..har nu kommit till slutet. Det låter väl kanske helt rubbat, men jag kan faktiskt mer eller mindre bestämma mig för när jag ska braka ihop och krisa, och det har jag nu tillbringat en vecka med att göra 100%. För ett par år sedan var jag och nosade på den "berömda väggen", jag var på god väg att braka rakt in med huvudet före. Jag lyckades stoppa i tid den gången och bestämde mig för att aldrig mer! Aldrig mer kommer jag utsätta mig själv för att må så dåligt. Den erfarenheten har gjort att jag nu känner mina egna signaler, jag vet hur min kropp fungerar och jag vet när jag måste dra i nödbromsen....och har därför möjlighet att stoppa upp innan jag totalt kollapsar. Jag vet att när jag börjar få problem med sömnen, när jag plötsligt har kört bilen från A till B utan att komma ihåg själva resan och när jag börjar befinna mig i en bubbla utan att vara närvarande med människorna runt omkring mig - DÅ! Då måste jag ta det på allvar och prioritera att hitta tillbaka igen.
Då tar jag ett par dagar och bara går in för att leva ut känslorna, lyssnar på musik, fokuserar på välmående och framförallt komma ikapp med sömnen. Jag gråter och jag skrattar och jag går helt och fullt in för att "krisa" ett tag. Jag är övertygad om att det kommer bli fler tillfällen i den här skilsmässoprocessen då jag måste ta time-out, men för den här gången känns det som jag har hittat tillbaka lite grann. Nu är det "min" vecka med barnen och jag går helt och fullt in för att vara närvarande med dom samt att faktiskt fungera på jobbet!
"Where the focus goes - the energy flows!"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar