MÅ GOTT!

fredag 22 oktober 2010

Bloggar och människor

Jag läser en hel del bloggar och bakom varje inlägg finns en människa. Människor som man på ett eller annat sätt lär känna och som man börjar tycka om. Man ser naturligtvis bara den sida som personen i fråga väljer att visa och det finns i alla lägen sidor man inte ser. För exakt en vecka sedan var jag på bloggträff, det var Mona som anordnat och vi var ett gäng nervösa kvinnor som hade en fantastiskt rolig kväll tillsammans. Vissa utav dessa tjejer skriver bloggar som jag läst länge och andra var helt nya bekantskaper som jag börjat läsa sedan dess. En utav dessa nyare bekantskaper var Malde. Malde pratar med stor kärlek och ömhet om sina barn, hon gör det i bloggen och hon gjorde det när vi satt där på restaurangen för en vecka sedan. En vecka som för min del inneburit förkylning och gnäll och en vecka som för Malde inneburit att hela hennes liv har vänts upp och ner. Jag gick in hos Änglar i morse och läser orden som får mig att sluta andas för en stund. Jag känner inte Malde, vi har bara träffats en gång, ändå berör orden mig oerhört starkt. Malde och hennes familj har råkat ut för det absolut värsta man kan tänka sig som förälder. Människor och situationer påverkar och berör oss och just nu går mina tankar till Malde som ska tvingas gå igenom det hemska.

4 kommentarer:

  1. Fint skrivit och visst är det fasansfullt. Jag skulle nog gå under. Jag skulle nog aldrig resa mig igen. Svårt att tro något annat.

    SvaraRadera
  2. Vet du Änglar, jag tror att man gör det; reser sig igen. Jag tror att man måste välja att inte gå under, för sin egen och andras skull. Jag tror att något fattas och att man är någon annan efter än man var före. Jag tror att man ramlar ner i det svarta hålet många gånger och att man måste ta sig igenom dag för dag. Jag tror att alla måste hantera känslorna och processen på sitt sätt, men att man faktiskt har förmågan att ta sig igenom en stor sorg.

    Jag hoppas innerligt att jag aldrig behöver testa mina teorier, för oavsett så är det inte meningen att barn ska gå före föräldrar!

    SvaraRadera
  3. Det är helt ofattbart. Det skär som knivar i hela mig.

    SvaraRadera