MÅ GOTT!

torsdag 3 maj 2012

"Bara" göra..

Att komma fram till beslut om skilsmässa är en lång process, en process som pågått i mitt huvud ett par år från och till. Ett beslut som är oerhört läskigt att ta och som jag gjort allt jag kunnat för att skjuta ifrån mig i perioder. När man trots försök till dialog, både på egen hand och med hjälp av terapeut, ändå landar i att man faktiskt inte älskar sin partner längre - då måste man agera. Jag tycker oerhört mycket om min man, han är en underbar människa på många sätt och han är en fantastisk pappa till våra barn, men - den kärlek som ska finnas mellan två människor i ett äktenskap finns inte kvar. Vi har levt separata liv under lång tid, utan kärlek och mer som två företagsledare i "logistik-firman". Praktiskt och bra men utan kärleksfullhet.

Jag kan inte leva så! Får jag inte verbal och fysisk uppskattning och närhet så känner jag att dör på insidan, lite mer för varje dag. Jag lever därför hellre ensam än ensam i tvåsamhet, vilket har varit fallet under en längre tid. Nu har jag landat i beslutet och uttalat det - stor sten som lättat från mitt hjärta! Nu är jag i fasen "bara" göra; planera för framtiden, både kort- och långsiktigt. Varannan vecka ansvar för barnen här hemma i huset, leta nytt boende, sälja huset? etc etc. Jag är målmedveten och fokuserad. Däremot är jag fullkomligt medveten om att min man, och framförallt barnen, inte är i samma fas som jag. Jag måste därför låta dom komma ikapp lite grann och förstå vad som händer. Barnen har jag lättare att hantera, för de kommunicerar med mig - ställer frågor och undrar. Maken däremot, han har stängt av helt och vill överhuvudtaget inte diskutera. Jag lider av att han mår dåligt och att jag sårar honom, men jag kan inte ta ansvar för hans liv - det måste han göra själv. Inte bara för sin egen skull, utan även för sina barns skull!

"Bara" göra...är inte så bara!

3 kommentarer:

  1. Nej.
    Det är inte så bara.

    Jag tänker på ett ordspråk som tröstat mig då och då. Minns inte ordagrant, men ungefär...

    "Den dagen vi sa farväl fick vi båda chansen att utvecklas vidare".

    Tycker jag säger så mycket. För ens egen skull. För barnens. Att stanna för stannandets skull dödar själen.

    Varm kram i det svåra. ♥

    SvaraRadera
  2. Jag har erfarenhet av skilsmässa. Svinjobbigt första tiden men tillslut landar man och inser att det var det bästa trots allt. Din man borde väl också sakna kärlek och vilja gå vidare. Svårt att leva utan närhet.

    Hur som helst önskar jag dig det bästa och hoppas du hittar en ny bana i livet. Barnen mår ju bra om du mår bra....

    Kram
    Fd Miss Furie, Maria

    SvaraRadera