Imorgon är sista dagen på 2012. Jag har som sagt för vana att göra lite "månadsbokslut" innan jag vänder blad i kalendern till ny månad. Nu känns det som att det är läge för ett helt "årsbokslut". Ett bokslut eller titt i backspegeln om man hellre vill som känns viktigt att göra innan jag blickar in i framrutan. Framrutan som består av 2013. Ett år som jag sedan länge bestämt ska bli ett riktigt, riktigt bra år för min del. 2012 har nämligen till stora delar varit ett förbannat "bajs-år" för min del. Mycket bra, positivt och fint har hänt också och de delarna väljer jag att nu ta med mig. Ta med mig in i det nya året.
Lämnar bakom mig;
Äktenskap
Kris
Gråt
Känslostormar
Flytt
Såra mina barn genom livsförändring de inte valt själva
Nuvarande arbetsgivare
Lögnare
Besvikelse över X beteende
Ensamhet i tvåsamhet
Energi-tjuvar i mitt liv
Diagnos på obotlig neurologisk sjukdom
Cigaretter
Tar med mig:
Nya och gamla vänner
Fina relationer
Ny arbetsgivare
Mina barns kärlek och min kärlek för dom
En känsla av att allt är möjligt
Ensam i ensamhet & vara bekväm med det
Inre mental styrka som slår det mesta
Viljan att hitta fungerande relation med X
Livslång medicinering mot obotlig sjukdom
Tro
Hopp
Kärlek
Imorgon åker jag hem till min allra bästa väninna med familj för nyårsfirande som kommer präglas av god mat, god dryck, kärlek och skratt! Lämnar därmed skit-året 2012 bakom mig i de finaste av omgivningar, men framförallt blickar jag fram mot 2013 i det bästa sällskapet och i den mysigaste miljön. Det bådar gott för framtiden tänker jag!
Gott slut och gott nytt till er alla!
"Låt framrutan vara större än backspegeln" - Olov Röhlander
söndag 30 december 2012
tisdag 25 december 2012
Hålla igen, leva ut och må bra!
Två dagars julfirande börjar närma sig sitt slut. Mina döttrar får nog utnämnas till kommunens mest bortskämda tjejer. Tjejer till nyskilda föräldrar som försöker dämpa sitt "dåliga samvete" genom presenter. De har kammat hem både hamstrar, Playstation och egna surfplattor i år. En känsla av att vara bortskämda som de behöver i år. I år av alla år. Men, och det är jag mest glad över, framförallt så har de fått fira både julafton och juldagen tillsammans med båda sina föräldrar. X har varit här både idag och igår. Viktigt för både döttrarna och för mig i år. Att vi kan kan kommunicera och befinna oss i samma rum..i 6-7 timmar...för barnens och varandras skull. Att vi kan vara vuxna och bete oss som så. Då har ämnen som "ny kvinnlig bekantskap" och "ekonomisk bodelning" absolut undvikits. De ämnena är vi inte klara med men de hörde inte hemma här. De här dagarna. Vi får ta de senare.
Jag sväljer. Jag håller igen tankar och åsikter. Åsikter och tankar kring att X helt plötsligt får samtal, som han känner sig tvungen att gå ut och ta. Jag sväljer tankar kring att en X, som aldrig någonsin varit överhuvudtaget intresserad av kläder och aldrig handlat någon annanstans än Dressman, helt plötsligt dyker upp i tighta skjortor och tröjor av märket Bondelid. Jag betraktar, noterar och sväljer. Av den enkla anledningen att jag inte längre har ansvar för hur han väljer att leva sitt liv. Jag noterar att han uppenbarligen har ett behov av att komma in i mitt hem och visa att någon annan hjälpt honom handla "snygga" kläder. Jag noterar, sväljer och tänker att "jag hoppas han landar snart!"
Under omständigheterna en helt ok jul snart till ända!
Jag sväljer. Jag håller igen tankar och åsikter. Åsikter och tankar kring att X helt plötsligt får samtal, som han känner sig tvungen att gå ut och ta. Jag sväljer tankar kring att en X, som aldrig någonsin varit överhuvudtaget intresserad av kläder och aldrig handlat någon annanstans än Dressman, helt plötsligt dyker upp i tighta skjortor och tröjor av märket Bondelid. Jag betraktar, noterar och sväljer. Av den enkla anledningen att jag inte längre har ansvar för hur han väljer att leva sitt liv. Jag noterar att han uppenbarligen har ett behov av att komma in i mitt hem och visa att någon annan hjälpt honom handla "snygga" kläder. Jag noterar, sväljer och tänker att "jag hoppas han landar snart!"
Under omständigheterna en helt ok jul snart till ända!
fredag 7 december 2012
Brinner....
...i peruken och det rejält! Så arg, ledsen, besviken och frustrerad att jag fullkomligt skakar. Tyvärr är det X som skapat dessa känslor. Tyvärr trodde jag att vi var större än så här. Tyvärr trodde jag att vi båda satte våra barn först och att det var en gemensam ståndpunkt vi hade. Ikväll har jag tyvärr fått förstå att så inte är fallet och därmed får hantera våra döttrars känslor, reaktioner och funderingar kring det, Allt medans jag fått bita mig i tungan och visa god min inför dom.
Jag har ikväll fått hantera efterdyningarna från att mina döttrar tydligen igår blev introducerade för sin pappas nya flickvän!
Jag har gjort det med deras bästa för mina ögon, jag har gjort det med en önskan om att de ska ha en bra bild av och en god relation med sin far. Men jag har gjort det med en ilska större än universum! Att han inte hade vett att vänta lite...att han inte hade vett att ge mig en förvarning...att han inte......tänkte! Skakar min värld just nu, skakar mina döttrars värld och det gör mig så oerhört påverkad!
Går till sängs med tårar i ögonen och sorg i hjärtat!
Jag har ikväll fått hantera efterdyningarna från att mina döttrar tydligen igår blev introducerade för sin pappas nya flickvän!
Jag har gjort det med deras bästa för mina ögon, jag har gjort det med en önskan om att de ska ha en bra bild av och en god relation med sin far. Men jag har gjort det med en ilska större än universum! Att han inte hade vett att vänta lite...att han inte hade vett att ge mig en förvarning...att han inte......tänkte! Skakar min värld just nu, skakar mina döttrars värld och det gör mig så oerhört påverkad!
Går till sängs med tårar i ögonen och sorg i hjärtat!
lördag 1 december 2012
Månadsbokslut
Innan jag vänder blad i almanackan till ny månad har jag för vana att reflektera en stund över månaden som gått. Tittar tillbaka på vad som hänt, hur jag mått och om det finns något jag kan lära mig och ta med mig in i nästa månad. Oftast gör jag detta i huvudet, ibland skriver jag några ord i kalendern men idag väljer jag att skriva ner mina tankar kring November 2012 här;
Jag fyllde år i början av månaden och jag hade en fantastisk födelsedag, eller födelsehelg egentligen. Med nära och kära, människor som betyder allt för mig. Människor som funnits, finns och kommer att fortsätta finnas i mitt liv! Gamla, ny-gamla och helt nya bekantskaper i en salig, härlig blandning.
Jag har så smått kommit in i hela "varannan-vecka" livet med allt vad det innebär kring oerhörd saknad av barnen till helt fria och lediga veckor då jag gör precis som jag vill. Tu-delade känslor..och en skruvad tillvaro...egentligen.
Jag har så smått klivit in i på "dejting-scenen". En spännande, skrämmande och lärorik sak att ta sig an vid 40+. Mina funderingar kring just "människor & relationer" testas och utmanas. Kommunikation, ärlighet och förväntningar ställs på sin spets och man inser snabbt att det finns alla sorters människor och att alla inte passar mig, varken på kort- eller lång sikt.
Betänketiden för min skilsmässa tog slut och just det skapade reaktion hos mig själv som jag inte förväntade Gick helt under isen i 48 timmar. Grät, grät, grät och grät lite till. Min vana trogen gick jag rakt in i känslorna och bara levde ut. Tog mig igenom och ut på andra sidan.
Jag och X har enats om att vi tillbringar julafton tillsammans. Dels för barnen men faktiskt också för varandras skull. Vi är båda tämligen ensamma i livet, utan annan släkt och att sitta ensam på julafton känns inte som något vi vill utsätta varandra för heller. Det är "min" vecka med barnen så X kommer hem till mig, vi äter julmat och öppnar julklappar tillsammans. Det känns i år som det rätta att göra och faktiskt inte helt olikt de jular vi firat ihop de senaste 3-4 åren.
Jag har hamnat i nåt oförklarligt och underligt lugn i att jag träffat rätt person men att tid och plats är fel. Det lugna finns i att jag så gärna väntar. Om det är meningen så kommer även tid och plats att bli rätt, så småningom. Om och när!
Jag har hittat och sökt en del nya jobb och känner fortfarande ett oerhört lugn i att "det löser sig". Jag brukar landa på fötterna och kommer nog göra det även denna gång.
November 2012 är slut, december 2012 har börjat och jag känner på något sätt en viss förväntan kring att lägga detta "bajs-år" bakom mig. 2013 kommer att bli MITT år, då saker och ting kommer att falla på plats. Jag tror det och jag känner att det kommer att bli så!
Då så, då kör vi december 2012!
Jag fyllde år i början av månaden och jag hade en fantastisk födelsedag, eller födelsehelg egentligen. Med nära och kära, människor som betyder allt för mig. Människor som funnits, finns och kommer att fortsätta finnas i mitt liv! Gamla, ny-gamla och helt nya bekantskaper i en salig, härlig blandning.
Jag har så smått kommit in i hela "varannan-vecka" livet med allt vad det innebär kring oerhörd saknad av barnen till helt fria och lediga veckor då jag gör precis som jag vill. Tu-delade känslor..och en skruvad tillvaro...egentligen.
Jag har så smått klivit in i på "dejting-scenen". En spännande, skrämmande och lärorik sak att ta sig an vid 40+. Mina funderingar kring just "människor & relationer" testas och utmanas. Kommunikation, ärlighet och förväntningar ställs på sin spets och man inser snabbt att det finns alla sorters människor och att alla inte passar mig, varken på kort- eller lång sikt.
Betänketiden för min skilsmässa tog slut och just det skapade reaktion hos mig själv som jag inte förväntade Gick helt under isen i 48 timmar. Grät, grät, grät och grät lite till. Min vana trogen gick jag rakt in i känslorna och bara levde ut. Tog mig igenom och ut på andra sidan.
Jag och X har enats om att vi tillbringar julafton tillsammans. Dels för barnen men faktiskt också för varandras skull. Vi är båda tämligen ensamma i livet, utan annan släkt och att sitta ensam på julafton känns inte som något vi vill utsätta varandra för heller. Det är "min" vecka med barnen så X kommer hem till mig, vi äter julmat och öppnar julklappar tillsammans. Det känns i år som det rätta att göra och faktiskt inte helt olikt de jular vi firat ihop de senaste 3-4 åren.
Jag har hamnat i nåt oförklarligt och underligt lugn i att jag träffat rätt person men att tid och plats är fel. Det lugna finns i att jag så gärna väntar. Om det är meningen så kommer även tid och plats att bli rätt, så småningom. Om och när!
Jag har hittat och sökt en del nya jobb och känner fortfarande ett oerhört lugn i att "det löser sig". Jag brukar landa på fötterna och kommer nog göra det även denna gång.
November 2012 är slut, december 2012 har börjat och jag känner på något sätt en viss förväntan kring att lägga detta "bajs-år" bakom mig. 2013 kommer att bli MITT år, då saker och ting kommer att falla på plats. Jag tror det och jag känner att det kommer att bli så!
Då så, då kör vi december 2012!
måndag 26 november 2012
Hämta hem barnen -dagen
Pirr i magen och förväntan efter lång längtan
Utsträckta armar som möts av ett coolt "hej"
Söka kontakt och inse behovet är ensidigt
Stressa middag, träning och skjutsa hit o dit
Efter träning dags för försäljning av blommor
Klasskassan ska fyllas o mors sällskap inte önskvärt
Stora tjejer som motvilligt hänger med mamma
När mamma bjuder på fika och kakor
Separationsångest i relationen även vid närvaro
Stora tjejer som slår sig loss
Stora tjejer som står på egna ostadiga ben
Stolt mamma med transparent hjärta och tår i ögat
Stolt mamma som står bakom och stöttar
Stolt mamma som tror de kommer tillbaka
Så småningom kommer de tillbaka de älskade, finaste
Då finns jag här - jag väntar. För jag har inget val!
Utsträckta armar som möts av ett coolt "hej"
Söka kontakt och inse behovet är ensidigt
Stressa middag, träning och skjutsa hit o dit
Efter träning dags för försäljning av blommor
Klasskassan ska fyllas o mors sällskap inte önskvärt
Stora tjejer som motvilligt hänger med mamma
När mamma bjuder på fika och kakor
Separationsångest i relationen även vid närvaro
Stora tjejer som slår sig loss
Stora tjejer som står på egna ostadiga ben
Stolt mamma med transparent hjärta och tår i ögat
Stolt mamma som står bakom och stöttar
Stolt mamma som tror de kommer tillbaka
Så småningom kommer de tillbaka de älskade, finaste
Då finns jag här - jag väntar. För jag har inget val!
lördag 24 november 2012
Leva lördag
Musiken fyller rummet men inte hjärtat
Hänger ljusslingor för grannarna att se
Ensamhet som en blöt filt över dagen
Tackar nej till inbjudan att delta i sammanhang
Tackar nej då jag inte är bra sällskap idag
Tackar nej då jag måste igenom, ensam.
Middag för två, där ena portionen blir fryst
Saknar och gråter, känner och lever
Självvald ensamhet som idag känns tung
Tänder ljus och låter musiken fylla rummet
Imorgon fyller den kanske hjärtat också...
Hänger ljusslingor för grannarna att se
Ensamhet som en blöt filt över dagen
Tackar nej till inbjudan att delta i sammanhang
Tackar nej då jag inte är bra sällskap idag
Tackar nej då jag måste igenom, ensam.
Middag för två, där ena portionen blir fryst
Saknar och gråter, känner och lever
Självvald ensamhet som idag känns tung
Tänder ljus och låter musiken fylla rummet
Imorgon fyller den kanske hjärtat också...
Luddiga lördag
Vaknar vid halv elva tiden och inser att jag somnade på soffan igår kväll, släpade mig i säng vid 3-tiden men har alltså totalt sovit ca 12 timmar. Behövde det säkert men känner mig nu mest som en klubbad oxe. Ni vet när man sovit så hårt att det nästan känns som om någon klippt till en med en tegelsten, den känslan. Den känslan kräver många koppar kaffe för att skaka av sig. Jag är inne på tredje nu.
Sitter nu på min soffa och funderar på vad jag ska hitta på en lördag i november. Ensamhet är generellt inte ett problem för mig. Jag gillar mitt eget sällskap. Idag är jag däremot sällskapssjuk och jag vill göra något tillsammans med någon annan. Ta mig in till stan kanske, strosa runt och titta i affärer. Hoppa in på ett fik och mysa. Middag på nån trevlig restaurang. En drink på Södra Sällskapet. Det skulle jag vilja att lördagen innehöll. Det är bara sällskapet som saknas!
Just idag uppskattar jag inte ensamheten. Inte alls faktiskt.
Sitter nu på min soffa och funderar på vad jag ska hitta på en lördag i november. Ensamhet är generellt inte ett problem för mig. Jag gillar mitt eget sällskap. Idag är jag däremot sällskapssjuk och jag vill göra något tillsammans med någon annan. Ta mig in till stan kanske, strosa runt och titta i affärer. Hoppa in på ett fik och mysa. Middag på nån trevlig restaurang. En drink på Södra Sällskapet. Det skulle jag vilja att lördagen innehöll. Det är bara sällskapet som saknas!
Just idag uppskattar jag inte ensamheten. Inte alls faktiskt.
fredag 23 november 2012
Fria fina fredag
Som en del av den överenskommelse jag har med nuvarande arbetsgivare så såg jag till att förhandla till mig en arbetsbefriad dag per vecka. Betald naturligtvis. Idag är jag arbetsbefriad!
Startat dagen med kaffe i sängen och lite slösurf. Tänker mig att efter frukost så ska jag kanske ta och söka mig lite nytt jobb, slänga in mitt CV på lite väl valda hemsidor och kanske dra i lite nätverkstrådar. Men framförallt ska dagen tillbringas med att att strosa i affärer. Tänker att jag kanske vill köpa mig ett eller annat nytt klädesplagg. Tänker att det är förbaskat grått o trist i november och att lite shopping-terapi förmodligen är precis vad läkaren ordinerar. Så tänker jag!
Ha finaste fredagen för det tänker jag ha!
Startat dagen med kaffe i sängen och lite slösurf. Tänker mig att efter frukost så ska jag kanske ta och söka mig lite nytt jobb, slänga in mitt CV på lite väl valda hemsidor och kanske dra i lite nätverkstrådar. Men framförallt ska dagen tillbringas med att att strosa i affärer. Tänker att jag kanske vill köpa mig ett eller annat nytt klädesplagg. Tänker att det är förbaskat grått o trist i november och att lite shopping-terapi förmodligen är precis vad läkaren ordinerar. Så tänker jag!
Ha finaste fredagen för det tänker jag ha!
onsdag 21 november 2012
Vardag i barnfri vecka
Omgiven av människor men ensamheten skriker högst
Rör mig mitt i verkligheten men bubblan är ogenomtränglig
Utför uppgifterna men tankarna är någon annanstans
Diskbänken är skinande ren men ingen där att se det
Sängen är nybäddad men ingen att dela den med
Middagen är lagad och äts med tv:n som sällskap
Känner, reflekterar och funderar - livet!
Musiken tröstar, håller sällskap och sätter ord
Sätter ord på det som inte går att beskriva
Rör mig mitt i verkligheten men bubblan är ogenomtränglig
Utför uppgifterna men tankarna är någon annanstans
Diskbänken är skinande ren men ingen där att se det
Sängen är nybäddad men ingen att dela den med
Middagen är lagad och äts med tv:n som sällskap
Känner, reflekterar och funderar - livet!
Musiken tröstar, håller sällskap och sätter ord
Sätter ord på det som inte går att beskriva
söndag 4 november 2012
Söndag i Bullerbyn
Hamsterbegravning och att inte se röken av döttrar
Fylla tvättmaskin och ta en dans med dammsugaren
Äpplen som passerat bäst före blir en smulpaj
Kotlettrad köpt på extrapris vitlöksspäckas och ugnssteks
Klump i magen över att lämna döttrar imorgon växer
Sophie Zelmanis låt "My Daughter" framkallar fulgråt
och i Bullerbyn känner vi idag att vi lever.
Känslor av Söndagsångest omfamnar vi idag!
Fylla tvättmaskin och ta en dans med dammsugaren
Äpplen som passerat bäst före blir en smulpaj
Kotlettrad köpt på extrapris vitlöksspäckas och ugnssteks
Klump i magen över att lämna döttrar imorgon växer
Sophie Zelmanis låt "My Daughter" framkallar fulgråt
och i Bullerbyn känner vi idag att vi lever.
Känslor av Söndagsångest omfamnar vi idag!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
