MÅ GOTT!

söndag 11 september 2011

Stunder i livet II

Nedan inlägg fick mig att börja fundera på andra dagar eller tillfällen som för evigt kommer att finnas kvar i minnet. Dagar då man vet exakt var man befann sig när man nåddes utav informationen eller nyheten. Förlisningen av Estonia är för många ett sådant tillfälle.

Även denna nyhet nådde mig på arbetsplatsen, 23 år gammal arbetade jag då på en statlig myndighet. Det visade sig snart att många människor från närbesläktad statlig myndighet befann sig på båten. En statlig myndighet där min mamma då arbetade. Tiden från att jag fick veta detta tills att jag fick tag på min mamma i telefon kändes oändligt lång, under nästan en timme trodde jag att hon befunnit sig på båten.

När jag väl fick tag på henne blandades min lättnad och lycka med hennes förtvivlade gråt, med på Estonia fanns hennes allra bästa väninna och kollega och många, många fler av av hennes vänner från arbetsplatsen. Ingen utav dom överlevde den där dagen, den 28 september 1994.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar