5 - vad är kärlek?

Kärlek för mig är bl.a. när yngsta dottern mest vareviga morgon tassar in i vårt sovrum, kryper ner under täcket, gosar in sig i min armhåla och sömndrucket mumlar "hm, bästa mamma!"

45 graders skillnad!

När man fryser dygnet runt, tittar på termometern och den säger minus 15, bilen måste skrapas och sopas och knappt startar - då skulle man ju lätt kunna bli lite sur när föräldrarna ringer och meddelar att de ligger i en 28 gradig pool och att luften mäter 30 grader.

Man blir lite sur, tills man påminner sig själv om att om 11 dagar är man där!

4 - Det här åt jag idag

Haha, ja det var ju ett riktigt spännande ämne att skriva om som viktopererad. Men ok;

Frukost blev kesoplättar eftersom jag ändå skulle göra sådana till lillskruttans matsäck till morgondagens skridskoutflykt. Kesoplättar är helt enkla att göra och fulla av protein (vilket man vill ha mycket av efter operation) jag kastade även i lite extra proteinpulver i de som var till mig. En liten burk keso, 2 msk mjöl, 2 ägg, ett rivet äpple och kanel ner i en bunke, kör med stavmixern så det blir en ganska slät smet. Klicka ut i stekpanna och stek på medelhög värme. De kräver lite försiktig hantering i stekpannan för att inte ramla isär, så lite schvung i vändningen krävs!

Lunch blev lite kebabkött och kokta gröna bönor.

Middagsgäster på kvällen och det blev färsk pasta och en sås gjord på fläskfilé, choritzokorv, salsa och lite matlagningsgrädde.

Mellis under dagen var en yoghurt och knäckesmörgås.

Gästerna bjöds på glögg och pepparkaks- och philadelphiaost bollar till efterrätt, jag nöjde mig med en enkel fullkornspepparkaka.

Helst ska jag hinna få i mig ett mellanmål till innan läggdags.....

Den enkla vägen?

Sedan jag tog beslutet att göra min viktoperation har jag naturligtvis informerat väl vald personer om mitt beslut och jag har haft "turen" att bara mötas av positiva reaktioner. Alla har stöttat mig i mitt beslut och ingen, absolut ingen, har yppat några tankar om att en operation skulle vara fusk eller ett enkelt val. Jag vet att andra tyvärr bemöts av sådan reaktioner, att en operation skulle vara någon slags quick fix. Läser idag om en kvinna som höll på att dö av sin viktoperation vilket självklart är riktigt tragiskt. En operation är alltid en risk och inget man ska ta lätt på. En viktoperation är något man väljer själv att göra och därför ett beslut man måste ta efter noga övervägande. När jag då läser att hon tänker anmäla läkarna och att hon anser sig ha blivit pumpad full med information om att operation är en lätt väg att bli smal, då blir jag faktiskt riktigt arg!

För det första har jag väldigt svårt att tro att läkare skulle ge den bilden av en operation och för det andra har man som individ ett eget ansvar att ta reda på så mycket information som möjligt i förväg. Jag lusläste allt jag kom över innan jag tog beslutet och jag var fullkomligt införstådd med riskerna. Risker som jag vägde mot de risker det innebar för mig att bära min övervikt.

Jag har aldrig fått intrycket eller informationen att min operation är något annat än ett verktyg för mig, det hårda arbetet med att ändra kosten och beteende måste jag själv utföra!

Slutligen hoppas jag naturligtvis att kvinnan får tillfriskna helt och slipper komplikationer framöver.

3 - Mina föräldrar

Ja vad kan man säga om min föräldrar? Båda är ensambarn, så några kusiner har jag inte vilket jag alltid tyckt är lite trist. Att både mina föräldrar och jag är ensambarn var faktiskt en av anledningarna till att jag tyckte det var viktigt att min äldsta dotter fick ett syskon. Nåja, tillbaka till ämnet.

Min far kommer söderut ifrån och min mor norrut, de träffades på högskolan där de båda gick för att sen gå vidare till att arbeta i statlig tjänst. De hänger fortfarande ihop och sedan de pensionerats flyger och flänger de jorden runt mest hela tiden. De där barnvakterna man trodde man skulle ha tillgång till mer när de gick i pension kan jag se mig i stjärnorna efter! Samtidigt är jag glad för deras skull, resandet och hobbies gör att de håller igång. Jag har haft och har fortfarande en bra relation med mina föräldrar och jag fasar för den dagen de inte finns längre.

2 - Min första kärlek

Om vi bortser från de där "fråga chans" killarna man skrev lappar till i 3:an, så var min första riktiga kärlek en Henrik. Han gick i andra ring (det hette väl så på den tiden?) i gymnasiet och jag gick i första, vi gick inte i samma skola då han bodde i en stad 30 minuters tågresa bort. Han jobbade extra på Statoil och jag bar hans namnhalsband runt halsen. Vi var tillsammans i nästan ett år det var en lycklig tid. Jag kan än idag fundera på hur det gått för honom och vad han gör.

1 - Presentera mig själv

Eftersom jag har noll och ingen inspiration till att skriva nåt överhuvudtaget på den är bloggen just nu, så tar jag till lite fusk. Utmaningen som florerar på många bloggar just nu:

Hm, presentera sig själv när man samtidigt vill vara lite anonym, bara det kan ju bli en utmaning. Nåja, jag är en kvinna som är närmare 40 än 37 (å så ska det vara när ångan är uppe!), född -71 så fyller alltså 40 år enligt passet nästa år. I sinnet tror jag fortfarande att jag är 24 och detta ställer till det lite ibland. Jag är ensambarn som hade en stabil uppväxt i Stockholms skärgård och mina föräldrar väntar fortfarande på att jag ska tonårsrevoltera.

För väldigt länge sen fick jag för mig att jag skulle bli reseledare och åkte därför till Athen på en kurs. Ganska snabbt insåg jag att yrket innebar att ständigt vara trevlig, till och med mot idioter, och jag hoppade därför av kursen. Tillbringade istället resten av tiden med att dricka Ouzo och hänga på grekiska barer. Det slutade med att jag en mycket sen och blöt kväll träffade min nuvarande make, en make som förövrigt är engelsman.

Fyra år senare flyttade vi ihop i England, men då jag efter fem år på den engelska landsbygden längtade hem till vänner och havet tog jag med mig pick& pack (inklusive mannen och en katt) och flyttade hem igen.

Tillsammans har vi två döttrar som är födda med 1,5 års mellanrum, två döttrar som jag älskar över allt annat och som samtidigt regelbundet driver mig till vansinne.

Jag har av en ren slump hittat mitt drömjobb och som jag dessutom utövar på ett riktigt spännande företag, ett företag som säljer produkter som jag älskat sedan jag var liten! Jag påstår även att jag är riktigt bra på det jag gör, så rätt kvinna på rätt plats helt enkelt.

Pust

Heldag med innebandy och jag är helt slut! På plats i hallen kl 09.00, fram med rinkar, cafébord, lotterivinster, kaffe, korv, kakor etc etc. Tjejerna spelade fyra matcher och var kanonduktiga, tyvärr hade de inte riktigt marginalerna på sin sida och det slutade med två oavgjorda och två förluster. Café och lotteri gjorde att laget fick in riktigt mycket pengar, så nya träningsoveraller och skyddsglasögon står på shoppinglistan. Kul när föräldraengagemang ger resultat!

Lite slappa på soffan och nu middag strax, lax med pestoyoghurt, potatis och jordärtskockspuré blir det idag. Borde kunna bli en lunch till imorgon också.

Otroligt ospännande dag

Inte mycket spännande som hänt i Må gott-hemmet idag; innebandyträning för tjejerna, handla, göra cake pops, laga mat, skjutsa till kompis, handla det jag glömde vid första vändan, laga mat, hämta hos kompis, förbereda mat och mellanmål till morgondagens innebandycup (det är ju inte direkt lämpligt att äta korv med bröd och kärleksmums när man är viktop:ad så jag får ta med mig egen matsäck) och mentalt förbereda sig för att stå i en kall gympahall hela dan imorgon och hejja på tjejerna.

De är jättefina i sina nya matchställ och jag som aldrig trodde jag skulle bli en lagmamma bakar cake pops och ska stå i caféet imorgon. Man ska aldrig säga aldrig....

Tack snälla!

Jag ser på statistiken att ni är några stycken som tittar in här på dagarna. Jag ber om ursäkt att jag inte har energi till bloggen just nu. Sjukskrivningen i kombination med planerad långvistelse i Thailand gör att jag liksom har typ tre månaders arbeta att utföra på tre veckor just nu. Det är mest roliga uppgifter kvar, eftersom trista budgeten är klar, men de är inte mindre krävande för det. I övrigt äter jag mest hela tiden, går ner i vikt och fryser som en hund.

Tack snälla för att ni hänger kvar och fortsätter titta in hos mig!