Vaknade med olustkänslor i magen, och hade innan jag klivit upp ur sängen bestämt mig för att ta tag i gårdagens händelse. Efter lite utflykter och handlande så lyfte jag luren och ringde pojkens mamma. Hon lät överrumplad, chockad och nervös under samtalet, men försökte inte vid något tillfälle släta över eller ursäkta pojkens beteende. Hon hade tydligen inte fått klart för sig vilken flicka som drabbats, utan bara att det var en flicka i parallellklassen och därför inte hört av sig. Osäker på om jag helt tror på den förklaringen.
Det var bra att jag ringde, för jag tror helt ärligt inte de förstått exakt hur allvarligt det var. Jag beskrev för henne exakt hur nära det varit att min dotter fått sitt öga skadat, att näsan var svullen och hur blå hon var. Jag informerade henne om att min annars så tuffa och glada tjej idag varit väldigt dämpad och känslig samt att jag fotograferat hennes ansikte. De hade enligt henne haft långa samtal med pojken, men jag får ändå känslan av att de kanske inte helt ville ta till sig hela problematiken. Jag gick inte in i någon diskussion kring min dotters uppgifter om att pojken brukar slåss med andra barn, inte mitt ansvar att hantera deras situation.
Jag kommer inte att göra någon polisanmälan men jag kommer att skicka fotona på dotterns ansikte till hennes lärare och rektor. Jag kommer att beskriva situationen, att jag förutsätter att detta dokumenteras på skolan och att om det skulle hända igen kommer vi absolut att göra en anmälan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar