Tur i oturen....

..det verkar ju som den här bloggplattformen många utav oss använder har haft en del problem det senaste dygnet. Inte tillgängligt och nu när man kommer in igen så är det både inlägg och kommentarer som försvunnit ut i tomma intet. Det är väl för väl att jag inte hunnit blogga överhuvudtaget de senaste dagarna, alltså inga inlägg som försvunnit här inte!

Veckan har varit rock'n'roll, fullt ös - medvetslös och total urladdning! Igår kväll när jag äntligen kunde landa i soffan och börja känna efter så kom förkylning & feber som ett brev på posten. Dagen har därför tillbringats i soffan.

Härliga, fantastiska måndag!

Läser runt lite i bloggar och inser att många verkar ha en riktig skit-måndag. Själv har jag alla yttre förutsättningar att kunna ha en riktigt förbaskad skit-vecka, MEN jag tar med mig helgen och de praktiska övningarna jag fick med mig. Jag tar med mig det och väljer att hitta och behålla mitt inre lugn! För er med nyare telefoner finns det skojiga mindfulness appar man kan ladda ner som påminner en om att stanna upp. Så här ser min vecka ut, en vecka som jag skulle kunna stressa upp mig precis hur mycket som helst över;

• Idag - maken bortrest, jag hämtar OCH lämnar. Förberedelse för utbildning, kontraktskrivning med ny medarbetare och trista besked att lämna till övriga kandidater.


• Imorgon - konferens hela dagen, måste kasta in tjejerna på fritids redan 7.30. Bra dag förhoppningsvis men gör att jag "tappar" en hel arbetsdag. Superspeed för att hinna hämta tjejerna senast 17.30.


• Onsdag & torsdag - jag håller i utbildning, en utbildning som jag skulle hålla tillsammans med min medarbetare, hon slutar= jag måste göra allt själv.


• Torsdag - föräldramöte (hinner jag dit efter utbildningen?)


• Fredag - möten i stort sett hela dagen=inget gjort!

Hör ni hur jag andas? In genom näsan och ut genom munnen, allt för att behålla lugnet....

Andas!

Jag har ett yrke som gör att jag ibland möter människor i stress, människor som har axlarna vid öronen och pratar på både in- och utandning. Människor som kanske sover dåligt och är på väg att tappa kontrollen, de är är sakta med säkert på väg mot den berömda "väggen". Jag har själv varit där och nosat och vet vad som kan hända med kroppen om du inte vänder innan du smäller in i den.

Det finns naturligtvis många saker man bör ta tag i när man befinner sig i denna situation, men mitt första råd som jag kan slänga ur mig i förbifarten i korridoren är; "ANDAS! Andas för f-n, och se till att andas både in och ut!" Det kan ju låta simpelt och klämkäckt men herregud vad viktigt det är med andningen!

Igår kom ämnet upp och vi körde övningar för att andas "korrekt". Saken är den att om du tittar på en nyfödd bebis så andas de på helt rätt sätt, men ju äldre vi blir desto mer kämpar vi emot de naturliga rörelserna och börjar att andas fel och konstlat. Tittar du på en bebis så ser du att både mage och bröst rör sig i andningen och det är så det ska vara. Vi kvinnor får sen för oss att vi ska gå och hålla in magen vilket gör att andningen hamnar långt upp i brösten och till och med ibland upp i axlarna. För att andas korrekt måste du släppa ut magen!

Underbara, fantastiska och unika människor!

Ok, så igår var jag på Bloggträff och hängde med 37 stycken obeskrivligt fantastiska kvinnor. Människor som man bara vill packa ihop och stoppa i bakfickan för att kunna plocka fram när man behöver lite positiv energi och påfyllnad....Underbart!

Idag har jag varit på Livsstilsskola med 17 obeskrivligt fantastiska kvinnor som alla gått igenom viktoperation. Människor som öppet och ärligt alla delar samma erfarenhet som jag.

Förstår ni vilken helg detta är för mig? Positiva möten med okända människor och energi som fullkomligt överrumplar mig!

Dagen? Ja, herregud vad du får vad du betalar för ibland! Här ska Landstingen få lära sig nåt kring uppföljning av en viktoperation; Vi har tillbringat dagen med en underbar dietist som föreläst och fått igång diskussion och frågor. En motionscoach som släpade ut oss med stavar till Observatorielunden och lärt oss att andas (det kan man naturligt som bebis men nånstans i skolålderns så "glömmer" man hur man ska göra), fick oss att skratta och känna inspiration kring motion. En psykolog som som genom mindfulness-övningar fick mina tårar att rinna och känna saker som jag i 20 år valt att förtränga.

Lägg till detta en fantastisk manlig narkossköterska som tar oss till Beirut Café och avslutar kvällen med Meze, vin och skratt!

Fattar ni vilken dag? Imorgon ska jag dit igen..........

Om någon överhuvudtaget funderar på viktoperation och har den ekonomiska möjligheten att göra det privat kan jag inte annat än att rekommendera denna klinik - bara uppföljningsprogrammet är värt kostnaden!

PS - magiska vågen visade att jag på 6 månader gått från fettprocent 46 till 31 och BMI 33,2 till 25.

Mona

Där borta nånstans står Mona. Sahlin alltså.

På väg

Laddad inför kvällen är jag nu på väg för att träffa Miss Furie. Nice!

TGIF

Herregud vad skönt med fredag imorgon, som jag har längtat. Galenskaperna imorgon kväll lär ju bli nåt att skriva om sen, tror ni det blir kackel när 38 stycken "ord-bajsare" träffas? Undrar om restaurangen visste vad de gjorde när de tog den bokningen..

Lördag och söndag tillbringas på kliniken där jag opererades; Livsstilsskola kallas det. Två dagar fokuserat på mat, motion, beteende och glädje! Ska bli jättespännande och förmodligen väldigt lärorika dagar med en gemensam middag på kvällen. Det jag ser fram emot med mest förväntan däremot är att få ställa mig på den där häftiga vågen, den där som läser av kroppsfett i %. Ska bli riktigt spännande att se hur mycket det förändrats på sex månader!

Imorgon ska jag ta viktigt beslut kring min ny medarbetare och ha fredagskänsla hela dagen!

BH igen!

Har längs viktnedgångs-vägen köpt ny BH två gånger, illasittande underkläder är pyton och jag är fullkomligt allergisk mot BH:ar som inte sitter som de ska. Nåja, idag var det dags igen att kliva in hos de underbara säljarna på Change. Mäta, mäta, plocka, plocka, prova, prova och så prova lite till. Det slutar med att jag inhandlar en BH med omkrets 70!!!! För att förstå storheten i detta måste man ha med sig att jag i tidigare liv alltid handlat dessa i omkrets 85-100. Fatta. 70. Det var inte långt ifrån att hon ville klämma in mig i en 65!

Kupan vet jag inte ens om jag vill prata högt om, men den snälla tanten i affären förklarade att man oftast måste gå upp i kup-storlek när man går ner i omkrets.....men ändå.....(viskar; H!)

Utvecklande invecklade samtal

Efter hel dag med möten och intervjuer på jobbet så avslutades dagen med äldsta dotterns utvecklingssamtal. Dottern har en fantastisk lärarinna som inte accepterar något trams. Hon följer denna klass i ett år till och sen ska hon gå i pension, hon är därför av den gamla skolan men samtidigt oerhört "med i matchen". Hon har skapat en anda av respekt och en vänskaplig atmosfär i klassen som gör att barnen lär sig massor, hon behöver nämligen endast lägga minimal tid på att tysta stökig klass eller hantera konflikter.

Baksidan av att gå i en sån "duktig" klass är att ungen börjat utveckla prestationsångest vid 9-års ålder. Hon är ambitiös och sätter höga krav på sig själv, så till den grad att hon brister ut i gråt om och när hon missat eller glömt något skolarbete. Det här pratar vi mycket och öppet om både hemma och i skolan.

Målsättningar och uppföljning är något jag brinner för i mitt arbete och ler naturligtvis stort när utvecklingsmålen för stor-skrutt blir att 1. inte tävla mot andra i klassen och inte ha så bråttom i sitt skolarbete och 2. få svårare uppgifter i matematiken (hon har börjat tappa intresset för matten då hon tycker det är för lätt).

Utvecklingssamtal med lillasyster nästa vecka blir en annan historia och helt andra utmaningar.... häftigt med syskon som är så totalt olika som individer.

Du vet att du är viktopererad när..

...du beställer en 4-bitars sushi och ändå får lämna lite ris på tallriken.
...du har blivit "Queen of doggy-bags".
...du kan ta en (1) bit choklad och vara nöjd.
...du äter efter klockan och inte efter hunger eftersom du inte känt hunger överhuvudtaget sedan operation.
...du står och drar i kläder strl 46/48 i affären för att sen inse att det är exakt samma storlek som alla de kläder du precis skänkt till Stadsmissionen eftersom de ramlar av dig.
...du tappar så mycket hår att du seriöst börjar fundera på peruk.
...insidan av lår, mage, överarmar och haka ser ut som skrynkliga gardiner.
...du måste sätta en "stopp-ring" utanför dina vigselringar för att de inte ska flyga av varje gång du rör händerna.
...du för första gången i ditt liv går till gymmet och skiter fullständigt i om det leder till viktnedgång.
...du får syn på din egen spegelbild i skyltfönster och undrar vem det är som stirrar tillbaka på dig.
..du för första gången på 20 år har en totalt avslappnad relation till mat och vikt!

Ovan är naturligtvis mina personliga reflektioner men jag tror och hoppas att de flesta som genomgått samma sak kan relatera.