Känslorna på utsidan...

Jag har aldrig inbillat mig att en skilsmässoprocess ska vara enkel eller något man bara glider igenom på ett bananskal, och trots att detta är mitt val så är det en skitprocess även för mig. Just nu har jag känslomässig berg o dalbana och alla mina känslor ligger på utsidan kroppen känns det som. Ena dagen är jag nästan euforisk och på sjukt gott humör, det spritter i kroppen och jag känner mig stark. Dagen efter vaknar jag med en stor blöt grå filt över hela humöret och jag känner mig nedstämd och ledsen. Jag lever ut alla mina känslor och skratt och tårar ligger så nära till hands hela tiden att minsta lilla upplevelse, kommentar eller situation får igång mig! Jag har inget som helst känslomässigt skydd eller filter just nu..

Igår fick äldsta dotterns utvecklingssamtal igång så mycket känslor att tårarna bara rann, jag kunde inte stoppa dom och jag fick tillbringa tid med att förklara för henne att jag endast grät för att jag var så oerhört, oerhört stolt över henne. Jag har två fantastiska döttrar och jag älskar dom och är så stolt över dom att det gör ont i hela kroppen! De är intelligenta, kreativa, sociala och framförallt är de omtänksamma och schyssta mot sina vänner. Äldsta hade dessutom rockat sina nationella prov och hennes lärare hade bara lovord att säga om henne - då började tårarna rinna hos den superstolta mamman!

Jag vet att de båda är trygga och stabila nog att komma igenom vår separation i slutändan, men fy f-n vad jag önskar att jag slapp utsätta dom för denna tid i deras liv.....med så mycket frågor och funderingar.

Idag har jag tagit time-out från jobbet och låter tårarna rinna fritt....