Mycket invecklat utvecklingssamtal

För någon vecka sedan var jag på utvecklingssamtal med äldsta tjejen, imorgon har jag träff med lill-busans lärare. Kontrasterna kommer bli stora.

Lill-bus är en fantastisk7-årig unge med underbara egenskaper; hon är positiv för det mesta, hon är social och påhittig. Hon har humor och inte bara fattar ironi - hon bemästrar konsten att vara ironisk med glimt i ögat. Ungen var 4 år när hon (utan att kunna säga R) klämmer ur sig följande dialog;

Jag; -"lill-bus, kan du plocka upp maten du spillt på bordet är du snäll"
Lill-bus; -"Vad spelaj det föj joll?"
Jag; -"Det spelar ingen större roll, men du kan väl göra det ändå!"
Lill-bus; -"Ahmen mamma, det vaj en jetojisk fjåga - den kjäver inget svaj!"

Nämen då så!

Nu tror jag tyvärr inte att det är ovanstående egenskaper som kommer att vara fokus imorgon, jag tror nog att vi snarare kommer prata en del om damens oförmåga att fokusera och koncentrera sig. Lill-bus har lite svårt att komma ihåg var hon lagt sina läxor och hon har hela brallorna fulla av myror. Hon har underbart kreativa ursäkter till varför hon inte gjort sina uppgifter, men faktum kvarstår att hon kräver en del extra energi utav både föräldrar och lärare just nu. Hon har precis knäckt läs-koden och kan hur mycket som helst när hon bara vill, problemet är att viljan inte infinner sig så ofta eller särskilt regelbundet.....Underbara unge!

Söndagsångest

Varför känns det som att det är dubbelt så många söndagskvällar som fredagskvällar i en vecka?

Drogad!

I slutet av varje förkylning åker jag på den där förbaskade rethostan. Hostan som gör att man inte får sova överhuvudtaget, det enda man gör är att försöka kväva hostningar. Mirakelmedicinen mot detta heter Cocilliana och innehåller morfin. Jag brukar alltid försöka ha en flaska hemma eftersom hostan alla gånger börjar typ kl 04.00 på morgonen.

För att förebygga hosta och underlätta sömn tog jag mig en rejäl klunk igår kväll.

Med resultatet att jag absolut sovit hela natten, sovit som en klubbad elefant! Det känns som att någon klippte till mig med en tegelsten. Jag sov till kl 10 och jag känner mig fortfarande ganska slö.

Med tanke på att jag ska stå i innebandyhall kl 08.00 imorgon så får jag nog ta det lite försiktigt med drogerna ikväll.

Fredagsgodis

Sitter och slötittar på nån skitfilm på 6:an.
Handling?
Ingen aning.
Men är inte han väldigt fin att titta på?

Tur i oturen....

..det verkar ju som den här bloggplattformen många utav oss använder har haft en del problem det senaste dygnet. Inte tillgängligt och nu när man kommer in igen så är det både inlägg och kommentarer som försvunnit ut i tomma intet. Det är väl för väl att jag inte hunnit blogga överhuvudtaget de senaste dagarna, alltså inga inlägg som försvunnit här inte!

Veckan har varit rock'n'roll, fullt ös - medvetslös och total urladdning! Igår kväll när jag äntligen kunde landa i soffan och börja känna efter så kom förkylning & feber som ett brev på posten. Dagen har därför tillbringats i soffan.

Härliga, fantastiska måndag!

Läser runt lite i bloggar och inser att många verkar ha en riktig skit-måndag. Själv har jag alla yttre förutsättningar att kunna ha en riktigt förbaskad skit-vecka, MEN jag tar med mig helgen och de praktiska övningarna jag fick med mig. Jag tar med mig det och väljer att hitta och behålla mitt inre lugn! För er med nyare telefoner finns det skojiga mindfulness appar man kan ladda ner som påminner en om att stanna upp. Så här ser min vecka ut, en vecka som jag skulle kunna stressa upp mig precis hur mycket som helst över;

• Idag - maken bortrest, jag hämtar OCH lämnar. Förberedelse för utbildning, kontraktskrivning med ny medarbetare och trista besked att lämna till övriga kandidater.


• Imorgon - konferens hela dagen, måste kasta in tjejerna på fritids redan 7.30. Bra dag förhoppningsvis men gör att jag "tappar" en hel arbetsdag. Superspeed för att hinna hämta tjejerna senast 17.30.


• Onsdag & torsdag - jag håller i utbildning, en utbildning som jag skulle hålla tillsammans med min medarbetare, hon slutar= jag måste göra allt själv.


• Torsdag - föräldramöte (hinner jag dit efter utbildningen?)


• Fredag - möten i stort sett hela dagen=inget gjort!

Hör ni hur jag andas? In genom näsan och ut genom munnen, allt för att behålla lugnet....

Andas!

Jag har ett yrke som gör att jag ibland möter människor i stress, människor som har axlarna vid öronen och pratar på både in- och utandning. Människor som kanske sover dåligt och är på väg att tappa kontrollen, de är är sakta med säkert på väg mot den berömda "väggen". Jag har själv varit där och nosat och vet vad som kan hända med kroppen om du inte vänder innan du smäller in i den.

Det finns naturligtvis många saker man bör ta tag i när man befinner sig i denna situation, men mitt första råd som jag kan slänga ur mig i förbifarten i korridoren är; "ANDAS! Andas för f-n, och se till att andas både in och ut!" Det kan ju låta simpelt och klämkäckt men herregud vad viktigt det är med andningen!

Igår kom ämnet upp och vi körde övningar för att andas "korrekt". Saken är den att om du tittar på en nyfödd bebis så andas de på helt rätt sätt, men ju äldre vi blir desto mer kämpar vi emot de naturliga rörelserna och börjar att andas fel och konstlat. Tittar du på en bebis så ser du att både mage och bröst rör sig i andningen och det är så det ska vara. Vi kvinnor får sen för oss att vi ska gå och hålla in magen vilket gör att andningen hamnar långt upp i brösten och till och med ibland upp i axlarna. För att andas korrekt måste du släppa ut magen!

Underbara, fantastiska och unika människor!

Ok, så igår var jag på Bloggträff och hängde med 37 stycken obeskrivligt fantastiska kvinnor. Människor som man bara vill packa ihop och stoppa i bakfickan för att kunna plocka fram när man behöver lite positiv energi och påfyllnad....Underbart!

Idag har jag varit på Livsstilsskola med 17 obeskrivligt fantastiska kvinnor som alla gått igenom viktoperation. Människor som öppet och ärligt alla delar samma erfarenhet som jag.

Förstår ni vilken helg detta är för mig? Positiva möten med okända människor och energi som fullkomligt överrumplar mig!

Dagen? Ja, herregud vad du får vad du betalar för ibland! Här ska Landstingen få lära sig nåt kring uppföljning av en viktoperation; Vi har tillbringat dagen med en underbar dietist som föreläst och fått igång diskussion och frågor. En motionscoach som släpade ut oss med stavar till Observatorielunden och lärt oss att andas (det kan man naturligt som bebis men nånstans i skolålderns så "glömmer" man hur man ska göra), fick oss att skratta och känna inspiration kring motion. En psykolog som som genom mindfulness-övningar fick mina tårar att rinna och känna saker som jag i 20 år valt att förtränga.

Lägg till detta en fantastisk manlig narkossköterska som tar oss till Beirut Café och avslutar kvällen med Meze, vin och skratt!

Fattar ni vilken dag? Imorgon ska jag dit igen..........

Om någon överhuvudtaget funderar på viktoperation och har den ekonomiska möjligheten att göra det privat kan jag inte annat än att rekommendera denna klinik - bara uppföljningsprogrammet är värt kostnaden!

PS - magiska vågen visade att jag på 6 månader gått från fettprocent 46 till 31 och BMI 33,2 till 25.

Mona

Där borta nånstans står Mona. Sahlin alltså.

På väg

Laddad inför kvällen är jag nu på väg för att träffa Miss Furie. Nice!