Människor och relationer...

Herregud vad jag ältat just de orden det senaste året; det är f-n inte alltid lätt med människor och relationer! Jag är i början av en skilsmässoprocess och då blir det naturligt att man analyserar just relationer med andra människor. Man landar någonstans i insikten att just människor och relationer med andra är det absolut viktigaste i livet och det som ger en mest i utbyte och i ökat välmående. Visst är mat och tak över huvudet väsentligt och visst vill man absolut ha hälsan i behåll. Men tämligen långt ner på min behovstrappa kommer ändå mötet med människor och den värme man kan känna och få i en relation. Det handlar om vänner, föräldrar, barn, kollegor - ja alla de människor som man omges utav. Vad man ger och vad man får utav dessa individer. Många har man haft i sitt sociala umgänge under lång tid och andra kanske är nyare bekantskaper.

Ibland snubblar man över nya bekantskaper som blir nåt helt annat än vad man trott från början. Ett flyktigt slumpartat möte som utvecklas till något större och betydligt mer värdefullt än vad första instinkten kanske sa. Det är något av det häftigaste jag vet - när man blir överraskad och berörs av en helt ny människa! 

När en relation, oavsett vilken, tar slut eller ändrar form då måste man tillåta sig själv att sörja det som inte blir som man trott. Sörja för att läka och för att sen gå vidare. Ikväll sörjer jag en smula över en ny bekantskap som inte blev det jag trodde. Imorgon börjar jag läka och jag har hela livet framför mig för att gå vidare!

Människor och relationer är det krångligaste och ändå häftigaste man har förmånen att uppleva i livet!