Röra på fläsket

Jag har aldrig varit (och har väldigt svårt att se att jag någonsin kommer bli) en träningsmänniska. I vår familj har vi aldrig rört på oss som en naturlig del av livet, jag är inte uppväxt med fotbollsträningar, orientering eller någon annan motion som fritidsaktivitet. För ca 2 år sedan upplevde jag för allra första gången i mitt liv något väldigt konstigt; jag hade lyckats träna mig till ett beroende! Helt plötsligt skrek min kropp efter att få röra på sig och gick jag inte till gymmet så mådde jag dåligt - sjukt, eller hur? Nåja, detta beroende går väldigt fort att göra sig av med också och inte helt oväntat så slutade jag att gå dit efter ett tag, ursäkterna var många och motivationen låg. Nu sätter jag ribban lite lägre, förväntningarna på Beach 2010 är nedskruvade; jag vill Må Gott! Någonstans långt där inne i latmasken så vet jag att jag faktiskt mår bra av regelbunden motion. Så, idag har jag tagit första steget. Jag har krupit tillbaka till mitt underbara gym med svansen mellan benen. Noteras bör att personalen och ägaren av gymmet lös upp som om de sett en gammal vän/släkting för första gången på flera år; dessa människor har verkligen förmågan att få en att känna sig bekväm, välkommen och peppad. Jag kan starkt rekommendera iTrim! Två svettiga varv i cirkeln och en hel del sovande muskler har nu bryskt väckts upp ur dvalan - lär krävas truck för att baxa mig ur sängen imorgon!