rörliga, bruna, avlånga, gigantiska, snorkråksfyllda sniglar i trädgården så gör jag det helst på lite längre avstånd än en sax-längd...Spade fick bli lösningen, sikta mitt på snigeln och tryck till! Fördelen med det är att om man har tur så följer de två snusk-bitarna av snigeln med ner i gräsmattan. Urk! Tur man är en modig kvinna. Sen sitter jag för övrigt, om så många andra där ute i bloggvärlden, och håller tummarna för Linda i Uppsala som krystar för fullt för att klämma ur sig Lill-Babs idag- Hejja!
Tänka att andras (och till och med människor man inte känner) graviditeter och förlossningar väcker så många minnen hos en själv. Mysiga, tår-drypande, smärtsamma, lyckliga, glada, skrämmande och kärleksfulla minnen. Två gånger har jag fått uppleva det häftiga, det häftiga i att bära och föda ett barn. Två, helt olika, förlossningar som resulterat i två, helt olika, fantastiska tjejer!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar