Total storleksförvirring

Har idag varit iväg ett par timmar och slitit i provrummen, allt för att hitta några nya kläder som passar. Jag har en inplanerad shopping-resa till New York i september och jag har liksom tänkt att då jäklar - då ska jag shoppa en helt ny garderob. Insåg häromdagen att jag kan inte vänta till september, jag har INGA byxor som passar mig just nu. Å jag kan ju inte gärna gå byxlös hela sommaren?! Eller, ja kanske...

Nä, in och ut i affärer och in och ut i provrum. Jag plockar på mig byxor och kjolar i olika storlekar för att slutligen få lov att inse; JAG ÄR STORLEK 38!!!!

Det är lika osannolikt för mig som att världen skulle gå under igår.

För att förstå så ska man ha med sig att jag nu väger 69kg, en vikt som jag tvivlar på att jag haft sedan mellanstadiet. Jag har under de senaste 20 åren pendlat i byxstorlek mellan 42 och 48/50. Tror till och med jag varit uppe och nosat på 52...

Idag har jag handlat en kjol och ett par capri-jeans i storlek 38....det var inte långt ifrån att tårarna kom ska jag säga. Det största i det här är inte att jag tappat vikt och mår fantastiskt bra, det är att jag känner en total befrielse inför det faktum att jag inte kommer att gå upp igen!

Jag avslutade segervarvet med att kosta på mig en Desigual-klänning, en klänning jag dreglat länge över men som inte överhuvudtaget har funnits i min världsbild förrän nu. En Desigual-klänning i storlek Medium!

Sa jag att jag är överlycklig över min operation?! Må vara ytliga känslor just nu, men det kan jag leva med...