TGIF

Herregud vad skönt med fredag imorgon, som jag har längtat. Galenskaperna imorgon kväll lär ju bli nåt att skriva om sen, tror ni det blir kackel när 38 stycken "ord-bajsare" träffas? Undrar om restaurangen visste vad de gjorde när de tog den bokningen..

Lördag och söndag tillbringas på kliniken där jag opererades; Livsstilsskola kallas det. Två dagar fokuserat på mat, motion, beteende och glädje! Ska bli jättespännande och förmodligen väldigt lärorika dagar med en gemensam middag på kvällen. Det jag ser fram emot med mest förväntan däremot är att få ställa mig på den där häftiga vågen, den där som läser av kroppsfett i %. Ska bli riktigt spännande att se hur mycket det förändrats på sex månader!

Imorgon ska jag ta viktigt beslut kring min ny medarbetare och ha fredagskänsla hela dagen!

BH igen!

Har längs viktnedgångs-vägen köpt ny BH två gånger, illasittande underkläder är pyton och jag är fullkomligt allergisk mot BH:ar som inte sitter som de ska. Nåja, idag var det dags igen att kliva in hos de underbara säljarna på Change. Mäta, mäta, plocka, plocka, prova, prova och så prova lite till. Det slutar med att jag inhandlar en BH med omkrets 70!!!! För att förstå storheten i detta måste man ha med sig att jag i tidigare liv alltid handlat dessa i omkrets 85-100. Fatta. 70. Det var inte långt ifrån att hon ville klämma in mig i en 65!

Kupan vet jag inte ens om jag vill prata högt om, men den snälla tanten i affären förklarade att man oftast måste gå upp i kup-storlek när man går ner i omkrets.....men ändå.....(viskar; H!)

Utvecklande invecklade samtal

Efter hel dag med möten och intervjuer på jobbet så avslutades dagen med äldsta dotterns utvecklingssamtal. Dottern har en fantastisk lärarinna som inte accepterar något trams. Hon följer denna klass i ett år till och sen ska hon gå i pension, hon är därför av den gamla skolan men samtidigt oerhört "med i matchen". Hon har skapat en anda av respekt och en vänskaplig atmosfär i klassen som gör att barnen lär sig massor, hon behöver nämligen endast lägga minimal tid på att tysta stökig klass eller hantera konflikter.

Baksidan av att gå i en sån "duktig" klass är att ungen börjat utveckla prestationsångest vid 9-års ålder. Hon är ambitiös och sätter höga krav på sig själv, så till den grad att hon brister ut i gråt om och när hon missat eller glömt något skolarbete. Det här pratar vi mycket och öppet om både hemma och i skolan.

Målsättningar och uppföljning är något jag brinner för i mitt arbete och ler naturligtvis stort när utvecklingsmålen för stor-skrutt blir att 1. inte tävla mot andra i klassen och inte ha så bråttom i sitt skolarbete och 2. få svårare uppgifter i matematiken (hon har börjat tappa intresset för matten då hon tycker det är för lätt).

Utvecklingssamtal med lillasyster nästa vecka blir en annan historia och helt andra utmaningar.... häftigt med syskon som är så totalt olika som individer.

Du vet att du är viktopererad när..

...du beställer en 4-bitars sushi och ändå får lämna lite ris på tallriken.
...du har blivit "Queen of doggy-bags".
...du kan ta en (1) bit choklad och vara nöjd.
...du äter efter klockan och inte efter hunger eftersom du inte känt hunger överhuvudtaget sedan operation.
...du står och drar i kläder strl 46/48 i affären för att sen inse att det är exakt samma storlek som alla de kläder du precis skänkt till Stadsmissionen eftersom de ramlar av dig.
...du tappar så mycket hår att du seriöst börjar fundera på peruk.
...insidan av lår, mage, överarmar och haka ser ut som skrynkliga gardiner.
...du måste sätta en "stopp-ring" utanför dina vigselringar för att de inte ska flyga av varje gång du rör händerna.
...du för första gången i ditt liv går till gymmet och skiter fullständigt i om det leder till viktnedgång.
...du får syn på din egen spegelbild i skyltfönster och undrar vem det är som stirrar tillbaka på dig.
..du för första gången på 20 år har en totalt avslappnad relation till mat och vikt!

Ovan är naturligtvis mina personliga reflektioner men jag tror och hoppas att de flesta som genomgått samma sak kan relatera.

Fria val!

Maken och yngsta dottern gick precis iväg för att kolla in brasan. Jag och äldsta tjejen sitter uppkrupna i soffan och knaprar pepparkakor! Det är skönt när alla kan göra det dom vill, utan prestationsångest!

Klick, klick..

Tillbringar Valborgsmässoafton med att nät-shoppa. Nya gardiner till döttrarnas rum; klick, klick. Missade dessutom precis en supersnygg Odd Molly-klänning på Tradera - skräp också! Ville verkligen ha den...Nåja, det kanske dyker upp fler. Jag älskar Odd Mollys kläder, men helst de tidigare kollektionerna. De som finns i butik just nu är jag inte lika förtjust i, så Tradera är perfekta stället. Gäller bara att undvika de som säljer plagiat.

Leta vidare....

Mitt hjärta brister

Pratade med en god väninna igår, en väninna jag inte pratat med på ett tag. Hon berättar att de haft en tuff vinter och vår med sin yngsta son. Han är tre år och visar, enligt henne, ganska tydliga tecken på autistiska symptom. De har slagits med BVC, barnläkare, talpedagoger och BUP och nu väntar de på en neurologisk utredning på Huddinge Sjukhus.

Sonens tillstånd påverkar hela familjen, då kommunikation och tålmodighet blir svårt för alla. De lider och mår dåligt som familj, det sliter på föräldrar och syskon. Huddinge har 8-10 månaders väntetid innan de får komma på utredning! Usch, mitt hjärta brister; för sonen och för hela familjen. Ovissheten är nog det värsta för alla just nu, men oavsett vad resultatet av utredningen blir så känns det inte värdigt att utsätta dom för denna väntan.

Det sätter mina egna "kämpa-med-trotsig-7-åring-problem" i perspektiv och jag skickar styrketankar till min väninna och hennes familj.

Skomakarns barn och allt det där..

Jobbar man med det jag gör så förväntas man vara duktig på rekrytering och intervjuer. HA! Har nu suttit i två dagar och träffat kandidater till rollen som min nya medarbetare och kan konstatera att jag är kass på just intervjuteknik när det gäller område jag brinner starkt för. Man ska lyssna 80% av tiden och prata 20% av tiden sägs det i teorin, jomen tjena! Jag gör precis tvärtom, fullkomligt mosar kandidaterna med mitt eget babbel och engagemang. Vem dom är? Ja, det vore ju bra att ta reda på också förstås....får nog boka in nya möten för det.

Ny magsäck, nya upplevelser

Jag har precis lagt min första påsk som viktopererad bakom mig. En påsk som vi har tillbringat med att vara aktiva, både inomhus och utomhus. En påsk som inte har bjudit på varken sill, ägg eller godis i sjuka mängder. Vi valde en alternativ lösning och bjöd på grillad kyckling och bulgursallad på påskafton, supersmarrigt och ingen verkade sakna sillen eller laxen.

För första gången på 20 år lämnar jag en påsk bakom mig utan att ha ångest över mat- och godisintag! Jag har ätit både god mat och lite godis, men i normala mängder. Känslan av att kunna ta en eller två bitar godis eller choklad och sen vara nöjd är helt oslagbar. Vågen visar varken plus eller minus denna vecka och jag är jättenöjd, med påsken och livet!

Lite fick vi gjort!

Titta! Lite fick vi gjort mellan Nintendospelen och surfandet;

Krukorna vid ytterdörren har fått lite blomster i sig!
Favoritstolen är framme, lite blommor bredvid. Saknas bara en läcker matta och ett bra bord till vinglaset!
Trämöblerna är oljade, nya stolskuddar inhandlade och grillen är rengjord och på plats - bring on sommar säger jag bara!