When you let the little things get to you!

Efter lång och intensiv dag som avslutades med jobb-middag skulle jag igår kväll stanna och tanka på vägen hem. Bilen gick liksom på bensinångorna så det var dags. Trött, kall och jävligt sugen på att krypa upp i soffan slirar jag in på macken. Får inte upp tankluckan! Drar i spaken och lirkar med nyckeln, men icke! Försöker få in nyckeln i glipan och bända upp luckan då jag inser att låset som är kopplat till spaken inte funkar alls. Nä, händer inte ett skit. Börjar snedtända totalt och går in på macken och frågar efter verktyg. "Vad behöver du?" - "Ja du, en slägga förmodligen men jag får väl nöja mig med en skruvmejsel"

Skitbil! Efter 15 minuters bändande, svärande och stånkande fick jag äntligen upp luckan så jag kunde tanka. Hem och kollapsa!

Kvart i sex i morse vaknade jag av att maken vrålar från hallen; "Din j-la bil startar inte!" (han skulle flytta ut den på gatan eftersom han skulle iväg tidigt och jag parkerat bakom honom) Nice sätt att vakna på; ut i kylan och putta bil för att få igång den med startkablar! Skitbil!

I mina desperata försök att få upp tankluckan igår har jag lyckats komma åt spaken som öppnar bagageluckan. Den har varit halvöppen hela natten, lampan tänd och därför tomt batteri. Har haft dagar som både slutat och börjat bättre, om man säger så!